Rudolf Brandt

Rudolf Hermann Brandt, född 2 juni 1909 i Frankfurt an der Oder, död 2 juni 1948 i Landsberg am Lech, var en tysk promoverad jurist och SS-Standartenführer. Han var Heinrich Himmlers personlige assistent (Persönlicher Referent vom Reichsführer-SS) och departementsråd i riksinrikesministeriet.

Rudolf Brandt
Rudolf Brandt i amerikansk fångenskap.
Standartenführer
Född	2 juni 1909 Frankfurt an der Oder, Provinsen Brandenburg, Preussen, Kejsardömet Tyskland
Död	2 juni 1948 (39 år) Landsberg am Lech, Bayern, Tyskland
Begravningsplats	Spöttinger Friedhof, Landsberg am Lech
Inträde	1933
Tjänstetid	1933–1945

Biografi

Brandt var från december 1933 verksam vid Reichsführer-SS Heinrich Himmlers personliga stab. Från år 1936 var han Himmlers personlige assistent och kom med tiden att kallas "Himmlers högra hand".^[1] Han var delaktig i administreringen av de medicinska experiment som utfördes på fångar i Nazitysklands koncentrationsläger. Bland annat bar han ansvar för att minst 86 judar mördades för att deras skelett skulle ingå i professor August Hirts samling i Strassburg.^[1]

Brandt ställdes inför rätta vid Läkarrättegången 1946–1947 och dömdes till döden. Han avrättades genom hängning.^[1]

Rudolf Brandt förekommer i Jonathan Littells roman De välvilliga.