Roy Jenkins

Roy Harris Jenkins, Baron Jenkins of Hillhead, född 11 november 1920 i Abersychan i Monmouthshire, död 5 januari 2003 i East Hendred i Oxfordshire, var en brittisk politiker.

Roy Jenkins
Roy Jenkins, 1977.
Född	Roy Harris Jenkins 11 november 1920[1][2][3] Abersychan, Monmouthshire, Wales, Storbritannien
Död	5 januari 2003[1][2][3] (82 år) East Hendred, Oxfordshire, Storbritannien
Medborgare i	Storbritannien
Utbildad vid	Cardiff University Balliol College Abersychan School
Sysselsättning	Politiker, författare, historiker, biograf
Befattning
Ledamot av Kronrådet Ledamot av Storbritanniens 38:e parlament Storbritanniens 38:e parlament, Southwark Central (1948–1950)[4] Ledamot av Förenade kungarikets 39:e parlament Storbritanniens 39:e parlament, Birmingham Stechford (1950–1951)[4] Ledamot av Förenade kungarikets 40:e parlament Storbritanniens 40:e parlament, Birmingham Stechford (1951–1955)[4] Ledamot av Förenade kungarikets 41:a parlament Storbritanniens 41:a parlament, Birmingham Stechford (1955–1959)[4] Suppleant i Europarådets parlamentariska församling (1955–1955)[5] Ledamot av Europarådets parlamentariska församling (1956–1957)[5] Ledamot av Förenade kungarikets 42:a parlament Storbritanniens 42:a parlament, Birmingham Stechford (1959–1964)[4] Ledamot av Förenade kungarikets 43:e parlament Storbritanniens 43:e parlament, Birmingham Stechford (1964–1966)[4] Storbritanniens inrikesminister (1965–1967) Ledamot av Förenade kungarikets 44:e parlament Storbritanniens 44:e parlament, Birmingham Stechford (1966–1970)[4] Förenade kungarikets minister för finansfrågor (1967–1970) Ledamot av Förenade kungarikets 45:e parlament Storbritanniens 45:e parlament, Birmingham Stechford (1970–1974)[4] Skuggminister (finans) (1970–1972) Vice partiledare för Labour (1970–1972) Skuggminister (inrikes) (1973–1974) Ledamot av Förenade kungarikets 46:e parlament Storbritanniens 46:e parlament, Birmingham Stechford (1974–1974)[4] Storbritanniens inrikesminister (1974–1976) Ledamot av Förenade kungarikets 47:e parlament Storbritanniens 47:e parlament, Birmingham Stechford (1974–1977) Europeiska kommissionens ordförande (1977–1981) Ledamot av Storbritanniens 48:e parlament Storbritanniens 48:e parlament, Glasgow Hillhead (1982–1983)[4] Ledamot av Storbritanniens 49:e parlament Storbritanniens 49:e parlament, Glasgow Hillhead (1983–1987)[4] Oxfords universitets kansler (1987–2003) Ledamot av Brittiska överhuset (1987–2003)
Politiskt parti
Labour (–1981) Liberaldemokraterna (1988-03-03–2003-01-05) Social Democratic Party (1981–1988-03-03)
Maka	Mary Jennifer Morris (g. 1945–)[6]
Barn	Charles Arthur Simon Jenkins (f. 1949)[7] Cynthia Delanie Jenkins (f. 1951)[7] Edward Jenkins (f. 1954 och 1954)[7]
Föräldrar	Arthur Jenkins[7] Hattie Harris[7]
Utmärkelser
Karlspriset (1972)[8] Medlicott Medal (1997)[9] Wolfson History Prize (2002) Förtjänstorden Storkorset av Portugals förtjänstorden[10] Storkorset av Henrik Sjöfararens orden[10] Storkorset av Karl III:s orden
Redigera Wikidata

Biografi

Jenkins var en ledande medlem av Labourpartiet och var ledamot av underhuset 1948–1987. Han ingick i flera Labourregeringar, bland annat som inrikesminister 1965–1967 och 1974–1976 samt finansminister 1967–1970. Från 1977 till 1981 var han ordförande i Europeiska kommissionen, kommissionen Jenkins.

Jenkins var biträdande ledare för Labourpartiet 1970–1972. Denna post lämnade han efter oenighet med partiledaren Harold Wilson angående landets anslutning till Europeiska gemenskapen. 1982 var Jenkins en av de fyra kända Labourpolitiker som bildade det nya partiet Social Democratic Party (SDP). I valet 1983 utsågs han till premiärministerkandidat för alliansen mellan SDP och Liberal Party. Jenkins adlades 1987 som Lord Jenkins of Hillhead och satt 1988–1997 i överhuset, där han var ledare för Liberaldemokraterna, det parti som bildades genom sammanslagning av SDP och Liberal Party, till 1997.

Jenkins var också författare av framför allt historiska biografier, bland annat om William Ewart Gladstone och Winston Churchill. Jenkins avled innan han hann fullborda sin tjugoförsta bok Franklin Delano Roosevelt. Richard Neustadt skrev största delen av det sista kapitlet om Franklin D. Roosevelts död och boken utkom postumt redan 2003.

Källor

Noter

1. Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015.^{[källa från Wikidata]}
2. SNAC, SNAC Ark-ID: w6bz92nb, läs online, läst: 9 oktober 2017.^{[källa från Wikidata]}
3. Darryl Roger Lundy, The Peerage, The Peerage person-ID: p19147.htm#i191463, läst: 9 oktober 2017.^{[källa från Wikidata]}
4. Hansard 1803–2005.^{[källa från Wikidata]}
5. läs online, www.assembly.coe.int .^{[källa från Wikidata]}
6. The Peerage person-ID: p19147.htm#i191463, läst: 7 augusti 2020.^{[källa från Wikidata]}
7. Darryl Roger Lundy, The Peerage.^{[källa från Wikidata]}
8. Der Karlspreisträger 1972 Roy Jenkins (på tyska), läs online, läst: 14 december 2014.^{[källa från Wikidata]}
9. läs online, www.history.org.uk .^{[källa från Wikidata]}
10. läs online, www.ordens.presidencia.pt .^{[källa från Wikidata]}

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Roy Jenkins.
  Bilder & media
• Roy Jenkins i Libris

Företrädare: Frank Soskice	Storbritanniens inrikesminister 1965–1967	Efterträdare: James Callaghan
Företrädare: James Callaghan	Storbritanniens finansminister 1967–1970	Efterträdare: Iain Macleod
Företrädare: Robert Carr	Storbritanniens inrikesminister 1974–1976	Efterträdare: Merlyn Rees
Företrädare: François-Xavier Ortoli	EG-kommissionens ordförande 1977–1981	Efterträdare: Gaston Thorn