Toppfrågor
Tidslinje
Chatt
Perspektiv

Martin Rees

brittisk astrofysiker Från Wikipedia, den fria encyklopedin

Martin Rees
Remove ads

Martin John Rees, OM, FRS, FREng, FMedSci,[26] Baron Rees of Ludlow, född 23 juni 1942 i York, England,[27][28] är en brittisk kosmolog och astrofysiker.[29][30] Sedan 1993 är han utländsk ledamot av svenska Vetenskapsakademien.[30] Asteroiden 4587 Rees är namngiven efter honom.[31] Han var den femtonde kungliga astronomen från 1995 till 2025,[32][33][34] och var Master of Trinity College, Cambridge, från 2004 till 2012 och president för Royal Society mellan 2005 och 2010.[35][36] Han har mottagit olika fysikpriser, inklusive Wolfpriset i fysik 2024 för grundläggande bidrag till högenergiastrofysik, galax- och strukturbildning samt kosmologi.

Snabbfakta Född, Medborgare i ...
Remove ads

Biografi

Sammanfatta
Perspektiv

Efter ett ambulerande liv under kriget bosatte sig Rees föräldrar, båda lärare, med honom som enda barn, i en lantlig del av Shropshire nära gränsen till Wales. Där grundade hans föräldrar Bedstone College, en internatskola baserad på progressiva utbildningskoncept.[37] Han utbildades vid Bedstone College och sedan från 13 års ålder vid Shrewsbury School. Han studerade för matematikexamen vid Trinity College, Cambridge,[27] och tog examen med högsta hedersbetygelser. Han genomförde sedan forskarstudier vid Cambridge och avlade en doktorsexamen under handledning av Dennis Sciama år 1967.[38][39][40] Rees forskarstudier inom astrofysik i mitten av 1960-talet sammanföll med en explosion av nya upptäckter, med genombrott som sträckte sig från bekräftelse av Big bang, upptäckten av neutronstjärnor och svarta hål, och en mängd andra nya fenomen.[37]

Rees gifte sig med antropologen Caroline Humphrey år 1986.[27] Han är ateist men har kritiserat militanta ateister för att vara alltför fientliga mot religion.[41][42][43] Rees är en livslång anhängare av Labourpartiet, men har ingen partitillhörighet när han sitter i överhuset.[44][45]

Remove ads

Karriär

Sammanfatta
Perspektiv

Efter att ha haft postdoktorala forskningstjänster i Storbritannien och USA var han professor vid Sussex universitet åren 1972–1973. Han flyttade senare till Cambridge, där han var plumianprofessor vid University of Cambridge fram till 1991 och chef för Institute of Astronomy.

Han blev professor i astronomi vid Gresham College i London 1975 och blev ledamot av Royal Society 1979. Från 1992 till 2003 var han forskningsprofessor vid Royal Society och från 2003 professor i kosmologi och astrofysik. Han var Master vid Trinity College i Cambridge under perioden 2004–2012 och är hedersledamot vid Darwin College,[46] King's College,[47] Clare Hall,[48] Robinson College and Jesus College, Cambridge.[49]

Rees är styrelseledamot i Institute for Advanced Study i Princeton och Oxford Martin School. Han var med och grundade Centre for the Study of Existential Risk[50] och sitter i den vetenskapliga rådgivande nämnden för Future of Life Institute.[51] Han har tidigare varit förvaltare av British Museum, Science Museum, Gates Cambridge Trust och Institute for Public Policy Research (IPPR).

Bland hans doktorander har varit Roger Blandford,[38][52] Craig Hogan,[53][54] Nick Kaiser[55] Priyamvada Natarajan,[56] and James E. Pringle.

Remove ads

Forskning

Sammanfatta
Perspektiv

Rees är författare till mer än 500 forskningsartiklar.[57] Han är författare till böcker om astronomi och vetenskap avsedda för lekmän och ger många offentliga föreläsningar och sändningar. År 2010 blev han inbjuden att hålla Reith-föreläsningarna för BBC,[58] som publicerats som From Here to Infinity: Scientific Horizons.

