Loading AI tools
kommunikation som syftar till att påverka människors åsikter eller beteenden Från Wikipedia, den fria encyklopedin
Propaganda (av latinets propagare, 'fortplanta', 'utbreda') är information som sprids för att påverka vad människor tycker, tror och gör. Den kan innehålla fakta, halvsanningar eller rena osanningar. Till skillnad från utbildning, som vill ge en balanserad bild, fokuserar propaganda på utvalda perspektiv och kan förvanska information för att styra hur folk tänker. Vad som uppfattas som propaganda är subjektivt. Samma budskap kan ses som information eller manipulation, beroende på mottagarens åsikter och förväntningar.[1]
Propaganda är en viktig del av psykologisk krigföring, och den som sänder budskapet är som regel part i målet.
Ordet propaganda har på svenska, liksom i de flesta västerländska kulturer, en laddad innebörd, även om det ibland kan ses som ett positivt ord – som regel är propaganda ett positivt epitet bara under förutsättning att en person samtycker till innehållet i det meddelande som avses.[1]
Grundvillkoren för propaganda är desamma som för reklam; annonsering kan mycket väl ses som propaganda, även om propaganda i svenska som regel inte används om kommersiella budskap. Oftast har propaganda politiskt eller nationalistiskt budskap och tema.[källa behövs] Den kan ta formen av flygblad, affischer samt tv- och radioreklam eller spridas via Internet.
Propaganda kan också i en mer begränsad och strikt mening avse rent falsk information som sprids uteslutande till mottagare som redan står på samma sida som den som sprider desinformationen. Bakom detta agerande ligger antagandet att den som misstror en sak ständigt kommer att ansättas av tvivel – eftersom tvivel är oroande (jämför kognitiv dissonans) kommer den tvivlande att vara mottaglig för lugnande och styrkande budskap som släcker tvivlet, från dem som styr. Sådan propaganda är alltså riktad uteslutande till den som redan i någon mån är positivt inställd till saken.
Kärnan i ordets vanligaste betydelse avser att avsiktligt sprida osann eller vilseledande information i syfte att stödja en politisk åsikt, framför allt för att stötta sittande makthavare. Den som sprider propagandan avser att förändra folks bild av en fråga eller deras förväntningar på ett sätt som sammanfaller med spridarens egna mål. Ofta kopplar odemokratiska makthavare bruket av propaganda till bruket av censur – om en person eller myndighet ur mediautbudet med hjälp av censur tar bort oönskad information blir hela mediautbudet en propagandakanal för makthavaren. Det som skiljer propaganda från argumentation i stort är accepterandet av oriktig eller osaklig framställning för att främja ett syfte. Den amerikanske lingvisten Noam Chomsky har utvecklat en "propagandamodell" i sin kritik av USA:s utrikespolitik. Han menar att "propaganda är för en demokrati vad våld är för en diktatur".
I USA används termen ofta i beskrivningar av nya religiösa rörelser och dessas kommunikation; se sekt. Dels beskylls rörelserna ibland för propaganda, dels kritiseras avfällingar och före detta medlemmar som kritiserar rörelserna ofta av rörelserna själva för att bedriva propaganda.
Propaganda är ett viktigt vapen i krig. Den kan utnyttjas på många olika sätt och i olika roller, exempelvis för att avhumanisera och skapa hat mot fienden, vare sig det rör sig om en yttre eller inre fiende. Propaganda polariserar som regel, i motsats till sämjande avsikter. Avsikten är att skapa en särskild – och avsiktligt ofullständig eller falsk – bild av någon eller något. Laddade ord och bilder används (eller utelämnas) i avsikt att väcka känslor, och sprida uppfattningen att saker skett trots att det inte är sant. Ofta avser propaganda att få den egna befolkningen att tro att orättvisor begåtts, att de själva är offren och fienden förövaren. Ur propagandans synvinkel är det irrelevant om det är sant eller falskt, så länge budskapet är trovärdigt nog att spridas och slå rot.
Propaganda och informationskontroll är sedan länge en etablerad del i den psykologiska krigföringen.
