Skolflygplan

Skolflygplan (militärförkortning: skfpl, typprefix: SK) är flygplan som avses för flygutbildning, såsom grundskolning av pilotelever, kontrollflygning, avancerad flygövning av flygverksamhet och annat.

Skolflygplan

Övre vänster: Svensk SK 60B (Saab 105), svenskt militärt skolflygplan och lätt attackflygplan.
Övre höger: Diamond DA20 lätt allmänflygplan, vanlig inom skolflygning.
Undre vänster: Boeing-Saab T-7 Red Hawk, svensk-amerikanskt avancerat skolflygplan.
Undre höger: Spansk E.16 (North American Texan), amerikanskt militärt skolflygplan.

I modern tid utvecklas avsevärt färre skolflygplan än förr på grund av hög kostnad för ny framtagning och de praktiska möjligheterna att modernisera och renovera äldre typer. Utvecklingen av flygsimulatorer har även lett till att avancerad inskolning även kan utföras på marken, vilket minskar flygtimmarna på existerande skolflygplan och ökar livslängden på dess flygkroppar.

Skolflygplan förekommer främst som ändamålsbyggda konstruktioner med utgångspunkt att vara lämpliga för uppdraget i fråga, såsom passande flygegenskaper för utbildningen. För grundskolning ska flygegenskaperna helst vara utformade så att flygeleven kan begå misstag under gång (i luften och på marken) utan att dessa leder till haveri.

Skolflygplan ska helst även ha tvåsitsig förarkabin så att flyglärare och flygelev skall kunna flyga samtidigt. I svensk FV-nomenklatur används två huvudsakliga begrepp i relation till detta:

DK – dubbelkommando – skolflygning med flyglärare ombord^[1]^[2]
EK – enkelkommando – skolflygning utan flyglärare ombord^[1]^[2]

Sätena kan vara placerade sida vid sida för att läraren ska kunna ha god uppsikt över elevens agerande, men de kan även vara tandemplacerade i rad efter varandra för att efterlikna ergonomin i en enkelkabin.

Skolflygplan behöver dock inte vara ändamålsbyggda, utan precis som med personbilar kan flygutbildning utföras i flygplan avsedda för andra uppgifter, såsom allmänflyg, firmaflyg eller förbindelseflyg^(en), etc. Exempel på allmänflygplan som lämpar sig väl för skolflyg är, Cessna 150, Cessna 152, Cessna 172 och Piper PA-28 Cherokee. Vissa historiska stridsflygplan med plats för en bakåtvänd tandemsittande kulspruteskytt (signalist) har även stundom kunnat modifieras till skolflygplan genom att vända signalistsätet 180° grader för att på så sätt skapa en plats för flygelev eller flyglärare.^[3]

Avancerad flygutbildning

Övre vänster: Saab 105 avancerat skolflygplan och lätt attackflygplan.
Övre höger: MiG-15UTI tvåsitsig (DK-modifierad) skolvariant av jaktplanet MiG-15.
Undre vänster: Ö 1 (FVM/CVM Tummelisa), det första svenska övningsflygplanet från 1920.
Undre höger: Jak-130^(en) ryskt stridsövningsflygplan (Lead-In Fighter Trainer, LIFT) med olika vapen lastade.

Avancerat skolflygplan

Vissa skolflygplan är konstruerade för avancerad flygutbildning, ej inskolning, och är utrustade för att kunna öva olika former av flyguppdrag. Militärt kan sådana förslagsvis särskiljas som övningsflygplan (ålderdomligt) eller avancerat skolflygplan^[4] (engelska: advanced trainer) jämte "grundläggande skolflygplan" (engelska: basic trainer) och används för taktisk flygutbildning och viss flygslagsutbildning. De kan ofta lasta vapen för övningsändamål eller lätta attackuppdrag.

En annan variant är att bygga om vanliga stridsflygplan med tvåsitsig förarkabin för dubbelkommando (DK). Detta skapar mycket avancerade skolflygplan som ger flygelever en bra plattform för inskolning och typinflygning på just den ursprungliga stridstypen. De taktiska möjligheterna varierar men vissa exempel har nästintill samma taktiska förmågor som ursprungsplanet.

Övningsflygplan

Begreppet övningsflygplan var ursprungligen en benämning som det svenska flygvapnet och dess föregångare använde under 1920- och 1930-talen för flygplan som var avsedda för ytterligare flygträning efter den grundläggande flygutbildningen.^[5] Övningsflygplanen och kunde användas för mer avancerad flygning än de skolflygplan som blivande piloter först fick flyga med. Övningsflygplanen betecknades med typprefixet Ö, med Ö 1 som första flygplanstyp med beteckningen (infört 1920) och Ö 9 som det sista (infört 1932). I och med 1940 års beteckningssystem skrotades benämning och sedan dess har ingen skillnad gjorts på övningsflygplan och skolflygplan, utan alla flygplan som är avsedda för flygutbildning (grundläggande eller mer avancerad) benämns skolflygplan med typprefixet SK.

Särskiljningen har även förekommit utomlands. USA:s arméflygvapen (USAAF) kallade grundläggande skolflygplan för Basic Trainer (typprefix: BT) och avancerade skolflygplan för Advanced Trainer (typprefix: AT), samt i mindre utsträckning Basic Combat Trainer (typprefix: BC). I Tyskland har begreppet Übungsflugzeug ("övningsflygplan") förekommit stundom.

Lead-In Fighter Trainer

I modern tid har ett nytt koncept för militär skolflygning börjat bli populär, på engelska kallat Lead-In Fighter Trainer (förkortat LIFT), ungefär "inledande jaktskolflygplan" (ryska: учебно-боевой самолёт, "stridsövningsflygplan").^[6] Konceptet tar över positionen som avancerat skolflygplan och har flygslagsutbildning (stridsutbildning) som utgångspunkt istället för taktisk flygutbildning.^[6]