Magnetiska konstanten

Den magnetiska konstanten μ₀ (även kallad tomrummets permeabilitet) är en fysikalisk konstant, som förbinder mekaniska och elektromagnetiska enheter med varandra. Inom SI var dess värde exakt

${\displaystyle \mu _{0}=4\pi \ \times \ 10^{-7}\ }$ N/A² = 4π×10⁻⁷ H/m, eller cirka 1.2566×10⁻⁶ H/m.^[1][2]

Detta värde är en konsekvens av den tidigare definitionen av Ampere i termer av kraften mellan parallella ledare.^[3] Från 2019, då Ampere definieras som ett visst antal elektroner per sekund, så har inte den magnetiska konstanten längre exakt detta värde.

I vakuum är den magnetiska konstanten lika med förhållandet mellan de båda sätten att beskriva magnetfält: B (till exempel för att räkna ut Lorentzkraft) och H (beräknat ur strömmar enligt Amperes lag):

${\displaystyle \mathbf {B} =\mu _{0}\ \mathbf {H} .}$

Den magnetiska konstanten μ₀ hänger ihop med den elektriska konstanten ε₀ och med ljusets hastighet c genom ${\displaystyle \varepsilon _{0}\mu _{0}c^{2}=1}$.

Fotnoter

1. Standardiseringsgruppen, STG (2000). Storheter och enheter - SI måttenheter. Stockholm: Standardiseringen i Sverige. ISBN 91-7162-516-X
2. ”Magnetic constant”. 2006 CODATA recommended values. NIST. http://physics.nist.gov/cgi-bin/cuu/Value?mu0.
3. ”Unit of electric current (ampere)”. Historical context of the SI. NIST. http://physics.nist.gov/cuu/Units/ampere.html.