Propaganda kan klassificeras utifrån källan den kommer ifrån:
Det finns många sätt att främja mottagligheten för propagandabudskapet. Sparsamt använt kan desinformation vara mycket framgångsrik och accepteras i många fall i utbildningssystem och etablerade kanaler. Mycket få ifrågasätter vad de lärt sig i skolan, så uppgifterna kommer att vidarebefordras av journalister och föräldrar och på så sätt stärka bilden av väl etablerade "fakta" som inte behöver kontrolleras, trots att ingen trovärdig källa finns över huvud taget. Desinformationen får på så vis eget liv och behöver inte aktivt uppehållas av den som spridit den.
Denna genomsyrande propaganda kan användas för att uppnå politiska mål: genom att ge medborgare falska uppfattningar, eller intryck om sitt politiska system, kan dessa fås att förkasta eller misstro förslag, källor eller fakta.
Den senlatinska betydelsen av propaganda är "saker som borde framföras (spridas vidare)". År 1622, under 30-åriga kriget, skapade Gregorius XV Congregatio de Propaganda Fide ("Församlingen för spridandet av tron"), en kommitté av kardinaler med uppgift att övervaka spridandet av kristendomen via mission i okristnade länder. Termen avsåg då inte falsk information; den moderna politiska innebörden tillkom först under första världskriget och ryska revolutionen.
Propaganda har sannolikt förekommit så länge som människan kunnat behärska tillräckligt abstrakta begrepp och manipulera språket. Latinska författare och talare behärskade tekniken till fulländning (jämför exempelvis Titus Livius). En djupare insikt i propagandan och dess natur kom först i och med Creel-kommissionen, som tillsattes av den amerikanske presidenten Woodrow Wilson för att påverka de amerikanska medborgarna att stödja ett ingripande i första världskriget på Storbritanniens sida, och bland andra hade journalisten Walter Lippman och psykologen Edward Bernays som medlemmar. Creel-kommissionen var oerhört framgångsrik i sitt arbete och framkallade en stark antitysk stämning. Bland de som imponerades fanns inte bara amerikansk industri (som såg reklampotentialen) utan också Adolf Hitler. Storskalig manipulation av känslor och stämningar föreföll genomförbar. Bernay blev den som myntade begreppen.
Nutida PR-industri är en direkt efterföljare till Lippman och Bernays arbete, som fortfarande används inom USA:s administration. Lippman och Bernays själva drev en framgångsrik reklamfirma under förra halvan av 1900-talet.
Datorspelet America's Army, distribuerat av amerikanska regeringen under första åren på 2000-talet, hade som uttalat mål att uppmuntra intresse för att bli militär. Enligt en undersökning (gjord av I for I Research) uppgav 30 % av de ungdomar, som angivit en positiv syn på armén, att de fått denna uppfattning genom att spela America’s Army.
I kampen om den politiska makten i Kalmarunionen använde kung Karl Knutsson (Bonde) propaganda för att ställa sig själv i så god dager som möjligt. I kungens kansli skrev Johan Fredebern Karlskrönikan och Engelbrektskrönikan för att visa att kungen hade tagit upp Engelbrekt Engelbrektssons program för att bli av med danskarna och varför Karl Knutsson ägde större rätt till Sveriges tron än Kristian I. I krönikan går författaren till storms mot Karl Knutssons fiender som hånas och förlöjligas.
Även Gustav Vasa och hans söner använde sig av propagandistisk historieskrivning, exempelvis berättelserna om Gustav Vasas flykt undan danskarna i Dalarna, som den skildras i Peder Svarts krönika.
Under vinterkriget och fortsättningskriget ledde Reino Palmroth, militär och radioman, arméns radiosändningar med nyheter och nedvärderande musik om fienden.[2] Sedan 1941 var Palmroth med att organisera vapenbrödraaftnar efter inspiration från det tyska propagandamaskineriet.[3] Propagandamusik utgavs också på grammofonskivor. Några av låtarna förbjöds efter separatfreden med Sovjetunionen 1944.[4]
Huvuddelen av propagandan i Nazityskland producerades av det tyska propagandaministeriet, Reichsministerium für Volksaufklärung und Propaganda (tysk förkortning PROMI). Joseph Goebbels fick befälet över ministeriet kort efter Hitlers maktövertagande 1933. Alla journalister, författare, skribenter och konstnärer var tvungna att registrera sig under en av ministeriets avdelningar för press, musik, teater, film, litteratur eller radio.
