Nashvillesoundet är ett sound inom countrymusik som utvecklades under andra halvan av 1950-talet och ersatte honky tonk-stilen, som var populär under stora delar av 1940- och 50-talen. Fastän begreppet ofta syftar på produktionen (i stället för en epok) lika mycket som en viss ljudbild, kan Nashvillesoundet allmänt dateras till tiden runt 1957–1958.[1]
Det kallas ibland även Countrypolitan. Nashvillesoundet är mer popinfluerat, och är uppkallat efter orten Nashville.
Ursprung
Pionjärer för Nashvillesoundet var RCA Records och Columbia Records i Nashville, bland dem Steve Sholes, skivproducenterna Chet Atkins, Owen Bradley, and Bob Ferguson, och ljudteknikern Bill Porter. De skapade stilen genom att ersätta honky tonk-soundet (fiol, steelguitar, nasal-sång) med innehåll från 1950-talets popmusik (stråkarrangemang, bakgrundssång, crooning-sång), och "slick"-produktion, och popstrukturer.[2][3] Producenterna förlitade sig, i hitmakeriprocessen, på en liten grupp studiomusiker vid namn Nashville A-Team. 1960 rapporterade tidskriften Time att Nashville hade "förbipasserat Hollywood som nationens tvåa (efter New York) inom skivproduktion."[4]
Countryhistorikern Rich Kienzle sade att "Gone", en hitlåt med Ferlin Husky inspelad i november 1956, "mycket väl kan ha pekat vägen för Nashvillesoundet." Colin Escott menar att Jim Reeves' "Four Walls", inspelad i februari 1957, var den första inspelningen med 'Nashvillesoundet'", och Chet Atkins, RCA-producenten och gitarristen som ofta räknas som hjärnan bakom soundet, menar att hans produktion av Don Gibsons "Oh Lonesome Me" samma år var först.[1]
I en artikel, publicerad i Heartaches by the Number: Country Music's 500 Greatest Singles, menar dock David Cantwell att Elvis Presleys rockinspelning av "Don't Be Cruel" i juli 1956 satte igång "Nashvillesoundets" epok.[1]
Countrypolitan
.jpg)
Under det tidiga 1960-talet utmanades Nashvillesoundet alltmer av Bakersfield sound.[2] Nashvilles poplåtstruktur uppgick i vad som kom att kallas countrypolitan. Countrypolitan var starkt riktat mot mainstreammarknaden, och sålde bra under det sena 1960-talet och tidiga 1970-talet. Bland de som låg bakom detta sound fanns producenterna Billy Sherrill (som medverkade i Tammy Wynettes tidiga karriär) och Glenn Sutton. Artister som gärna föredrog countrypolitansoundet var förutom Tammy Wynette, även Glen Campbell, Lynn Anderson, Charlie Rich och Charley Pride.[3]
Bakersfieldsoundet, och senare outlaw country, dominerade countrymusiken bland entusiasterna medan countrypolitan härskade på poplistorna.[3]
När Chet Atkins tillfrågades vad Nashvillesoundet var, stoppade han handen i fickan, skramlade med sina mynt och svarade: "That's what it is. It's the sound of money".[5]
Referenser
Wikiwand in your browser!
Seamless Wikipedia browsing. On steroids.
Every time you click a link to Wikipedia, Wiktionary or Wikiquote in your browser's search results, it will show the modern Wikiwand interface.
Wikiwand extension is a five stars, simple, with minimum permission required to keep your browsing private, safe and transparent.
