Remove ads
film från 2011 regisserad av Hiroyuki Okiura Från Wikipedia, den fria encyklopedin
Momo e no tegami (japanska: ももへの手紙; 'Brevet till Momo'; engelska: A Letter to Momo?) är en japansk animerad dramafilm från 2011. Den regisserades av Hiroyuki Okiura och animerades på studion Production I.G. Filmen följer hur den elvaåriga Momo flyttar med sin mor från storstan till en mindre ö och hennes problem med att hantera allt som händer omkring henne efter hennes fars hastiga bortgång.
Momo e no tegami (A Letter to Momo) | |
ももへの手紙 | |
Genre | Anime/familjefilm/drama |
Film | |
Regissör | Hiroyuki Okiura |
Producent | Arimasa Okada Keiko Matsushita Mariko Noguchi Motoki Mukaichi |
Manus | Hiroyuki Okiura |
Seiyū | Karen Miyama Yuka Toshiyuki Nishida Kōichi Yamadera Chō |
Musik | Mina Kubota |
Scenograf | Hiroshi Ohno |
Studio | Production I.G |
Distributör | Kadokawa (Japan) |
Speltid | 120 minuter |
Premiärdatum | 10 september 2011 (TIFF), 21 april 2012 (Japan) |
Filmen fick endast begränsad framgång på japansk bio. Däremot har den blivit uppmärksammad och mångfaldigt prisbelönt genom en flitig närvaro på internationella filmfestivaler, alltsedan världspremiären på Toronto International Film Festival. Momo e no tegami har prisats både för beskrivningarna av en ung flicka som nyss förlorat sin far och av filmens tre vanartiga demoner samt för animeringen av lantliga miljöer på en liten ö i Japanska innanhavet.
Momo Miyaura är en blyg elvaårig flicka med en livlig fantasi. Hennes far, en forskare, har just gått bort i en olycka och hon har tagit det hela hårt. Hon får flytta med sin mor från storstaden Tokyo till den lilla ön Shiojima i Japans innanhav, Seto naikai, hem till några äldre släktingar där mamma bodde som barn. Momo finner sig inte till rätta i den nya miljön. Hennes far lämnade efter sig ett påbörjat brev med texten "Kära Momo". Medan hon försöker fundera ut vad orden kan stå för och vad hennes far tänkte säga till henne, händer det märkliga saker omkring henne på den i övrigt fridfulla ön. Fruktodlingarna på ön blir mystiskt plundrade, och saker blir stulna. Dessutom låter det som om det är någon uppe på vindsloftet…
Mamma tror dock bara att Momo hittar på (har hon månne "tomtar på loftet"?), så Momo får på egen hand försöka luska ut vad det är som pågår uppe på vinden och runt omkring henne. Det dröjer inte länge innan hon stöter på Mame, Kawa och deras ledare Iwa, tre japanska demoner (yōkai) med olika personligheter. Dessutom upptäcker hon att de två orden från pappas brev har ett samband med alla de konstiga händelserna och med hennes ankomst till ön.
De är egentligen tre "väktare" som ska övervaka Momos fars själ, innan den till slut kommer till ro i himlen. De sänds till jorden, i form av tre droppar, och ser på sitt eget lilla vis till Momo och hennes mor under denna tid. De tre "väktarna" inkarneras genom att ge liv åt tre demoner från ett uppslag i en illustrerad bok som Momos morfars far lämnat efter sig (och som Momo hittar uppe på husets vind). Momo är den enda som kan se dem, och hon har ett evigt sjå att se till så de inte går omkring och stjäl mat hela tiden.
Filmen har inspirerats av flera öar och broar i västra delen av innanhavet Seto naikai, inklusive småorten Ōcho på ön Ōsaki-shimoshima (förebild för filmens Shiojima). På flera öar i området finns citrusodlingar som klättrar uppför de branta bergssluttningarna. I filmen tar Momos mor flera gånger färjan till Imabari (eller Imawari). Verklighetens Imabari är en stad på nordvästra Shikoku, där det finns färjeförbindelse till Ōsaki-shimoshima. Imabari ligger också i ena änden av ett stort system av broar (inklusive häng- och snedkabelbroar) som förbinder Shikoku med huvudön Honshu.