Nazistledningen var övertygad om att propaganda skulle vara ett nödvändigt och användbart redskap för att uppnå sina mål.
Hitler hade imponerats av de allierades propaganda under första världskriget och ansåg att den varit en av huvudorsakerna till det moralsammanbrott och de revolter som uppstod på hemmafronten och i flottan under 1918. Tillsammans med Goebbels gick han nästan dagligen igenom nyheterna och talade om hur han ville ha informationen hanterad; Goebbels förde sedan ut budskapet om hur saker skulle behandlas via olika högre tjänstemän. Nyhetsuppläsare och journalister fick inte publicera sina alster utan godkännande i förväg. Dessutom hade Hitler och flera andra högt placerade nazister (exempelvis Reinhard Heydrich) inga som helst skrupler om att publicera information som de mycket väl visste var falsk. Att avsiktligen sprida sann information har setts som själva kärnan i en doktrin som efter ett citat av Hitler ibland kallats "den stora sanningen" och som utgår från grundantagandet att det i en sanning alltid finns en större övertalningspotential än i en liten, genom att den lättare påverkar "massans" primitiva känslor snarare än intellektet. Den tyska propagandan tillskrev judarna och engelsmännen denna teknik.
Nazistpropagandan före andra världskrigets utbrott hade flera klart utpekade målgrupper:
Fram till slaget om Stalingrad (4 februari 1943) framhävdes de tyska väpnade styrkornas överlägsna skicklighet och styrka i till exempel den välgjorda tidskriften Signal, och den godhet folken visades i de erövrade områdena (judeutrotning och utrensningar var till stor del fortfarande okända). Som kontrast framställdes brittiska och allierade flygare som kallblodiga mördare och särskilt amerikaner utmålades som banditer liknande Al Capone. På samma gång försökte tysk propaganda splittra britter och amerikaner, samt avskärma Sovjet från de båda västliga fienderna.
Efter Stalingrad förändrades huvudtemat i propagandan till att huvudsakligen visa Tyskland som den sista och enda försvararen av vad som kallades "västeuropeisk kultur" emot "bolsjevikhorderna". När vedergällningsvapnen V-1 och V-2 togs i bruk användes de flitigt i propagandan för att visa hur hopplöst företaget att besegra Tyskland verkligen var.
Kända radioprofiler under själva kriget blev Lord Haw-Haw, som riktade sig direkt mot befolkningen i Storbritannien, och Axis Sally som mest talade till amerikanska soldater och deras anhöriga.
USA och Sovjetunionen använde båda propaganda i stor utsträckning under Kalla kriget. Båda använde film, television och radio för att påverka sina egna medborgare, sin motståndares medborgare och medborgare i andra stater. United States Information Agency drev Radio Free Europe och Radio Liberty, delvis understödda av CIA, och spred grå propaganda via nyheter och underhållning till Östeuropa och Sovjetunionen. Sovjets officiella statliga radiostation Radio Moskva sände vit propaganda, medan Radio Fred och Frihet sände grå propaganda. Båda sidor använde svart propaganda under speciella kristider. Brittiska UD skapade 1948 IRD (Information Research Department), som tog över efter krigstidens institutioner såsom Informationsministeriet, och spred propaganda via både tryck och BBC.
När relationerna mellan Kina och Sovjet kraftigt försämrades på grund av gränskonflikter och ideologiska dispyter startade bägge parter propagandaoperationer riktade mot varandra. Från Sovjet sände bl.a. radiostationerna ”Första augusti” och ”Röda Fanan” (vilka båda, falskeligen, utgav sig för att vara inhemska kinesiska stationer) program på kinesiska som skarpt kritiserade den maoistiska ledningen i Kina och i dess ställe propagerade den sovjetiska sanna socialismen.[5]
Kuba var en stor källa till propaganda riktad mot USA och även i många sammanhang mål för egen propaganda sänd via både svarta och vita radiostationer. Radio Habana svarade med egna program, med att sända vidare program från Radio Moskva såväl som med att sända Voice of Vietnam och dessutom vad som påstods vara bekännelserna från USS Pueblos besättning.
