Ornithomimus

Ornithomimus ("fågelhärmare") är ett släkte strutsliknande dinosaurier som påträffats i Nordamerika, där den tros ha levt i slutet av kritaperioden för omkring 76, 5-67, 7 milj. år sedan.^[1] Fossil efter Ornithomimus har påträffats i Kanada (Alberta) och USA (Colorado, Utah, Wyoming^[2] och New Mexico).^[3] Ornithomimus är typsläkte för familj Ornithomimidae, även kända som "strutsdinosaurier".

Ornithomimus Fossil Stratigrafisk utbredning: övre Krita
Rekonstruktion av skelett från Ornithomimus på Royal Ontario Museum i Toronto, Kanada.
Systematik
Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Djur Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur Chordata
Understam	Ryggradsdjur Vertebrata
Klass	Kräldjur Reptilia
Underklass	Diapsider Diapsida
Infraklass	Härskarödlor Archosauria
Överordning	Dinosaurier Dinosauria
Ordning	Ödlehöftade dinosaurier Saurischia
Underordning	Theropoder Theropoda
Infraordning	Coelurosaurier
Överfamilj	†Ornithomimosaurier †Ornithomimosauria
Familj	†Ornithomimider †Ornithomimidae
Släkte	†Ornithomimus
Vetenskapligt namn
§ Ornithomimus
Auktor	Marsh, 1890
Arter
†O. velox †O. edmontonicus
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Historia

Typfossilet efter O. velox.

Släktet Ornithomimus med typarten O. velox upprättades av Othniel Charles Marsh 1890 baserat på delar av ett fossil från Colorado bestående av några mellanhandsben (YPM 548) samt ett skenben med mellanfot och en tå (YPM 542) som han tyckte hade stora likheter med motsvarande delar hos en nutida struts.^[1][4] Förutom holotypen för O. velox beskrev Marsh också skelettdelar från Montana som han trodde kom från två andra arter i släktet Ornithomimus, O. tenuis och O. grandis (sedermera har O. tenuis konstaterats vara ett nomen dubium och O. grandis en okänd tyrannosaurid).^[1]

Under åren som följde hittades flera andra fossil som också tillskrevs släktet Ornithomimus, men idag anses bara O. velox samt O. edmontonicus^[5] vara vetenskapligt giltiga. Övriga arter har konstaterats vara synonymer till O. edmontonicus,^[2] utgöra separata släkten (däribland Struthiomimus,^[6] Archaeornithomimus och Dromiceiomimus),^[7] eller komma från helt andra familjer med rovdinosaurier.^[7]

De flesta fossil som fortfarande tillförs släktet Ornithomimus räknas till O. edmontonicus, medan typarten fortfarande bara är känd från typexemplaret beskrivet av Marsh 1890. Det är därför svårt att bedöma vad som skiljer de båda arterna åt, men Claessens och Loewen konstaterade att O. velox och O. edmontonicus skiljer sig åt genom att den förstnämnda har mer robusta ben i foten.^[1]

Beskrivning

Illustration av springande Ornithomimus.

Ornithomimus storlek i jämförelse med en människa.

Ornithomimus var en typisk ornithomimosaurie som till kroppsbyggnad och storlek påminde om en nutida strutsfågel. Den rörde sig uteslutande på de långa, kraftiga bakbenen och hade lång hals, ett förhållandevis litet huvud med stora ögon och mun som bildade en spetsig och tandlös näbb. Till skillnad från strutsfåglar hade Ornithomimus långa, spinkiga framben med kloförsedda händer samt en lång svans att hålla balansen med. Kroppslängden uppgick till 3, 5 meter^[8] och kroppsvikten beräknas ha legat kring 165-180 kilo.^[9][10]

Fossila fynd från Kanada tyder på att Ornithomimus hade fjädrar på kroppen. Unga Ornithomimus tycks ha varit klädda i dunliknande fjädrar, medan vuxna djur även hade långa fjädrar med spolar på frambenen som bildade "vingar"^[11] och längre fjädrar på svansen, medan benen och svansens undersida var nakna.^[12][13] Vingarnas funktion är okänd, men det har föreslagits att de skulle kunna ha använts i uppvisningssyfte vid parningsritualer eller för att täcka äggen i samband med ruvning.^[11]

Ekologi

Storleksdiagram som visar Ornithomimus tillsammans med andra dinosaurier som den delade ekosystem med.

