Organisation internationale de la Francophonie

Organisation internationale de la Francophonie ("Frankofonins internationella organisation"; OIF), är en internationell samarbetsorganisation för fransktalande länder och områden. Organisationen hade år 2010 56 medlemsländer och medlemsregioner samt 14 med observatörsstatus.^[1]

Organisation internationale de la Francophonie
Organisationens flagga, antagen 1987 på Nigers förslag. Den symboliserar de fem världsdelarna.
Karta över OIF:s medlemmar (2016). Associerade och subnationella medlemmar (i Belgien och Kanada) syns också.
Förkortning	OIf
Klassificering	(typ av organisation)
Bildad	1970
Typ	mellanstatlig organisation
Säte	Paris (Frankrike)
Medlemmar	55 medlemsstater (samt 13 observatörer)
Officiella språk	franska (officiellt)
Exekutiv sekreterare	Michaëlle Jean (sedan 2015
Webbplats	francophonie.org

Historik och verksamhet

Organisationen bildades 1970 under namnet Agence de coopération culturelle et technique (ACCT). Dess nuvarande namn antogs 1998.^[1]

Ursprungligen bestod organisationen av länder där franska var officiellt språk. De flesta av medlemsländerna var i början före detta franska kolonier, vilka i regel även var medlemmar av Franska samväldet.

Senare har även ett antal länder med svagare anknytning till Frankrike och det franska språket blivit medlemmar. Exempel på dessa är Albanien, Nordmakedonien och Moldavien.^[1] Där finns även länder som gränsar till tidigare franska kolonier och därför har stort handelsutbyte med dessa; exempel från Afrika är Ekvatorialguinea, São Tomé och Príncipe och Kap Verde.

Länderna inom OIF samlas vartannat år till ett toppmöte. Organisationens generalsekreterare är sedan 2003 Abdou Diouf, före detta president i Senegal.

Medlemmar och associerade

• Albanien (sedan 1999)
• Andorra (sedan 2004)
• Armenien (sedan 2012)
• Belgien (sedan 1970)
• Benin (sedan 1970)
• Bulgarien (sedan 1993)
• Burkina Faso (sedan 1970)
• Burundi (sedan 1970)
• Centralafrikanska republiken (sedan 1973)
• Demokratiska republiken Kongo (Kongo-Kinshasa; sedan 1977)
• Djibouti (sedan 1977)
• Dominica (sedan 1979)
• Egypten (sedan 1983)
• Ekvatorialguinea (sedan 1989)
• Frankrike (sedan 1970)
• Franska gemenskapen i Belgien (sedan 1980)
• Gabon (sedan 1970)
• Grekland (sedan 2004)
• Guinea (sedan 1981)
• Guinea-Bissau (sedan 1979)
• Haiti (sedan 1970)
• Kambodja (sedan 1993)
• Kamerun (sedan 1991)
• Kanada (sedan 1970)
• Kap Verde (sedan 1996)
• Komorerna (sedan 1977)
• Kongo-Kinshasa (sedan 1977)
• Laos (sedan 1991)
• Libanon (sedan 1973)
• Luxemburg (sedan 1970)
• Madagaskar (1970–77; sedan 1989)
• Mali (sedan 1970)
• Marocko (sedan 1981)
• Mauritius (sedan 1970)
• Mauretanien (sedan 1980)
• Moldavien (sedan 1996)
• Monaco (sedan 1970)
• Niger (sedan 1970)
• New Brunswick (Kanada)
• Nordmakedonien (sedan 2001)
• Québec (Kanada)
• Republiken Kongo (Kongo-Brazzaville; sedan 1981)
• Rumänien (sedan 1993)
• Rwanda (sedan 1970)
• Saint Lucia (sedan 1981)
• São Tomé och Príncipe (sedan 1999)
• Schweiz (sedan 1996)
• Senegal (sedan 1976)
• Seychellerna (sedan 1976)
• Tchad (sedan 1970)
• Togo (sedan 1970)
• Tunisien (sedan 1970)
• Vanuatu (sedan 1979)
• Vietnam (sedan 1970)

Associerade medlemmar

• Cypern (sedan 2006)
• Ghana (sedan 2006)
• Nya Kaledonien (sedan 2016)
• Qatar (sedan 2012)

Observatörer

• Argentina (sedan 2016)
• Bosnien och Hercegovina (sedan 2010)
• Costa Rica (sedan 2014)
• Dominikanska republiken (2010)
• Estland (sedan 2010)
• Förenade arabemiraten (sedan 2010)
• Georgien (sedan 2004)
• Ontario (sedan 2016)
• Kosovo (sedan 2014)
• Kroatien (sedan 2004)
• Lettland (sedan 2008)
• Litauen (sedan 1999)
• Mexiko (sedan 2014)
• Moçambique (sedan 2006)
• Montenegro (sedan 2010)
• Polen (sedan 1997)
• Serbien (sedan 2006)
• Slovakien (sedan 2002)
• Slovenien (sedan 1999)
• Sydkorea (sedan 2016)
• Thailand (sedan 2008, avstängd)
• Tjeckien (sedan 1999)
• Ukraina (sedan 2006)
• Ungern (sedan 2004)
• Uruguay (sedan 2012)
• Österrike (sedan 2004)

Toppmöten

Toppmöte	Plats	Datum
I	Versailles	17–19 februari 1986
II	Québec	2–4 september 1987
III	Dakar	24–26 maj 1989
IV	Paris	19–21 november 1991
V	Grand Baie	16–18 oktober 1993
VI	Cotonou	2–4 december 1995
VII	Hanoi	14–16 november 1997
VIII	Moncton	3–5 september 1999
IX	Beirut	18-20 oktober 2002
X	Ouagadougou	26–27 oktober 2004
XI	Bukarest	28-29 september 2006
XII	Québec	17–19 oktober 2008
XIII	Montreux	22–24 oktober 2010
XIV	Kinshasa	12–14 oktober 2012
XV	Dakar	28–30 november 2014
XVI	Antananarivo	26–27 november 2016[2]
XVII	Jerevan	2018
XVIII	Tunis	2020

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från franskspråkiga Wikipedia, tidigare version.

Noter

1. ”Organisation internationale de la Francophonie”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/organisation-internationale-de-la-francophonie. Läst 8 augusti 2018.
2. http://www.francophonie.org/Madagascar-organisera-le-XVIe.html Arkiverad 19 november 2016 hämtat från the Wayback Machine..

Externa länkar

• Officiell webbplats (franska)