pungdjursart Från Wikipedia, den fria encyklopedin
Petrogale lateralis[2][3][4] är en pungdjursart som beskrevs av John Gould 1842. Petrogale lateralis ingår i släktet klippkänguruer och familjen kängurudjur.[5][6] IUCN kategoriserar arten globalt som nära hotad.[1]
| Petrogale lateralis Status i världen: Nära hotad[1] | |
.jpg) | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Infraklass | Pungdjur Marsupialia |
| Ordning | Fåframtandade pungdjur Diprotodontia |
| Familj | Kängurudjur Macropodidae |
| Släkte | Klippkänguruer Petrogale |
| Art | Petrogale lateralis |
| Vetenskapligt namn | |
| § Petrogale lateralis | |
| Auktor | Gould, 1842 |
| Utbredning | |
 Utbredningsområde | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Arten når en kroppslängd (huvud och bål) av cirka 49 cm och en svanslängd av ungefär 56 cm. Vikten är vanligen 2,8 till 4,5 kg.[7] Vissa exemplar kan väga upp till 7,1 kg. Pälsen är på ovansidan brunaktig med inslag av grått, på bröstet förekommer oftast ljusare päls och buken är vanligen täckt av mörkbrun päls. Kännetecknande är sandfärgade strimmor på kinderna och en mörkbrun till svart strimma från huvudets topp till området mellan axlarna. Vid slutet av den långa svansen bildas ofta en tofs av mörka hår.[8] Beroende på underart kan ytterligare mönster förekomma.[7]
Pungdjuret förekommer i flera från varandra skilda områden i centrala och västra Australien. Arten vistas i klippiga eller torra regioner med sparsam växtlighet.[1] Mindre populationer lever på öar vid södra kusten av delstaten Western Australia. Dessutom finns en population på två öar som tillhör South Australia. På den mindre av dessa två öar blev arten introducerad.[8]
Mellan 10 och 100 exemplar bildar en flock eller en mindre koloni.[8] Petrogale lateralis äter främst gräs som kompletteras med örter, frukter, blad och andra växtdelar. Vätskebehovet täcks främst med födan men arten dricker när den hittar vatten. Under dagens hetaste timmar vilar djuret i grottor eller under överhängande klippor. Den främste aktiviteten sker under kvällen och under morgonen.[7]
Allmänt kan honor bli brunstiga under alla årstider. Ofta vilar det befruktade ägget en tid innan dräktigheten börjar. Pausen är nödvändig på grund av sällsynt regnfall i utbredningsområdet. Dräktigheten varar cirka 30 dagar och sedan lever ungarna en tid i moderns pung (marsupium). Äldre ungdjur lämnas ofta i gömstället när modern letar efter föda.[8]
Arten delas in i följande underarter:[5][8]
Seamless Wikipedia browsing. On steroids.
