Marmorand

Marmorand^[2] (Marmaronetta angustirostris) är en fågel i familjen änder inom ordningen andfåglar.^[3]

Marmorand Status i världen: Nära hotad[1]
Systematik
Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Djur Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur Chordata
Understam	Ryggradsdjur Vertebrata
Klass	Fåglar Aves
Ordning	Andfåglar Anseriformes
Familj	Änder Anatidae
Släkte	Marmaronetta
Art	Marmorand M. angustirostris
Vetenskapligt namn
§ Marmaronetta angustirostris
Auktor	(Ménétriés, 1832)

Utseende

Marmoranden är rätt liten och slank (39–42 centimeter lång) med långa vingar (63–70 centimeter), lång stjärt och smal, mörk näbb.^[4] På grund av ansats till nacktofs ter sig huvudet rätt stort. Ögontrakten är mörk och dräkten sandbrun, fläckad i smutsvitt. Marmoranden beter sig mest som en simand och är oftast tystlåten.^[5] Den har en karakteristisk låg flykt.^[1]

• 
• 
• 
  Museum specimen

Utbredning och systematik

Fågeln förekommer sällsynt och lokalt från Kanarieöarna och Medelhavsområdet till allra västligaste Kina vegetationsrika slättsjöar.^[3] I Europa häckar den i Armenien, Azerbajdzjan, Italien, Ryssland, Spanien och Turkiet.^[1]

Trots att den liknar simänderna i beteende är marmoranden närmast släkt med dykänder i Aythya och Netta. Den placeras som ensam art i släktet Marmaronetta.

Ekologi

Marmoranden har anpassat sig till tillfälliga våtmarker som varierar i vattennivå beroende på årstid.^[1] Den häckar i stäppliknande omgivningar i grunda söt- salt- eller bräckvattensdammar med mycket växtlighet både i och kring vattnet.^[1] Den häckar också i deltaträsk och kan också använda sig av långsamma floder, salina kustlaguner och av människan skapade våtmarker som fiskdammar, små vattenreservoarer och reningsverksdammar.^[1]

Marmoranden bygger sitt bo på marken nära vatten under ett vegetationstäcke och lägger i genomsnitt knappt 12 ägg.^[1] Dess föda varierar kraftigt efter årstid, ålder och plats.^[1] Före och under häckningssäsongen lever den allra främst av tvåvingar, efter i större utsträckning av små frön.^[1] Nykläckta andungar är starkt beroende av tillgång på fjädermyggor.^[1]

Status och hot

Marmoranden tros ha minskat relativt kraftigt i antal, vilket bekräftats i bestånden i södra Asien och östra Medelhavsområdet. Exempelvis har den dött ut i Grekland och Turkiet. Den nordafrikanska populationen anses vara stabil. Bakomliggande faktorer tros vara habitatförlust och klimatförändringar, i delar av utbredningsområdet även jakt. Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar arten som nära hotad. Världspopulationen uppskattas till mellan 10 000 och 42 000 vuxna individer.