Loading AI tools
Från Wikipedia, den fria encyklopedin
Pseudoterranova decipiens är en parasit tillhörande fylumet rundmaskar och familjen Anisakidae[1]. De svenska trivialnamnen sälmask och torskmask förekommer för arten[2]. I Sverige är Pseudoterranova decipiens vanligt förekommande i fiskarterna torsk och rötsimpa[3]. Slutvärd är marina däggdjur, främst knubbsäl och gråsäl[4]. Infektion av Pseudoterranova decipiens hos människor ger uppkomst till sjukdomen anisakiasis[5]. Det finns närstående nematoder som också ger upphov till sjukdomen anisakiasis, ofta med värre symptom[6]. En av dem är Anisakis simplex.
Pseudoterranova decipiens | |
Systematik | |
---|---|
Domän | Eukaryoter Eukaryota |
Rike | Djur Animalia |
Stam | Rundmaskar Nematoda |
Klass | Secernentea |
Ordning | Ascaridida |
Familj | Anisakidae |
Släkte | Pseudoterranova |
Art | Pseudoterranova decipiens |
Vetenskapligt namn | |
§ Pseudoterranova decipiens | |
Auktor | (Krabbe, 1878) |
Hitta fler artiklar om djur med |
Pseudoterranova decipiens har en livscykel som innefattar ett frilevande stadium samt tre parasitiska stadier[3]. Vattenlevande däggdjur sprider outvecklade ägg genom sin avföring som sedan sjunker till havsbottnen[7]. Där utvecklas äggen till ett embryo inuti ägghöljet[7]. Äggens inkuberingstid är från 7 till 125 dagar och äggen kläcks inte innan vattnet uppnår en temperatur på minst 0º C[8]. Larver kläcks ifrån äggen och äts sedan upp av ryggradslösa bottenlevande djur, framför allt kräftdjur[7]. Inuti värden utvecklas de till sitt tredje stadium. Larvstadiet kan infektera fiskar som äter värddjuret[7]. Väl inuti fisken tar sig larven från tarmen till bukhålan och muskulaturen där den överförs genom predation ifrån andra fiskar tills den når sin slutvärd i form av vattenlevande däggdjur, som äter en infekterad fisk[7].
Pseudoterranova decipiens klarar sig bäst nära kusten i temperaturer mellan 7º och 22º C[8]. Vid kallare vattentemperaturer sker en förminskad spridning av parasiten[9] . En faktor som stort påverkar utbredningen av Pseudoterranova decipiens är vattnets salintet[3]. I sitt frilevande stadium har Pseudoterranova decipiens svårt att överleva i sötvatten[3]. Vid en salinitet lägre än 7 % är infektionsgraden på fisken i området mycket mindre[3]. Detta ger parasiten goda förutsättningar att breda ut sig globalt och den återfinns på kusterna kring Skandinavien, Island, Japan, Korea, Chile samt nordöstra Nordamerika[8].
I Sverige förekommer Pseudoterranova decipiens huvudsakligen längs med Skånes och Blekinges kuster[10]. Parasiten förekommer också i Öresund, Kattegatt och Skagerack[10]. Skånes och Blekinges kuster är mest utsatta och mätningar på infektionsgraden har påvisat upp till 60 % infektionsgrad hos torsk samt upp till 100 % hos rötsimpa[10]. Generellt för parasiten är att utbredningen är större då det finns fler möjliga värdar i området[4]. I södra delar av Östersjön finns det ett tydligt samband mellan mängden sälar i området och infektionsgraden i fisk[10]. Norr om Skåne och Blekinge minskar infektionsgraden hos fisken kraftigt[10]. Runt Stockholmsområdet, Gotland och Ålands hav förekommer parasiten väldigt sällan[10].
Pseudoterranova decipiens infekterar fisken via födan och sprider sig sedan ut sig till bukhåla, organ och muskulatur[7]. Infekterade fiskar uppvisar oftast inga symptom, men vid kraftig infektion kan simförmågan och hälsostatusen påverkas negativt[10]. Infektionerna är inte en stor dödlighetsfaktor för fiskarna[4]. Infekterad fisk kan kännas igen på de bruna, gula, brunröda eller vita, ihopringlade larverna, som är från 1 till 6 cm långa som sitter i fiskens kött[4].
Intag av levande Pseudoterranova decipiens kan leda till invasiv eller icke invasiv anisakiasis och i vissa fall kan även en allergisk reaktion uppstå, även vid förtäring av döda parasiter[6]. Infektioner av människor är vanligast i regioner där mycket rå fisk äts[8].
När Pseudoterranova decipiens angriper och fäster sig i magens eller tarmens vävnad bidrar sårbildningen till en inflammatorisk respons[6]. Den inflammatoriska responsen leder till att eosinofiler bildar ett granulom vid såret, detta förekommer oftast en till två veckor efter den initiala infektionen[6][7].
Symptomen visar sig oftast inom några timmar men kan fördröjas upp till tre veckor[6]. Efter att en larv har intagits i kroppen kan kraftiga magsmärtor, illamående, kräkningar och diarré förekomma[8][10]. Det är möjligt att inflammationen förhindrar normal tarmfunktion, vilket leder till förstoppning[6]. Anisakiasis kan ibland misstas för blindtarmsinflammation, magsår, Crohns eller andra mag- och tarmsjukdomar[6].
Infektion av Pseudoterranova decipiens identifieras med en endoskopisk undersökning av tarmen där förekomsten av parasiten påvisas[5]. Larverna dör ofta i människan inom tre veckor och i vissa fall uppstår inga symptom[6][11]. Men vid kraftig smärta rekommenderas att avlägsna parasiten via ett endoskopiskt ingrepp.
Icke invasiv anisakiasis visar ofta inga symptom, eftersom parasiten inte angriper människan som en värd. En kittlande känsla i halsen kan också förekomma och larven kan ibland hostas eller kräkas upp[10][7].
Fisk som är mellanvärdar för Pseudoterranova decipiens är lätta att känna igen, genom förekomsten av de ihopringlade larverna, 1-6 cm långa, som sitter i fiskens kött[4]. För att minska risken för infektion bör rått fiskkött inspekteras noga innan förtäring. För att förhindra smitta från fisk bör fisken hållas frusen i -20º C i minst 7 dagar eller vara tillagad och uppnå en innertemperatur på minst 63º C[12].
Seamless Wikipedia browsing. On steroids.
Every time you click a link to Wikipedia, Wiktionary or Wikiquote in your browser's search results, it will show the modern Wikiwand interface.
Wikiwand extension is a five stars, simple, with minimum permission required to keep your browsing private, safe and transparent.