Storfurste av Finland

Storfurste av Finland var en titel som ingick i den svenska konungatiteln från 1581 fram till 1720.^[1] År 1581 lade Johan III till storfurste av Finland (fi: Suomen suuriruhtinas) till sin kungatitel. Johan III skrev sig som storfurste av Finland första gången år 1577. Denna titel ingick, dock som ren dekoration, i de svenska regenternas titlar fram till 1720, då Ulrika Eleonora använde den, och 1802 förlänades den till Gustav IV Adolfs nyfödde son Karl Gustav, som dog tre år senare. Efter Finlands skilsmässa från Sverige genom freden i Fredrikshamn 1809 upptogs titeln av den ryske kejsaren.^[2]

Storfurstendömet Finland 1662.

Några svenska prinsar har burit titeln storfurste av Finland, nämligen Johan III:s son Sigismund, Karl IX:s son Gustav II Adolf (1607–1611) och Gustav IV Adolfs son Karl Gustav (1802–1805).^[2]

När Finland hade blivit ryskt, fick titeln en mer konkret betydelse som de ryska kejsarnas titel i deras egenskap av monark i Finland. För de ryska storfurstarna av Finland, se lista över Finlands statsöverhuvuden.

Källor

1. Eng, Torbjörn (2001). Det svenska väldet: ett konglomerat av uttrycksformer och begrepp från Vasa till Bernadotte. Uppsala: Acta Universitatis Upsaliensis. sid. 208. Libris 8359985. ISBN 91-554-5179-9. ”Titulaturen förkortades till formen ’Sveriges, Götes och Vendes konung etc., etc., etc.’. Alla andra tidigare använda herreväldesdefinitioner försvann för att aldrig mer återkomma.”
2. Storfurste i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1918)

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Storfurste, 1904–1926.