Sergej Nilus

Sergej Aleksandrovitj Nilus, ryska: Серге́й Алекса́ндрович Ни́лус, född 6 september 1862 i Moskva, Tsarryssland, död 14 januari 1929 i Krutets, Vladimir oblast, var en rysk författare och kristen mystiker.

Sergej Nilus
Född	25 augusti 1862 ​eller ​9 september 1862[1] Moskva
Död	14 januari 1929[2][3][1] Krutets, Ryssland
Begravd	Vladimir oblast
Medborgare i	Kejsardömet Ryssland och Sovjetunionen
Utbildad vid	Moskvauniversitetet, 1886 3e Gymnase de Moscou, 1882
Sysselsättning	Författare[3], förfalskare, jurist[3], förläggare[4]
Arbetsgivare	Ministry of Internal Affairs (Russian Empire) Babayevsky Monastery
Noterbara verk	Sions vises protokoll[5][4]
Politiskt parti
Russian Assembly
Maka	Elena Alexandrovna Ozerova (g. 1906–)
Redigera Wikidata

Sergej Nilus var först med att publicera Sion vises protokoll i sin helhet, vilket han gjorde 1905 i sin bok Velikoe v malom i antikhrist, kak blizkaja politicheskaja vozmozhnost. Zapiski pravoslavnogo, på svenska Det stora i det lilla och Antikrist som politisk möjlighet inom den närmaste framtiden. En ortodox troendes anteckningar.

Källor

1. Nikolaj Skatov (red.), Русская литература XX века. Прозаики, поэты, драматурги, 2005, ISBN 5-94848-262-6.^{[källa från Wikidata]}
2. SNAC, SNAC Ark-ID: w6x09g80, läs online, läst: 9 oktober 2017.^{[källa från Wikidata]}
3. Archive of Fine Arts, abART person-ID: 151055, läs online, läst: 1 april 2021.^{[källa från Wikidata]}
4. Protocols of the Elders of Zion (på engelska), läs online, läst: 15 september 2024.^{[källa från Wikidata]}
5. The Protocols of the Elders of Zion - Red Press - The University of Chicago Library (på engelska), läs online, läst: 15 september 2024, ”The Protocols of the Elders of Zion (Protokoly sionskikh mudretsov) were first published by devotional author Sergei Nilus in the second edition of his 1905 book Velikoe v malom (The Great in the Small). Nilus had previously published other dubious documents, including the “conversations” between landowner Motovilov and Seraphim of Sarov, which were instrumental in the solemn canonization of Seraphim in 1903, in ceremonies led by Emperor Nicholas II.”.^{[källa från Wikidata]}