Stenbocken (stjärnbild)

Stenbocken (Capricornus på latin) är en stjärnbild på södra stjärnhimlen.^[2][3] Konstellationen är en av de 88 moderna stjärnbilderna som erkänns av den Internationella Astronomiska Unionen.^[4]

För andra betydelser, se Stenbocken.

Stenbocken
Lista över stjärnor i Stenbocken
Latinskt namn	Capricornus
Förkortning	Cap
Rektascension	21[1] h
Deklination	-18[1]°
Area	414 grad² (40)
Huvudstjärnor	9, 13, 23
Bayer/Flamsteedstjärnor	49
Stjärnor med exoplaneter	5
Stjärnor med skenbar magnitud < 3	1
Stjärnor närmare än 50 ljusår	3
Ljusaste stjärnan	Deneb Algedi, Delta Capricorni (2,85m)
Närmaste stjärnan	LP 816-60 (17,91 lå)
Messierobjekt	1
Meteorregn	Alfa Capricorniderna, Chi Capricorniderna, Sigma Capricorniderna, Tau Capricorniderna, Capri-Sagittariderna
Närliggande stjärnbilder	Vattumannen, Örnen, Stenbocken, Kikaren, Södra fisken
Synlig vid latituder mellan +60° och −-90° Bäst synlig klockan 21:00 under september.

Stenbocken ligger på ekliptikan och är en av zodiakens stjärntecken med symbolen .

Historik

Fastän Stenbocken är den näst svagaste stjärnbilden i zodiaken går myterna och föreställningarna om stjärnbilden tillbaka ända till 2100 f. Kr. På den tiden låg vintersolståndet i Stenbocken. Redan babylonierna och sumererna intresserade sig därför för stjärnbilden. Sumererna kallade den ”getfisken” eller SUHUR-MASH-HA. I babyloniernas stjärnkatalog från 1000 f. Kr. har stjärnbilden också namnet ”getfisken”, MUL.SUHUR.MAŠ.^[5]

Stenbocken var en av de 48 konstellationerna som listades av astronomen Klaudios Ptolemaios i hans samlingsverk Almagest.

Mytologi

I den grekiska mytologin symboliserar denna stjärnbild ofta stenbock med en fiskstjärt. Det skall ha varit getguden Pan som efter att ha attackerats av Tyfon dök i Nilen och där till hälften förvandlats till fisk. En annan myt säger att det är geten Amalthea.

Läge

Stenbocken är en ljussvag stjärnbild. Lättast att identifiera är de fyra stjärnor som utgör de två övre (från den norra hemisfären sett) hörnen i den triangel som konstellationen utgörs av.

Stjärnor

Stjärnbilden Stenbocken (Capricornus) som den kan ses med blotta ögat.

Stenbocken är en ljussvag stjärnbild som bara innehåller en stjärna ljusstarkare än magnitud 3.^[4]

• δ - Delta Capricorni (Deneb Algedi, Sheddi) är ljusstarkast med magnitud 2,85 och är ett stjärnsystem som består av fyra stjärnor. Den ljusstarkaste komponenten är en Algol-variabel.^[6]
• β - Beta Capricorni (Dabih) består av en dubbelstjärna, Dabih Major och Dabih Minor, som i sin tur är multipelstjärnor. Dabih Major är av magnitud 3,05.
• α - Alfa Capricorni (Algiedi) är en dubbelstjärna med magnituderna 4,30 och 3,58.
• γ - Gamma Capricorni (Nashira) är en blåvit jättestjärna med magnitud 3,69.
• ζ - Zeta Capricorni (Yen) är en dubbelstjärna bestående av en gul superjätte och en vit dvärg. Systemet har magnitud 3,77. Den ljusstarkare stjärnan är en Bariumstjärna med överskott av praseodym.^[4]
• θ - Theta Capricorni (Dorsum) är en vit dvärg I huvudserien av magnitud 4,08.
• ω - Omega Capricorni (Baten Algiedi) är en röd jättestjärna med magnitud 4,12.
• ψ - Psi Capricorni är en gulvit jätte av spektraltyp F5 V och magnitud 4,15.

Djuprymdsobjekt

Den klotformiga stjärnhopen M 30.

Stjärnbilden innehåller ett Messierobjekt.^[4][7]

Stjärnhopar

• Messier 30 (NGC 7099) är en klotformig stjärnhop på ungefär 28000 ljusårs avstånd från Jorden.^[8]

Galaxhopar

• HCG 87 är en kompakt galaxhop ungefär 400 miljoner ljusår från jorden.^[9]

Referenser

1. ”Capricornus, constellation boundary”. The Constellations. International Astronomical Union. http://www.iau.org/public/constellations/#Cap. Läst 27 april 2014.
2. Ian Ridpath och Wil Tirion (2007). Stars and Planets Guide. Princeton University Press, Princeton. ISBN 978-0-00-725120-9
3. ”De nutida stjärnbilderna”. Naturhistoriska Riksmuseet. http://www.nrm.se/faktaomnaturenochrymden/rymden/denutidastjarnbilderna.2277.html. Läst 27 april 2014.
4. ”Capricornus Constellation”. http://www.constellation-guide.com/constellation-list/Capricornus-constellation/. Läst 27 april 2014.
5. John H. Rogers, (1998). Journal of the British Astronomical Association 108: sid. 9–28. http://adsabs.harvard.edu/abs/1998JBAA..108....9R. Läst 27 april 2014.
6. ”Basic data: V* del Cap -- Eclipsing binary of Algol type (detached)”. Centre de Données astronomiques de Strasbourg. http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/sim-basic?Ident=Delta+Capricorni&submit=SIMBAD+search. Läst 27 april 2014.
7. Astronomica – Galaxer – planeter – stjärnor – stjärnbilder – rymdforskning. Tandem Verlag GmbH (svensk utgåva). 2007. sid. 334-345. ISBN 978-3-8331-4371-7
8. ”Basic data: M 30 -- Globular Cluster”. Centre de Données astronomiques de Strasbourg. http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/sim-basic?Ident=Messier+30&submit=SIMBAD+search. Läst 27 april 2014.
9. ”Basic data: HCG 87 -- Group of Galaxies”. Centre de Données astronomiques de Strasbourg. http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/sim-basic?Ident=HCG+87&submit=SIMBAD+search. Läst 27 april 2014.

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Stenbocken (stjärnbild).
  Bilder & media