Stefan Nemanja

Stefan Nemanja (serbiska: Стефан Немања), född 1109 i Ribnica i Duklja i furstendömet Zeta, död 13 februari 1199 i klostret Chilandariou på berget Athos i Grekland, var en serbisk adelsman av huset Vukanović, som var storfurste (serbiska: Велики Жупан) av den serbiska staten Rascia (Рашка) från 1166 till 1199.^[4] Stefan blev stamfader till huset Nemanjić, och är erkänd som helgon i Östortodoxa kyrkan efter ett antal mirakler som menas ha skett efter hans död. Han tog herraväldet över de kringvarande serbiska staterna, och förenade dem till en enhetsstat.

Stefan Nemanja Стефан Немања (serbiska)
Född	1113 (cirka)[1] ​eller ​1114[2] Ribnica, Montenegro
Död	13 februari 1199 Hilandar
Begravd	Studenicaklostret kartor
Sysselsättning	Härskare, militär ledare, Eastern Orthodox monk
Befattning
Župan
Maka	Anastasia av Serbien
Barn	Vukan Nemanjić (f. 1165) Stefan Prvovenčani (f. 1166)[3] Sankt Sava (f. 1169 och 1174)
Föräldrar	Zavida
Släktingar	Stefan Tihomir (syskon)
Namnteckning
Redigera Wikidata

År 1170 blev Stefan genom en revolution stor-župan, såsom härskarna i riket kallades. Han bekämpade grekerna och var förbunden än med Venedig, än med Ungern, än med de genomtågande korsfararna och det nya bulgariska riket. Han erövrade flera av kuststäderna vid Adriatiska havet och återstoden av det dioklitiska riket och utvidgade sitt rikes gränser även åt öster och söder.^[5] När Fredrik Barbarossa drog genom landet försökte Stefan få kejsarens stöd och förbund för ytterligare utvidgning, men fick avslag.^[6]

Betecknande för de konfessionella förhållandena i landet var att Stefan först blev döpt till romersk bekännelse av föräldrarna vid kusten där han var född, och sedan till den ortodoxa inne i landet. Liksom sina närmaste ättlingar var han mycket kyrklig, förföljde bogomiler och hedningar och byggde kyrkor och kloster (Studenica i Serbien och Hilandar på halvön Athos).^[6]

Han är även känd under det latinska namnet Stephanus Nemanja. När han på äldre dagar blev munk, antog han namnet Symeon, varför hans helgonnamn är Simeon Elaiovrytis; Elaiovrytis är grekiska och betyder "han som dryper krisma".

Han var son till exilprinsen Zavida av Zachlumia, och far till Serbiens förste kung Stefan Prvovenčani, Sankt Sava (som grundade den serbisk-ortodoxa kyrkan) samt Vukan Nemanjić, kung av Zeta.

Referenser

1. läs online, genealogy.euweb.cz .^{[källa från Wikidata]}
2. Gemeinsame Normdatei, Deutsche Nationalbibliotheks katalog-id-nummer: 1189224597749153-1, läst: 16 oktober 2015.^{[källa från Wikidata]}
3. Darryl Roger Lundy, The Peerage.^{[källa från Wikidata]}
4. Obolensky, Dimitri (1974) [1971]. The Byzantine Commonwealth: Eastern Europe, 500-1453. London: Cardinal.
5. ”143-144 (Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 25. Sekt - Slöjskifling)”. runeberg.org. 31 oktober 1917. https://runeberg.org/nfce/0088.html. Läst 28 juli 2021.
6. Hildebrand, Hans; Hjärne, Harald; Pflugk-Harttung, Julius von. ”680 (Världshistoria / Medeltiden)”. runeberg.org. https://runeberg.org/vrldhist/2/0708.html. Läst 28 juli 2021.

Företrädare: Zavida	Prinsregent av Ibar, Toplica, Rasina, Reke okänt–1196	Efterträdare: Stefan Prvovenčani
Företrädare: Manuel I Komnenos	Furste av Dubočica 1162–1196	Efterträdare: Stefan Prvovenčani
Företrädare: Stefan Tihomir	Storfurste av Rascia och hertig av serbernas land 1168–1196	Efterträdare: Stefan Prvovenčani
Företrädare: Mihailo III Vojislav	Furste av Duklja 1186-1196	Efterträdare: Vukan Nemanjić
Företrädare: Stracimir	Furste av Zapadna Morava 1189–1196	Efterträdare: Stefan Prvovenčani