Matsukata Masayoshi

Matsukata Masayoshi, född den 25 februari 1835 i nuvarande Kagoshima, död den 2 juli 1924, var en japansk stats- och finansman.

Det här är en artikel om en person med japanskt personnamn; Matsukata är familjenamnet.

Matsukata Masayoshi
Född	25 februari 1835[1] Kagoshima, Japan
Död	2 juli 1924[2][1] (89 år) Tokyo prefektur[3], Japan
Begravd	Aoyamas begravningsplats
Medborgare i	Japan
Utbildad vid	Zōshikan
Sysselsättning	Politiker
Befattning
Ledamot av Kizokuin Lord of Home Affairs (1880–1881) Japans premiärminister regeringen Matsukata I (1891–1892)[4] Japans premiärminister regeringen Matsukata II (1896–1898)[4]
Politiskt parti
partilös
Maka	Misako Matsukata
Barn	Otohiko Matsukata[5] Iwao Matsukata (f. 1862) Kōjirō Matsukata (f. 1865 och 1865)[5] Masao Matsukata (f. 1868) Torakichi Matsumoto (f. 1890) Yoshiyuki Morimura (f. 1896) Saburō Matsukata (f. 1899)
Utmärkelser
Riddare med storkors av Sankt Mikaels och Sankt Georgsorden Kedja av Krysantemumorden Stora ordensbandet av Krysantemumorden Uppgående solens orden med paulowniablomster, första graden Silvermedaljen med gult band
Namnteckning
Redigera Wikidata

Matsukata tillhörde en samurai-familj i Satsumaprovinsen, blev efter 1868 års omvälvning guvernör i provinsen Tosa samt 1874 vice finansminister, studerade som Japans främste representant vid Parisutställningen 1878 grundligt det europeiska finansväsendet, var en tid 1880 inrikesminister samt 1881-92 finansminister.

Genom besparingar i förvaltningen, inrättandet av en japansk riksbank (1882) och hejdandet av det oförsiktiga utsläppandet av pappersmynt i massa lyckades Matsukata avvärja en hotande statsbankrutt. Sin finansreform krönte han 1897 med att genomdriva Japans övergång till guldmyntfoten. Han var maj 1891-juli 1892 och september 1896-december 1897 premiärminister samtidigt med, att han innehade finansportföljen, som även anförtroddes honom i Yamagata Aritomos ministär (oktober 1898-oktober 1900). Även senare utövade han som medlem av riksrådet (genrō') starkt inflytande på Japans politik och i synnerhet dess finansväsen. Matsukata besökte USA, Storbritannien och Tyskland 1902, blev 1884 greve och upphöjdes 1907 till markis. Han har utgivit Report on the post-bellum finance administration of Japan, 1896-1900 (1901).

Matsukatas namn förknippas med Japans snabba finansiella utveckling under 1800-talets sista decennier. Han gjorde även viktiga insatser för den japanska industrins framsteg och risexportens snabba utveckling.

Källor

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Matsukata, 1904–1926.

Noter

1. Find a Grave, Find A Grave-ID: 6135116, läs online, läst: 9 oktober 2017.^{[källa från Wikidata]}
2. Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Мацуката Масаёси”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 27 september 2015.^{[källa från Wikidata]}
3. Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Мацуката Масаёси”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 28 september 2015.^{[källa från Wikidata]}
4. läs online, www.kantei.go.jp , läst: 3 juli 2019.^{[källa från Wikidata]}
5. Ancesters at Home and Abroad, The New York Times, 30 mars 1986, läs online, ”Mrs. Reischauer rounds off her book with a portrait gallery of other colorful relatives - mostly Matsukata's sons. We meet, for example, Matsukata's sixth son, Otohiko, a gregarious member of the Hasty Pudding Club at Harvard, where he became friendly with Franklin Delano Roosevelt. Oto, as Roosevelt and other friends called him, later tried to plead for peace over tea at the White House, when all his Government in Tokyo was thinking of was war. We also meet Matsukata's third son, Kojiro, who made a fortune during World War I selling battleships from his Kawasaki shipyards to the British. Then there is Saburo, the youngest son, who was a Marx boy during the 1910's, full of socialist ideals. During World War II he ran a news agency disseminating Japanese propaganda in occupied China, where he also indulged his great fondness for cooking. He ended life as a celebrated Boy Scout winning the Bronze Wolf award.”.^{[källa från Wikidata]}