Ornithomimus delade livsutrymme med många andra dinosaurier såsom växtätande hadrosaurider, ceratopsider, pachycephalosaurider och ankylosaurider samt köttätande tyrannosaurider och dromaeosaurider.^[3][14] I likhet med andra ornithomimosaurier är forskare osäkra på huruvida Ornithomimus var allätare eller växtätare,^[10] även om en del forskare lutar åt det sistnämnda.^[15][16]

En studie på sklerotiska ringen hos olika utdöda archosaurier tyder på att Ornithomimus såg bra i svagt ljus och skulle ha kunnat vara aktiv vid gryning och skymning.^[15]

Ornithomimus i populärkulturen

En ensam Ornithomimus jagas av människor till häst i filmen The Valley of Gwangi från 1969. Ornithomimus har även en framträdande roll i TV-serien Förhistoriska parken från 2006.

Referenser

1. Claessens L.P.A.M. & Loewen M.A. (2016). "A redescription of Ornithomimus velox Marsh, 1890 (Dinosauria, Theropoda)". Journal of Vertebrate Paleontology 36(1): e1034593. DOI:10.1080/02724634.2015.1034593
2. Makovicky P.J., Kobayashi Y & Currie P.J. (2004). "Ornithomimosauria". I Weishampel D.B., Dodson P & Osmólska H. The Dinosauria, 2 uppl. (sid. 137-150). University of California Press: Berkeley. ISBN 978-0-520-25408-4
3. Lucas S.G., Mateer N.J., Hunt A.P. & O’Neill F.M. (1987). "Dinosaurs, the age of the Fruitland and Kirtland Formations, and the Cretaceous-Tertiary boundary in the San Juan Basin, New Mexico". I Fassett J.E. & Rigby J.K. The Cretaceous-Tertiary Boundary in the San Juan and Raton Basins, New Mexico and Colorado. GSA Special Papers 209. DOI:10.1130/SPE209-p35
4. Marsh O.C. (1890). "Description of new dinosaurian reptiles". American Journal of Science s3-39(229): sid. 81-86. DOI:10.2475/ajs.s3-39.229.81
5. Sternberg C.M. (1933). "A new Ornithomimus with complete abdominal cuirass". The Canadian Field-Naturalist 47(5): sid. 79-83. DOI: 10.5962/p.74515
6. Osborn H.F. (1917). "Skeletal Adaptations of Ornitholestes, Struthiomimus, Tyrannosaurus". Bulletin of the American Museum of Natural History 35(43): sid. 733-771
7. Russell D.A. (1972). "Ostrich Dinosaurs from the Late Cretaceous of Western Canada". Canadian Journal of Earth Sciences 9(4): sid. 375-402. DOI:10.1139/e72-031
8. Holtz T.R. (2007) Dinosaurs: The Most Complete, Up-to-Date Encyclopedia for Dinosaur Lovers of All Ages. Random House
9. Perry G.L.W. (2021). "How far might plant-eating dinosaurs have moved seeds?" Biology Letters 17(1): DOI:10.1098/rsbl.2020.0689
10. Barrett P.B. (2005). "The diet of ostrich dinosaurs (Theropoda: Ornithomimosauria)". Palaeontology 48(2): sid. 347-358. DOI:[doi.org/10.1111/j.1475-4983.2005.00448.x 10.1111/j.1475-4983.2005.00448.x]
11. Zelenitsky D.K., Therrien F, Erickson G.M., DeBuhr C.L., Kobayashi Y, Eberth D.A. & Hadfield F. (2012). "Feathered Non-Avian Dinosaurs from North America Provide Insight into Wing Origins". Science 338(6106): sid. 510-514. DOI:10.1126/science.1225376
12. van der Reest A.J., Wolfe A.P. & Currie P.J. (2016). "A densely feathered ornithomimid (Dinosauria: Theropoda) from the Upper Cretaceous Dinosaur Park Formation, Alberta, Canada". Cretaceous Research 58: sid. 108-117. DOI:doi.org/10.1016/j.cretres.2015.10.004
13. van der Reest A.J., Wolfe A.P. & Currie P.J. (2016). "Reply to comment on: "A densely feathered ornithomimid (Dinosauria: Theropoda) from the Upper Cretaceous Dinosaur Park Formation, Alberta, Canada"". Cretaceous Research 62: sid. 90-94. DOI:10.1016/j.cretres.2016.01.005
14. Horner J.R., Goodwin M.B. & Myhrvold N (2011). "Dinosaur Census Reveals Abundant Tyrannosaurus and Rare Ontogenetic Stages in the Upper Cretaceous Hell Creek Formation (Maastrichtian), Montana, USA". PLoS ONE 6(2): e16574. DOI:10.1371/journal.pone.0016574
15. Schmitz L & Motani R. (2011). "Nocturnality in Dinosaurs Inferred from Scleral Ring and Orbit Morphology". Science 332(6030): sid. 705-708. DOI: 10.1126/science.1200043
16. Zanno L.E. & Makovicky P.J. (2011). "Herbivorous ecomorphology and specialization patterns in theropod dinosaur evolution". Proceedings of the National Academy of Sciences 108(1): sid. 232-237. DOI:10.1073/pnas.1011924108