Loading AI tools
Från Wikipedia, den fria encyklopedin
Supermarine S.4 var ett brittiskt tävlingsflygplan designat av Reginald Joseph Mitchell för 1925 års tävling om Schneidertrofén. Flygplanet havererade innan tävlingen, men den blev grunden för de efterföljande tävlingsflygplanen Supermarine S.5, S.6 och slutligen det legendariska jaktflygplanet Supermarine Spitfire.
| Supermarine S.4 | |
 | |
| Beskrivning | |
|---|---|
| Typ | Tävlingsflygplan |
| Besättning | 1 |
| Första flygning | 24 augusti 1925 |
| Ursprung |  Storbritannien |
| Tillverkare | Supermarine |
| Antal tillverkade | 1 |
| Data | |
| Längd | 8,12 meter |
| Spännvidd | 9,33 meter |
| Höjd | 3,57 meter |
| Vingyta | 12,9 m² |
| Tomvikt | 1 179 kg |
| Max. startvikt | 1 447 kg |
| Motor(er) | 1 × Napier Lion VII |
| Motoreffekt | 680 hk |
| Prestanda | |
| Max. hastighet | 385 km/h |
| Vingbelastning | 112 kg/m² |
| Ritning | |
 | |
S.4 flög första gången den 25 augusti 1925 och den 13 september satte den hastighetsrekord för sjöflygplan och brittiskt hastighetsrekord med 365,07 km/h. Efter att flygplanet skeppats över till USA havererade det under en träningsflygning i Baltimore den 23 oktober. Piloten Henry Biard klarade sig med två brutna revben. Det konstaterades att kraschen troligen berodde på självsvängningar i vingen.
Wikimedia Commons har media som rör Supermarine S.4.Seamless Wikipedia browsing. On steroids.
Every time you click a link to Wikipedia, Wiktionary or Wikiquote in your browser's search results, it will show the modern Wikiwand interface.
Wikiwand extension is a five stars, simple, with minimum permission required to keep your browsing private, safe and transparent.