Rees har bidragit till upptäckten av kosmisk bakgrundsstrålning, såväl som till galaxhopar och dess bildande. Hans studier av kvasarers utbredning utmanade den nu förkastade steady state-teorin.[59] Han var en av de första som föreslog att enorma svarta hål driver kvasarer,[60] och att superluminala astronomiska observationer kan förklaras som en optisk illusion orsakad av att ett objekt rör sig delvis i riktning mot observatören.[61]

Sedan 1990-talet har Rees arbetat med gammablixtar, särskilt i samarbete med Péter Mészáros,[62] och med hur den "kosmiska mörka tiden" slutade när de första stjärnorna bildades. Sedan 1970-talet har han varit intresserad av antropiskt resonemang och möjligheten att vårt synliga universum är en del av ett större "multiversum".[63][64]

Offentligt engagemang

Förutom att utöka sina vetenskapliga intressen har Rees skrivit och talat utförligt om 2000-talets problem och utmaningar, och gränssnitten mellan vetenskap, etik och politik.[65][66][67][68] I sina böcker *Our Final Hour* och *On the Future* varnar Rees för att mänskligheten står inför betydande existentiella risker under 2000-talet på grund av tekniska framsteg, särskilt inom bioteknik och artificiell intelligens. Han uppskattade att det finns 50 procent risk för mänsklighetens utrotning under 2000-talet, men är fortfarande optimistisk om att tekniken kan förbättra levnadsstandarden drastiskt om riskerna hanteras framgångsrikt.[69] År 2007 höll han Giffordföreläsningarna om 2000-talets vetenskap: Kosmiskt perspektiv och jordiska utmaningar vid University of St Andrews.[70] Han höll två TED-föreläsningar om existentiella risker.[71] Rees anser att sökandet efter utomjordisk intelligens är värdefullt och har varit ordförande i den rådgivande nämnden för projektet " Breakthrough Listen", ett program för SETI-utredningar finansierat av den rysk/amerikanska investeraren Yuri Milner.[72] I augusti 2014 var Rees en av 200 offentliga personer som undertecknade ett brev till The Guardian där de uttryckte sin förhoppning om att Skottland skulle rösta för att stanna kvar i Storbritannien i folkomröstningen i september om den frågan.[73] För att markera Longitude Boards 300-årsjubileum år 2014 initierade han ett program med nya utmaningspriser på 5–10 miljoner GBP under namnet "Longitude Prize 2014", för vilket han är ordförande i rådgivande nämnden. Temana för de två första priserna är minskning av olämplig antibiotikaanvändning och förbättring av säkerheten och självständigheten för demensdrabbade. Longitude-priset för demens tillkännagavs 2022.[74] År 2015 var han medförfattare till rapporten som lanserade det globala Apollo-programmet, som uppmanar utvecklade länder att åta sig att spendera 0,02 procent av sin BNP under 10 år för att finansiera samordnad forskning för att göra koldioxidfri baslastelektricitet billigare än elektricitet från kol år 2025.[75] I sina allmänna skrifter och i överhuset har hans fokus varit på användningen och missbruket av avancerad teknologi och på frågor som dödshjälp, bevarandet av mörk himmel och reformer för att bredda läroplanerna för efter-16-årsstudenter och grundutbildningar i Storbritannien.[76] Han är också för närvarande medlem av överhusets vetenskaps- och teknikkommitté.[77]

Remove ads

Utmärkelser och erkännanden

Sammanfatta
Perspektiv

Rees har varit ordförande för Royal Astronomical Society (1992–94) och British Science Association (1995–96), och var ledamot i rådet för Royal Institution of Great Britain fram till 2010. Han har mottagit hedersdoktorater från ett antal universitet, inklusive Hull, Sussex, Uppsala, Toronto, Durham, Oxford, Cambridge, Harvard, Yale, Melbourne och Sydney. Han tillhör flera utländska akademier, som US National Academy of Sciences, Russian Academy of Sciences, Pontifical Academy of Sciences, Royal Dutch Academy of Arts and Sciences,[78] the Science Academy of Turkey[79] och Japan Academy. Han blev ordförande för Royal Society den 1 december 2005[80][81] och fortsatte fram till slutet av sällskapets 350-årsjubileum 2010. År 2011 tilldelades han Templetonpriset.[82] År 2005 utnämndes Rees till livstids adelsman och var ledamot i överhuset som Baron Rees av Ludlow i grevskapet Shropshire.[83][84] År 2005 tilldelades han Crafoordpriset.[85] Andra utmärkelser och utmärkelser är:

