Mannen som blev ensam

Mannen som blev ensam är en svensk TV-serie i två delar från 1973. Serien regisserades av Ingvar Skogsberg och bygger på Fritiof Nilsson Piratens novell med samma namn från novellsamlingen Historier från Färs (1940). Skogsberg skrev seriens manus.^[1]

Mannen som blev ensam
Genre	Drama
Regissör	Ingvar Skogsberg
Manus	Ingvar Skogsberg
Medverkande	Anders Ek Roland Söderberg Elsa Winge
Antal avsnitt	2
Längd (per avsnitt)	25 minuter
Antal säsonger	1
Land	Sverige
Språk	Svenska
Produktion
Produktionsbolag	Moviemakers Sweden AB Sveriges Television AB
Producent	Bert Sundberg Lars Boberg
Sändning
Originalkanal	TV1
Originalvisning	3–10 mars 1973
Bildformat	Normalbild (1,37:1)
Ljudformat	Optisk mono
Status	Nedlagd
Externa länkar
SFDb

Mannen som blev ensam producerades av Bert Sundberg för Moviemakers Sweden AB och samproducerades av Lars Boberg för Sveriges Television AB. Serien sändes ursprungligen den 3 och 10 mars 1973 i TV1. Den 7 maj 1982 sändes serien i sin helhet på en TV-filmsfestival i Stockholm. Filmen ingick då i Piratenprogrammet tillsammans med en annan Nilsson Piraten-filmatisering, Elsa får piano.^[1]

Handling

Enstöringen Vantecks (Anders Ek) ende vän blir den blide prosten Silvius (Roland Söderberg), detta trots att Vanteck aldrig satt sin fot i kyrkan. När Silvius dör kommer en ny prost till församlingen, Hagel (Olof Bergström), som talar till folk och inte med dem.^[1]

Rollista

• Anders Ek – Vanteck
• Roland Söderberg – prosten Silvius
• Elsa Winge – gumman från Anklam
• Gunnar Schyman – ringaren
• Olof Bergström – prosten Hagel
• Dagny Lind – prostinnan
• Stig Johanson – klockaren
• Gudrun Brost – mormodern
• Halvar Björk – mor Kitta
• Per Berggren – Fritiof

Referenser

1. ”Mannen som blev ensam”. Svensk Filmdatabas. http://sfi.se/sv/svensk-filmdatabas/Item/?itemid=17695&type=MOVIE&iv=Basic&ref=/templates/SwedishFilmSearchResult.aspx?id%3d1225%26epslanguage%3dsv%26searchword%3dmannen+som+blev+ensam%26type%3dMovieTitle%26match%3dBegin%26page%3d1%26prom%3dFalse. Läst 28 januari 2015.