Slaget vid Szigetvár

Slaget om Szigetvár var en belägring av ett fort i Szigetvár, Ungern, som pågick mellan den 6 augusti och den 8 september 1566. Habsburgska monarkin, Ungern, Kroatien samt Moldova var allierade till en stor armé under ledning av kroaten Nikola Šubić Zrinski. Dessa hade i uppgift att försvara sin makt mot en osmansk armé under befäl av den gamle men erfarne sultanen Süleyman I.

Slaget vid Szigetvár
Del av Osmansk-habsburgska krigen och Osmanska krigen i Europa
Johann Peter Krafft: Nikola Šubić Zrinskis anfall från fortet i Szigetvár (1825).
Ägde rum 6 augusti 1566 – 8 september 1566 Plats Szigetvár, Baranja, Ungern, Habsburgska monarkin Resultat Osmansk pyrrhusseger[1][2][Not 1]
Stridande
Habsburgska monarkin Kungariket Ungern Kungariket Kroatien	Osmanska riket Moldova
Befälhavare och ledare
Nikola Šubić Zrinski†	Süleyman I† Sokollu Mehmed Pasha
Styrka
2 300[3]–3 000[4] kroater och ungrare[5][Not 2] 600 arbetsföra män i slutet av belägringen[6]	100 000[7]–300 000[8][Not 3] 80 000 osmaner 12 000–15 000 tatarer 7 000 moldavier
Förluster
Stora; Nicholas Zrinsky dog i sista striden. Nästan hela garnisonen utplånas. 2 300-3 000 dödade i strid.	Stora; Süleyman dog under belägringen av naturliga orsaker. 20 000[4]–30 000[9][10] dödade, varav en del dog av sjukdom.

Se även

• Za dom spremni

Fotnoter

1. Även om turkarna vann slaget kan resultatet ses som en "pyrrhusseger" på grund av en stora turkiska förluster och Süleymans död. Dessutom försenade striden den osmanska frammarschen mot Wien samma år och avbröt den osmanska expansionen i Europa.
2. Majoriteten av försvararna var etniska kroater, vilket tydligt anges i den enda förstahandrapporten kring belägringen, skriven i Podsjedanje i osvojenje Sigeta av Franjo (Ferenc) Črnko, Zrinskys kammarherre, och en av de överlevande soldaterna från striden. Senare verk Vazetje Sigeta grada (1573) av Brne Karnarutić, Szigeti veszedelem (1647) av Nicholas VII Zrinsky och Opsida Sigecka (1647) av Peter Zrinsky, bevisar också att kroater var i majoritet bland försvararna.
3. Antalet 300 000 osmaner nämns av vissa krönikörer, förmodligen överskattat. Det finns en viss tendens av vissa historiker att överdriva dessa siffror för att överskatta de underlägsna försvararnas mod i Szigetvár. Trots att Süleyman den 1 maj 1566 lämnade Istanbul i spetsen för en av de största arméerna han någonsin befallt, var antalet på hans styrkor troligen närmare 100 000 än 300 000.

Referenser

1. Kohn, George C. (2006) (på engelska). Dictionary of wars. Infobase Publishing. sid. 47. ISBN 9780816065776
2. Lázár and Tezla, István and Albert (1999) (på engelska). Illustrated history of Hungary. Corvina. sid. 70. ISBN 9789631348873
3. Hughes, Timothy. ”Item 548456” (på engelska). Rare & Early Newspapers. http://www.rarenewspapers.com/view/548456. Läst 1 december 2009.
4. Lieber, Francis (1845) (på engelska). Encyclopædia Americana: A popular dictionary of arts, sciences, literature, history, politics, and biography. "13". Philadelphia: Columbia University Library. sid. 345
5. Wheatcroft, Andrew (2009) (på engelska). The Enemy at the Gate: Habsburgs, Ottomans, and the Battle for Europe. Basic Books. sid. 59-60. ISBN 9780465013746
6. Turnbull, Stephen R (2003) (på engelska). The Ottoman Empire, 1326–1699. New York (USA): Osprey Publishing Ltd. sid. 57. ISBN 0-415-96913-1
7. Shelton, Edward (1867) (på engelska). The book of battles: or, Daring deeds by land and sea. London: Houlston and Wright. sid. 82-83. http://books.google.com/books?id=S7oBAAAAQAAJ
8. Elliott, John Huxtable (2000) (på engelska). Europe divided, 1559–1598. Wiley-Blackwell. sid. 117. ISBN 9780631217800
9. Tait, William (1853) (på engelska). Tait's Edinburgh magazine. "20". Edinburgh: Sutherland and Knox. sid. 679
10. Coppée, Henry (1864) (på engelska). The United States service magazine. "2". New York: C. B. Richardson. sid. 562-565