Loading AI tools
svensk psykoanalytiker Från Wikipedia, den fria encyklopedin
Margit Sonja Annie Norell, född Quensel 23 februari 1914 i Uppsala, död 28 januari 2005 i Stockholm,[2] var en svensk psykoanalytiker.
Margit Norell | |
Margit Norell, 1958. | |
Född | 23 februari 1914[1] Uppsala, Sverige |
---|---|
Död | 28 januari 2005[1] (90 år) Stockholm |
Begravd | Djursholms begravningsplats[1] |
Medborgare i | Sverige |
Sysselsättning | Psykolog |
Make | Curt Norell |
Föräldrar | Percy Quensel |
Redigera Wikidata |
Margit Norell växte upp i Uppsala och Stockholm som dotter till geologiprofessorn Percy Quensel och zoologen och journalisten Annie Weiss; hon var vidare sondotter till teologiprofessorn Oscar Quensel.[3]
Margit Norell gifte sig 1939 med Curt Norell och makarna fick tre barn.
Norell avlade filosofie kandidatexamen och utbildade sig till psykoanalytiker.
Under 1960-talet utträdde hon ur Svenska psykoanalytiska föreningen och tog 1968 initiativ till bildandet av Svenska föreningen för holistisk psykoterapi och psykoanalys.[not 1] Efter motsättningar inom föreningen begärde hon sitt utträde 1977, men fortsatte därefter att samla terapeuter runt sig. Hon odlade också internationella kontakter.
Norells sökande efter ett alternativ till ortodox psykoanalys gick via kontakten med den neofreudianska rörelsen, också benämnd interpersonell psykoanalys, med namn som Frieda Fromm-Reichmann och Erich Fromm. I föredraget Wholly Awake and Fully Alive[4], som hon höll på ett symposium ett år efter Fromms död, kommenterar hon hans litterära produktion och hans bidrag till psykoanalytisk teori.
Under 1960-talet sökte sig Norell alltmer till brittisk objektrelationsteori, vars betoning på barnets tidiga beroende och de spår tidiga brister och trauman sätter på en persons liv, kom att prägla hennes syn på terapi och terapeutiska utvecklingsprocesser. De företrädare som påverkade henne mest var W.R.D. Fairbairn, D.W. Winnicott och Harry Guntrip. Några av de terapeuter som ingick i en av de grupperingar som omgav Norell på 1980-talet formulerade sin terapeutiska erfarenhet, baserad på Norells handledning och de teoretiska och kliniska seminarier som hölls tillsammans med henne, i antologin Ett rum att leva i. Om djupgående psykoterapeutiska processer och objektrelationsteori (1999).[5]
Norell blev efter sin död känd för att ha varit handledare och terapeut för psykologer och terapeuter som varit engagerade i behandlingen av Thomas Quick på Rättspsykiatriska kliniken i Säter. En av dessa, psykologen Sven Å. Christianson, var expertvittne i mordrättegångarna mot Quick,[6] samt i Kevinfallet. Hon var även terapeut åt Hanna Olsson, som skrev boken Catrine och rättvisan om det uppmärksammade Da Costa-fallet. De samarbetade också i 1977 års prostitutionsutredning.[7]
Hösten 2018 publicerades I denna kusliga tomhet : en analys av Thomas Quicks tankevärld, dess uppkomst och gestaltning av psykoterapeuten Cajsa Lindholm.[8] Central i boken är en fallbeskrivning baserad på Thomas Quick/Sture Bergwalls självbiografi Kvarblivelse (1998).[9] Margit Norells roll för terapin med Quick/Bergwall beskrivs, liksom den objektrelationsteori som låg till grund för terapin. Efter Quicks frikännande 2013 kom Norells idéer i vanrykte.[10]
Seamless Wikipedia browsing. On steroids.
Every time you click a link to Wikipedia, Wiktionary or Wikiquote in your browser's search results, it will show the modern Wikiwand interface.
Wikiwand extension is a five stars, simple, with minimum permission required to keep your browsing private, safe and transparent.