Loading AI tools
svensk journalist och författare Från Wikipedia, den fria encyklopedin
Paul Meijer-Granqvist, född 30 augusti 1867 i Rackeby socken och död 9 mars 1940 i Östhammar, var en svensk journalist och författare. Han skrev under en stor mängd pseudonymer såsom Bolstervar von Rosen,[3] Börje Trolle, Citoyen, Ex-diplomat, Lazarus von Rothschild, Nicolai Besborodko, Paul de Lyes, Peder Knagg j:r,[4] A. E. I, P. M. G. och Ancien Grand Chambellan[5].
| Paul Meijer-Granqvist | |
 | |
| Född | 30 augusti 1867[1][2] Rackeby församling[1][2], Sverige |
|---|---|
| Död | 9 mars 1940[1] (72 år) Östhammars församling[1], Sverige |
| Medborgare i | Sverige |
| Sysselsättning | Journalist[1], författare[1], tidningsredaktör[1] |
| Gift med | ogift[1] |
| Släktingar | Ida Granqvist (syskon)[2] |
| Redigera Wikidata | |
Meijer-Granqvist publicerade följetonger och romaner, historiska skildringar av slag som närmar sig fiktion, och journalistik varav en del även gavs ut i bokform. Han skrev om de europeiska kungahusens släktrelationer, om borgarfamiljer, affärsmän och finansfamiljer och andra berömdheter. Meijer-Granqvists specialintressen var genealogi och personhistoria. Han var ingen forskare, däremot beläst och med sinne för detaljer. I Nordisk familjeboks andra upplaga ("Uggleupplagan") medverkade han som ansvarig för området genealogi.[3]
Vid seklets början var Meijer-Granqvist en uppmärksammad journalist. Han var utrikesredaktör på Vårt Land 1904-1908 och på Aftonbladet 1909-1915. Troligen var det omkring 1905 som han började att samtidigt skriva i den ökända tidningen Fäderneslandet. Under 1920-talet var han en av Fäderneslandets mest betydelsefulla journalister och skrev allt ifrån skvallerspalter till en lång artikelserie Rikt folk. I respektabla tidningar höll Meijer-Granqvist en hövlig ton, men det han skrev anonymt i boulevardtidningen var ofta aggressivt och nedlåtande även mot människor som han annars skrivit väl om. Småningom drog hans verksamhet i Fäderneslandet till sig uppmärksamhet. När det 1923 gavs ut en särskild veckotidning, Dementin, med syfte att bekämpa Fäderneslandet, gick den hårt åt skandaltidningen och dess medarbetare. Meijer-Granqvist kallades för "Skandinaviens störste nidskrivare" och man blottade hänsynslöst hans homosexualitet.[3]
Sedan Fäderneslandet 1927 fått klappa igen efter en bojkott av Stockholms dagliga tidningars distributionsnämnd skrev Meijer-Granqvist en serie böcker i snabb följd, delvis baserade på eget tidigare utgivet journalistiskt material. Böckerna gavs ut under pseudonym så hans dåliga rykte störde inte recensionerna, som huvudsakligen var välvilliga, eller försäljningen. Under 1930-talet syntes han knappt alls i pressen. När han dog 1940 var den enda tidning som kostade på honom en dödsruna den lilla lokaltidning, Östhammars Allehanda, där han på sin ålders höst hoppat in och vikarierat.[3]
Enligt Ingemar Oscarsson, som skrivit artikeln om Paul Meijer-Granqvist i Svenskt biografiskt lexikon, består skribentens värde idag främst av de personporträtt och dödsrunor han skrev, som ofta har information om de beskrivna personerna som inte återfinns på annat håll.[3]
Paul Meijer-Granqvist var bror till missionären och författarinnan Ida Granqvist.[3]
Smålands allehanda 1891 (redaktionssekreterare), Korrespondenten Landskrona tidning juni 1892–september 1893, Södertelge tidning juli–november 1894 (medredaktör), Förgät mig ej aug 1895–nov 1896 (redaktionssekreterare), Hemmet 1896–1897 och 1903-1904 (redaktionssekreterare), Östgöta correspondenten oktober 1898–april 1899 (redaktionssekreterare), Vårt land 1904-1908 (utrikesavdelningen) och 1907–1908 (söndagsnumret).
Seamless Wikipedia browsing. On steroids.
Every time you click a link to Wikipedia, Wiktionary or Wikiquote in your browser's search results, it will show the modern Wikiwand interface.
Wikiwand extension is a five stars, simple, with minimum permission required to keep your browsing private, safe and transparent.
