Slöjnät

Ett slöjnät^[1] är ett nät som används för att fånga fåglar, fladdermöss och andra flygande djur. Det vanligaste användningsområdet är i samband med ringmärkning av fåglar. Ett slöjnät är vanligtvis 6-18 meter långt och ungefär 2 meter högt, bestående av tunt, relativt finmaskigt nät indelat med tenar till längsgående våder. Slöjnätet spänns mellan två eller fler stolpar och i rätt habitat är det tunna nätet svårt att se. När ett djur flyger in i nätet bildar våderna en ficka i vilken djuret hamnar. Fångst med hjälp av slöjnät kan användas för fastställa vilka arter som förekommer i den undersökta regionen och tillsammans med data om nätets uppställningsplats även ge information om djurens levnadssätt ^[2][3].

En guldfulvetta har fångats med slöjnät.

Väl kamouflerat slöjnät vid Landguard Bird Observatory Suffolk, England.

Användning av slöjnät uppkom i Japan och blev under 1950-talet en vanlig undersökningsmetod i andra delar av världen, där de till stor del kom att föredras istället för Helgolandsfällor och andra fälltyper i samband med ringmärkning^[4]. De ursprungliga japanska näten tillverkades av silke men silket har senare blivit ersatt av andra material, exempelvis nylon eller polyester.^[5]

I Sverige krävs tillstånd, licens, från Ringmärkningscentralen vid Naturhistoriska riksmuseet för att använda slöjnät för fångst av fåglar.

Galleri

• 
  En ringmärkare frigör en fågel ut ett slöjnät.
• 
  Sträckning av ett slöjnät.
• 
  Ett rest slöjnät.

Se även

• Helgolandsfälla
• Håv

Noter

1. Lindström, Hedström & Hjort (2003). ”Metoder för fångst och ringmärkning vid Ottenby fågelstation” (pdf). Naturvardsverket. sid. 3. Arkiverad från originalet den 6 januari 2017. https://web.archive.org/web/20170106011229/http://www.naturvardsverket.se/upload/stod-i-miljoarbetet/vagledning/miljoovervakning/Handledning/Metoder/ottenby_standard_fangst_1-3-Nv_100615.pdf. Läst 5 januari 2017.
2. Silvy, Nova J. (2012). ”Mist Net”. The Wildlife Techniques Manual. JHU Press. sid. 66-69. ISBN 978-1-4214-0159-1
3. Ralph, C. John (1999). ”Mist Nets and Banding”. Handbook of Field Methods for Monitoring Landbirds. DIANE Publishing. sid. 7-9
4. Woodford, James; Hussell, D. J. T. (1961). ”Construction and Use of Heligoland Traps” (på engelska). Bird-Banding 32 (3): sid. 125-141. doi:10.2307/4510880. https://www.jstor.org/stable/10.2307/4510880?origin=crossref. Läst 9 maj 2020.
5. Bateman, James A. (1979). ”Trapping birds”. Trapping: A Practical Guide. Coch Y Bonddu Books. sid. 100. ISBN 0-954-2117-82