Recensioner

Ekstra Bladets Henrik Queitsch skrev att det är "mycket svårt att känna sympati" för huvudpersonerna "och att det därför blir en film man mer betraktar än egentligen upplever". Queitsch skrev om huvudrollsinnehavarna Asbæk och Bro: "De utkämpar bägge en tapper kamp för att skapa liv bakom maskerna (och penisattrappen), oftast med stor framgång. Men är också så våldsamma i sin framtoning att de reducerar alla andra till statister."^[3]

I Ekko skrev Morten Piil: "politisk korrekthet kommer man lyckligtvis inte långt med när man utsätter sig för denna berättar- och anekdotglada film". Piil skrev att det knappast är "en ren tillfällighet att regissören heter Christoffer Boe, för som ung var han starkt anstruken av ultraliberala tankar och bidrog till tidskriften Libertas på den yttersta anarkistiska högerkanten", men "trots all solidaritet skonar Christoffer Boe inte sina 'hjältar' på deras väg nedför branten". Piil skrev om utförandet: "Det är elegant gjort, och filmen är som helhet en lyckad debut i mainstreamgenren för Boe, som för första gången skippar raffinerade meta-lager och manisk urspårning som dominerande element".^[4]

Utmärkelser

Filmen tilldelades Robert för bästa manliga biroll (Nicolas Bro), scenografi (Thomas Greve), kostym (Manon Rasmussen) och smink (Thomas Foldberg, Morten Jacobsen och Lone Bidstrup Knudsen).^[5] Den var också nominerad för bästa film, manus, manliga huvudroll (Pilou Asbæk), kvinnliga biroll (Trine Pallesen), fotograf, klippare, ljuddesigner (Morten Green), originalmusik, visuella effekter (Jeppe Bingestam och Toke Blicher Møller) och publikpriset.^[6]