Mehmet VI

Mehmet VI Vahdettin, född 14 januari 1861 i Konstantinopel (nuvarande Istanbul), död 16 maj 1926 i San Remo, Ligurien, var den 36:e och siste sultanen av Osmanska riket, tillika den näst siste kalifen (han efterträddes som kalif av kusinen Abd ül-Mecid II), från 1918 till 1922. Han efterträdde sin äldre bror Mehmet V. Han var son till Abd ül-Mecid I, och gift med Emine Nazikeda.

Mehmet VI
Mehmet VI 1918.
36:e Osmanska sultanen
Regeringstid	4 juli 1918–1 november 1922 (4 år och 120 dagar)
Företrädare	Mehmet V
Efterträdare	Monarkin avskaffad
Gemål	Emine Nazikeda (gifta 1885) Inşirah Hanım (1906–1909, skilda) Müveddet Kadın (gifta 1911) Nevvare Hanım (1918–1924, skilda) Nevzad Hanım (gifta 1921)
Barn	Münire Fenire Sultan (född 1888 död 1888) Fatma Ulviye Sultan (född 1892 död 1967) Rukiye Sabiha Sultan (född 1894 död 1971) Şehzade Mehmed Ertuğrul (född 1912 död 1944)
Personnamn	Mehmed Vahdeddîn Han bin Abdülmecid
Ätt	Osmanska dynastin
Far	Abd ül-Mecid I
Mor	Gülistu Kadın (biologiska mor) Şayeste Hanım (adoptiv mor)
Född	14 januari 1861 Dolmabahçepalatset i Konstantinopel, Osmanska riket
Död	16 maj 1926 (65 år) San Remo, Italien
Begravd	3 juli 1926 Tekkiye-moskén i Damaskus
Grav
Heraldiskt vapen
Monogram

Mehmet tillträdde den 4 juli 1918, efter att riket kapitulerat inför ententen under första världskriget. Den 10 augusti 1920 undertecknade Mehmets representanter freden i Sèvres. Sedan republikanerna under Kemal Atatürk erövrat hela nuvarande Turkiet utom det av ententen ockuperade Konstantinopel med omnejd, avgick Mehmet den 1 november 1922 och lämnade Konstantinopel den 17 november ombord på ett brittiskt örlogsfartyg. Den 19 november blev Abd ül-Mecid II kalif. Den 3 mars 1923 förklarade folkförsamlingen i Ankara sultanatet upphävt.

Mehmet gick i exil och bosatte sig först på Malta, sedan på Italienska rivieran, där han avled i San Remo den 16 maj 1926. Han ligger begravd i Tekkiye-moskén i Damaskus.^[1]