En av de mer belysande insikterna i kalla krigets propagandaverklighet fås av George Orwell, vars romaner Djurfarmen och Nittonhundra-åttiofyra är veritabla instruktionsböcker i propaganda. Romanerna själva användes också som propaganda. Den antistalinistiska Djurfarmen översattes av IRD i avsikt att användas som propaganda och CIA beställde en animerad version av boken - med diverse förändringar i manus för att passa deras egna behov.
Under invasionen i Afghanistan 2001 användes enheter för psykologisk krigföring (PsyOps) för att demoralisera talibanernas styrkor och vinna civilbefolkningens stöd. Åtminstone sex EC-130E-flygplan användes för att störa ut lokala radiosändningar och sända propagandaprogram istället.
Broschyrer spreds också över hela landet, med erbjudanden om belöningar för Usama bin Ladin och andra uppsatta motståndare. I broschyrerna utmålas amerikaner som Afghanistans vänner medan talibanerna på olika sätt svartmålas. Andra broschyrer hade till exempel bilder av Mohammed Omar med en bild av ett hårkors över, med texten "We are watching" ("Vi ser") för att övertyga läsare om att motstånd var hopplöst.
Ryska revolutionärer under 1800-1900-talen skilde på två olika informationsredskap som bägge täcks av det svenska (och engelska) ordet propaganda, agitation (агитация, agitatsija), och propaganda (пропаганда). Enkelt uttryckt avsåg propaganda framförandet av revolutionära idéer och marxism; grundläggande ekonomisk ideologi, agitation, avsåg att styra folkopinion och skapa politisk oro.
Ett antal olika metoder används för att framställa meddelanden som förefaller trovärdiga trots att de inte är faktiskt korrekta. Mediet som används för att sprida meddelandet har också studerats men det står ändå klart att informationsspridning inte blir propaganda förrän mediet används för att sprida ett propagandistiskt budskap. Att finna eller konstruera dessa budskap är nödvändigt innan en person kan välja medium. Jämför argumentationsfel.
Utmärkande för propaganda är att den är partisk, försvårar mottagarens kritiska prövning av budskapet och undviker öppna och allsidiga resonemang. För att uppnå det syftet utformas propaganda ofta genom att avsändaren överdriver funktioner som finns i alla texter, men som i denna överdrivna form resulterar i propaganda. De vanligast överdrivna funktionerna är förenkling, förtätning, förstärkning och förklädnad.
Budskapet är kraftigt förenklad och lätt att fatta och ta till sig. Exempel på tekniker som leder till en förenklat budskap:
Delar av budskapet är överdrivet förstärkt på ett värderande och ofta känsloladdat sätt. Exempel på tekniker som leder till en obalanserat förstärkt budskap:
Budskapet saknar ord och resonemang som kan tänkas leda till oönskad eftertanke och debatt. Exempel på tekniker som leder till en förtätad text:
Olika tekniker används för att skyla över mindre önskvärda fakta, resonemang eller möjliga slutsatser. Exempel på tekniker som leder till ett förklätt budskap:
Ett budskap kan också genom sin strukturella uppbyggnad förmås att bli propaganda. Däri ingår att tala utifrån vissa antagna sociala ramar, exempelvis följande enligt följande tekniker:
I propaganda ingår mycket ofta olika typer av s.k. logiska felslut. Felslut, eller falsk slutledning brukar definieras såsom en slutsats som inte följer logiskt på premisserna.
Logiska felslut utgörs ofta argument som på ett eller annat sätt inte är korrekta eller renhåriga men som ofta fungerar i detta sammanhang. Vanliga felslut är t ex:
Vanliga metoder för att sprida propagandabudskap inkluderar:
Dessa kan bakas in i olika talkshows, tillhandahållas olika medier och nyhetskällor eller drivas som annonskampanjer – kubanska OSPAAAL ger ut tidningen Tricontinental som innehåller affischer ihopvikta på särskild plats i tidningen, lätta att dra ut och sprida vidare.
.jpg)
Seamless Wikipedia browsing. On steroids.
Every time you click a link to Wikipedia, Wiktionary or Wikiquote in your browser's search results, it will show the modern Wikiwand interface.
Wikiwand extension is a five stars, simple, with minimum permission required to keep your browsing private, safe and transparent.
