Polesien

Polesien, eller polesieregionen, (polska Polesie, belarusiska Палесьсе (Paljessie), ukrainska Полісся (Poliss-ja), ryska Полесье (Polesie), latin Polesia) är en historisk och geografisk region i sydvästligaste delarna av den Östeuropeiska slätten, huvudsakligen belägen i Belarus och Ukraina, men även delar av Polen och Ryssland räknas till området.

Polesien (markerat med gult) på en karta av Ukraina.

Polesien omfattar ett av de största våtmarksområdena i Europa som kallas för Pripjatträsken efter floden Pripjat eller Pinskträsken efter staden Pinsk.

Namnet Polesien har slaviskt ursprung och kan fritt översättas med "skogsland".^[1]

Historia

Polesien tillhörde vojvodskapet Brest (Brzesc) i det forna polska riket (storfurstendömet Litauen) och sträckte sig på ömse sidor om floden Pripet samt begränsades i väster av Podlachien, i söder av Galizien och Volynien samt i öster av Ukraina.

Efter Polens delningar införlivades det i Ryska imperiet motsvarade i den sydöstra delen av guvernementet Grodno och södra delen av guvernementet Minsk samt mindre områden av Volynien, Kiev och Mohilev, tillsammans omkring 87 000 km², varav omkring en fjärdedel var odlingsbart. Återstoden utgjorde antingen trädlösa kärr eller sumpig skogsmark. Klimatet var ytterst osunt och folkmängden ringa.

Sedan 1873 försökte ryska regeringen genom kanaler torrlägga marken, varigenom över 3 000 km² otillgängliga kärr förvandlades till ängsmark, 5 000 km² skogsland torrlades och 1 000 km² förvandlades till åkerjord.

Se även

• Volynien

Källor

1. Nordisk familjebok, 21:1222.

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Polesien, 1904–1926.