Mono e no tegami var Hiroyuki Okiuras andra film som regissör. Han regidebuterade 1999 med Jin-Roh – The Wolf Brigade, efter Mamoru Oshiis manus, och ägnade tillsammans med animatörerna på Production I.G sju år åt att producera den här filmen baserad på en egen historia.[3] Tidigare har Okiura (född 1966) bland annat arbetat på produktionerna av Akira (1988), Ghost in the Shell (film) (1995) och Ghost in the Shell 2: Innocence (2004). Bland animatörerna som var inblandade på filmen märktes Masahi Ando (Prinsessan Mononoke, Tokyo Godfathers), Takeshi Honda (Dennō Coil), Tetsuya Nishio (Sky Crawlers), Ei Inoue (Neko no ongaeshi) och Hiroyuki Aoyama (Toki kakeru no shōjo, Summer Wars).[4] Bakgrundsmålningar till filmens miljöer är gjorda av Kazuo Oga, känd från ett antal av Studio Ghiblis filmer.[5]
11 juli 2011 meddelades det att ledmotivet till filmen skulle vara sången "Uruwashimahoroba ~ Utsukushiki basho ~" (japanska: ウルワシマホロバ~美しき場所~?) av japanska sångerskan Yuko Hara.[6] Den här melodin är ett akustiskt stycke som är tänkt att skapa en bild av det rika natursceneriet kring Seto naikai, det japanska innanhavet. Formuleringen "美しき場所" i låttiteln är ett äldre skrivsätt för "en vacker plats att leva på". Hara skrev sångtexten och komponerade musiken, medan Junichi Soga stod för arrangemanget.[7]
Yuko Hara, som är keyboardist för det japanska bandet Southern All Stars, lär ha arbetat med sången i fem års tid.[7]
Momo e no tegami hade premiär på japansk bio 21 april 2012.[8] Den visades på 276 biodukar under sina tre veckors japanska biodistribution, där den började som veckans nionde och slutade som veckans 13:e mest sedda biofilm. Totalt sålde den för motsvarande fem miljoner US-dollar,[9] vilket gav den en 97:e-plats på årets biotopp.[10]
Redan 2011 visades den dock på flera internationella filmfestivaler. Världspremiären skedde 10 september på Toronto International Film Festival,[11] och 7 oktober hade den europeisk premiär på Warszawas internationella filmfestival. Detta var första gången en anime visades på den internationella tävlingsdelen av festivalen.[12] Officiella visningar skedde också under hösten och vintern på festivaler i bland annat Hawaii, spanska/katalanska Sitges, Skottland, koreanska Busan, Wien/Budapest, Dubai, Hongkong och Okinawa. November 2012 visades den på Oslos internationella filmfestival och tidigt 2013 på motsvarigheten i Göteborg, där den 18 januari[13][14] hade svensk premiär (med engelsk text?) under titeln A Letter to Momo. 2016 hade filmen dansk biopremiär i en danskdubbad version, under titeln Brevet til Momo.[15][16]
5 december 2012 kom en italiensk DVD-utgåva (titel: Una lettera per Momo)[17] och 29 januari 2013 en spansk dito (titel: Una carta para Momo).[2] Filmen finns utgiven på de brittiska och nordamerikanska marknaderna i både DVD- och Bluray-format.[18]
När filmen fick motta pris för bästa långfilm på 2012 års AniFest i tjeckiska Teplice, belönades den för "Solid regi, manus, tajming och en stark grundhistoria".[19]
Prisjuryn på italienska Future Film Festival ansåg 2012 att filmen var "en storslagen historia om växande som behandlar viktiga teman, däribland skuldkänslor och kampen mot ett mål. Det gör man via ovanliga berättarmedel som tar sin utgångspunkt i traditionella spökhistorier, och man lyckas på samma gång vara både roande och rörande".[20]
Den svenska seriebloggen Mangaläsaren (av manga- och boköversättaren My Bergström) menar att filmen har en gedigen berättelse med lagom mycket tokroliga inslag men att den var alldeles för lång. Hon uppskattar den detaljerade och välanimerade miljöskildringen av ön, vars invånare behandlas med respekt. De komiska demonerna bidrar till att tvinga Momo att krypa ur sitt skal, påbörja sorgearbetet och bearbeta sina skuldkänslor för pappans död.[21]
Sedan filmens premiär september 2011 har den vunnit eller blivit nominerad till ett antal olika filmpriser.
År | Tävling | Kategori | Resultat |
---|---|---|---|
2011 | 27:e Warsaw International Film Festival | Internationella tävlingen | Nominerad[22] |
31:e Hawaii International Film Festival | Halekulani Golden Orchid | Nominerad[22] | |
15:e Japan Media Arts Festival | Excellence Prize | Vinnare[23] | |
2012 | New York International Children's Film Festival 2012 | Grand Prize (för bästa långfilm) | Vinnare[24] |
14:e Future Film Festival (Bologna) | Platinum Grand Prize (för bästa långfilm) | Vinnare[25] | |
Imagine – 28:e Amsterdam Fantastic Film Festival | Black Tulip | Nominerad[26] | |
11:e AniFest (FFF 2012), Teplice, Tjeckien | Feature film | Vinnare[27] | |
Tokyo Kinder Film Festival 2012 | Grand Prize och Special Prize from the International Jury | Vinnare[28] | |
8:e Mon Premier Festival (Paris) | Prix du Jury | Vinnare[29] | |
6:e Asia Pacific Screen Awards (Brisbane) | Best Animated Feature Film | Vinnare[30] | |
2013 | 36:e Nippon Academy-shō | Prize of Excellence – animation | Vinnare[31] |
Momo e no tegami bearbetades till en filmmanga, som började publiceras som följetong i 2011 års novembernummer av Monthly Asuka magazine. Mangan är skriven av Akiko Kitami.[32]
Seamless Wikipedia browsing. On steroids.
Every time you click a link to Wikipedia, Wiktionary or Wikiquote in your browser's search results, it will show the modern Wikiwand interface.
Wikiwand extension is a five stars, simple, with minimum permission required to keep your browsing private, safe and transparent.