Point Barrow

Point Barrow (engelska Point Barrow, iñupiaq Nuwak, tidigare Cape North^[1]) är en udde^[2] i regionen Alaska North Slope i norra Alaska.^[3] Udden är den nordligaste^[4] punkten i USA och är en av världens yttersta platser. Den nordligaste punkten på Nordamerikas fastland är Murchisonhalvön cirka 65 km norrut i Kanada.

Lägeskarta.

Kusten i Utqiaġvik.

Point Barrow Emblem (USAF).

Geografi

Point Barrow ligger längst norrut i regionen Alaska North Slope cirka 20 km nordöst om staden Utqiaġvik (tidigare Barrow) i Norra ishavet mellan Tjuktjerhavet^[1] i väst och Beauforthavet ^[2] i öst. Nordpolen ligger cirka 2000 km norr om Point Barrow.

Förvaltningsmässigt utgör udden en del av staden Utqiaġvik som är huvudort i distriktet North Slope Borough.^[4]

Historia

Området har varit bebott av inuiter^[4] i över tusen år.

Point Barrow namngavs 1826 av den brittiske upptäcktsresanden Frederick William Beechey^[1] efter den brittiske historikern John Barrow.^[2]

Åren 1907 till 1914 utforskades och kartlades området av Ernest Leffingwell under dennes expeditioner i området.

Den 22 april 1928 startade Hubert Wilkins och Carl Eielson sin transarktiska flygning till Spetsbergen från Point Barrow.

Mellan åren 1965^[3] och 1972 användes Point Barrow som startplats för sondraketer.

I oktober 1988 fastnade några gråvalar nära udden^[5] i packisen, slutligen lyckades ryska isbrytare^[5] skapa en fri led till havet. Insatsen kallades ”Operation Breakthrough“. Denna händelse blev grunden till långfilmen Big Miracle från 2012 med Drew Barrymore och John Krasinski.