Luc Ferry

Luc Ferry, född 1 januari 1951^[7] i Colombes, Hauts-de-Seine, är en fransk politisk filosof och politiker, känd för sina beslut som utbildningsminister 2002-2004.

Luc Ferry
Luc Ferry, 2017.
Född	3 januari 1951[1][2] (73 år) Colombes[3], Frankrike
Medborgare i	Frankrike
Utbildad vid	Université Paris-Sorbonne Ruprecht-Karls-Universität Heidelberg
Sysselsättning	Filosof[4], politiker, statsvetare, universitetslärare
Befattning
Member of the French Economic, Social and Environmental Council
Arbetsgivare	Institut d'études politiques de Lyon Université Panthéon-Sorbonne Radio Classique Université Paris-Diderot
Politiskt parti
Union pour un Mouvement Populaire
Maka	Marie-Caroline Becq de Fouquières (g. 1999–)[5]
Utmärkelser
Prix Médicis essai (1992) Kommendör av Nationalförtjänstorden (2011)[6]
Redigera Wikidata

Ferry studerade vid bland annat Université Paris-Sorbonne, har examen i filosofi och är doktor i statsvetenskap. Till hans akademiska meriter hör att ha undervisat vid bland annat École normale supérieure och Reims universitet. Han är professor i filosofi vid universitetet vid Université Paris-Diderot. 7 maj 2002 utsågs han till utbildnings- och forskningsminister i Jean-Pierre Raffarins regering, varunder han förbjöd huvuddukar och religiösa symboler i skolor. I ideologiskt avseende betraktas han som antimarxist och liberal med den sekulära humanismen som värdegrund. I egenskap av akademiker har han utifrån ett humanistiskt betraktelsesätt kritiserat den ekologiska ordningen i Le Nouvel ordre écologique, l'arbre, l'animal et l'homme (1992) som översattes till flera språk.

Verk

Verk som översatts till svenska

• 1997 - Den nya ekologiska ordningen, övers. Stefan Jordebrandt

Originalutgåvor

• 1984 - 1985, Philosophie politique, i 3 band i samarbete med Alain Renaut.
• 1985, La Pensée 68. Essai sur l'antihumanisme contemporain, i samarbete med Alain Renaut.
• 1985, Système et critique, som medförfattare.
• 1988, Heidegger et les modernes, som medförfattare.
• 1990, Homo aestheticus. L'invention du goût à l'âge démocratique.
• 1991, Pourquoi nous ne sommes pas nietzschéens ?, som medförfattare.
• 1992, Le Nouvel ordre écologique, l'arbre, l'animal et l'homme, belönades med Prix Médicis essai samt Prix Jean-Jacques Rousseau.
• 1996, L'Homme-Dieu ou le sens de la vie, belönades med Prix littéraire des Droits de l'homme'Ф'.
• 1998, La Sagesse des modernes ett samarbete med André Comte-Sponville, erhöll Prix Ernest-Thorel
• 1998, Le Sens du beau.
• 1999, Philosopher à dix-huit ans, som medförfattare.
• 2000, Qu'est-ce que l'homme ?, ett samarbete med Jean-Didier Vincent.
• 2002, Qu'est-ce qu'une vie réussie ?.
• 2004, Le religieux après la religion, med Marcel Gauchet .
• 2005, Comment peut-on être ministre ? Essai sur la gouvernabilité des démocraties.
• 2006, Apprendre à vivre : Traité de philosophie à l'usage des jeunes générations.
• 2016, La révolution transhumaniste: Comment la technomédecine et l'uberisation du monde vont bouleverser nos vies

Källor

• Information från den franska artikeln 2006-08-14
• Ruth Lötmarker, "Friheten att vara medmänniska eller inte", UnderStrecket, Svenska Dagbladet 10 juli 2006

Referenser

1. Who's Who in France, Who's Who in France: 29191, läst: juli 2018.^{[källa från Wikidata]}
2. Munzinger Personen, Munzinger person-ID: 00000024117, läst: 9 oktober 2017.^{[källa från Wikidata]}
3. Who's Who in France.^{[källa från Wikidata]}
4. Gemeinsame Normdatei, läst: 25 juni 2015.^{[källa från Wikidata]}
5. läs online, www.lexpress.fr .^{[källa från Wikidata]}
6. NOR: PREX1110746D.^{[källa från Wikidata]}
7. Fovet, William (red.): Europeiska filosofer, sidan 201. Daidalos 1995.