  • 1975 – Invald i American Academy of Arts and Sciences[86]
  • 1982 – Invald i National Academy of Sciences[87]
  • 1984 – Heinemanpriset
  • 1987 – Guldmedalj av Royal Astronomical Society
  • 1989 – Balzanpriset för högenergiastrofysik
  • 1992 – Knight Bachelor[88]
  • 1993 – Brucemedaljen
  • 1993 – Invald i American Philosophical Society[89]
  • 1995 – Hedersdoktorat vid Teknisk-naturvetenskapliga fakulteten vid Uppsala universitet[90]
  • 1999 – Golden Plate-utmärkelsen av American Academy of Achievement[91]
  • 2000 – Bruno Rossi-priset
  • 2001 – Gruberpriset ii kosmologi
  • 2003 – Albert Einstein World Award of Science[92]
  • 2004 – Henry Norris Russell Lectureship vid American Astronomical Society
  • 2004 – Lifeboat Foundation's Guardian Award
  • 2004 – Royal Society's Michael Faradays pris för vetenskapskommunikation
  • 2005 – Livstids adelskap[93]
  • 2005 – Crafoordpriset, tillsammans med James Gunn and James Peebles
  • 2007 – Order of Merit – en personlig gåva från Drottningen [94]
  • 2007 – Caird-medaljen av National Maritime Museum
  • 2007 – Hedersmedlem[95] of the Royal Academy of Engineering[95]
  • 2011 – Templetonpriset[96]
  • 2012 – Institute of Physics Isaac Newton Medal
  • 2012 – Manchester Literary and Philosophical Society Daltonmedaljen[97]
  • 2013 – Diracmedaljen ICTP[98]
  • 2016 – Hedersdoktor, Harvard University (awarded in Cambridge, Massachusetts, US on 26 maj 2016)
  • 2017 – Lilienfeldpriset
  • 2020 – Fritz Zwicky-priset för astrofysik och kosmologi[99]
  • 2020 – Invald som Legacy Fellow av American Astronomical Society.[100]
  • 2023 – Copleymedaljen[101]
  • 2024 – Wolfpriset i fysik[102]
Remove ads

Bibliografi

  • Cosmic Coincidences: Dark Matter, Mankind, and Anthropic Cosmology (med John Gribbin) (1989)
  • New Perspectives in Astrophysical Cosmology (1995)
  • Gravity's Fatal Attraction: Black Holes in the Universe (1995) (andra upplagan 2009)
  • Before The Beginning: Our Universe And Others (1997)
  • Just Six Numbers: The Deep Forces That Shape the Universe (1999)
    • Rees, Martin J.; Bengtsson, Hans-Uno (översättning) (2002). Summa sex storheter: de grundläggande krafter som styr universum. Natur & Kultur. ISBN 9127083195
  • Our Cosmic Habitat (2001)
  • Our Final Hour: A Scientist's warning - How Terror, Error, and Environmental Disaster Threaten Humankind's Future in This Century — On Earth and Beyond (brittisk titel: Our Final Century: Will the Human Race Survive the Twenty-first Century?) (2003)
  • From Here to Infinity: Scientific Horizons (2011)
  • What We Still Don't Know, 2019, ISBN 978-0-7139-9821-4
  • On the Future: Prospects for Humanity, 2018, ISBN 978-0-691-18044-1
Remove ads

Referenser

Externa länkar

Loading related searches...

Wikiwand - on

Seamless Wikipedia browsing. On steroids.

Remove ads
Remove ads