Louis Huch
svensk fotograf Från Wikipedia, den fria encyklopedin
svensk fotograf Från Wikipedia, den fria encyklopedin
John Edvard Louis Huch, född 21 juli 1896 i Tyska Sankta Gertruds församling, Stockholm, död 27 juni 1961 i Solna församling,[2] var en svensk fotograf och porträttfotograf. Han var anställd under 30 år vid SF.[3]
| Louis Huch | |
 Louis Huch på 1920-talet. | |
| Född | John Edvard Louis Huch 21 juli 1896 Stockholm, Sverige |
|---|---|
| Död | 27 juni 1961 (64 år) Solna, Sverige |
| Nationalitet | Svensk |
| Yrke/uppdrag | Porträttfotograf och filmfotograf |
| Känd för | Bild på den svenska 200-kronorssedeln sedan 2015 med Ingmar Bergman och skådespelaren Bengt Ekerot, som spelade Döden, inför en tagning i filmen Det sjunde inseglet från 1957. |
| Maka | Regina Palmér (gift 1930; skild) Andrea Elisabet Andersson (gift 1938–1961; hans död) |
| Barn | Aina Palmér (1931-2021) |
På den svenska 200-kronorssedeln från 2015 förekommer en gravyr baserad på ett foto med regissören Ingmar Bergman och skådespelaren Bengt Ekerot i samspråk inför en tagning av Det sjunde inseglet (1957). Bilden på Riksbankens hemsida är krediterad Louis Huch.[4] Huch var stillbildsfotograf och anställd vid Svensk Filmindustri under åren 1930–60. Många stillbilder från klassisk svensk film kan tillskrivas honom, men trots detta är ganska lite känt om honom.[1]
Louis Huch växte upp i Stockholm och var son till bokhållaren Frans Johan Louis Huch och Eva Charlotta, ogift Pettersson.[5] Huch var verksam inom filmbranschen från 1919 och arbetade redan då som stillbilds- och porträttfotograf. Under de många åren blev det cirka 230 filmer där Louis Huch var engagerad som fotograf. Han dokumenterade ett flertal av Ingmar Bergmans filmer under åren 1944–57. Den första film där Huch fick agera som stillbildsfotograf var i Mauritz Stillers Gunnar Hedes saga (1923).[6]
Hets från 1944 i regi av Alf Sjöberg var Huchs första film med Bergman-anknytning. Under de kommande åren blev det tolv filmer i regi av Ingmar Bergman och ytterligare fyra produktioner där Bergman var inblandad i manusarbetet. Den sista filmen tillsammans med Bergman blev Det sjunde inseglet (1957).[7] Den sista film med Huch som stillbildsfotograf blev Flottans överman (1958) med Stig Olin som regissör.[6]
Hans fotografier är typiska för den sortens filmstjärnefoto, som var vanligt under studioerans guldålder. Bilderna är monokroma med starka kontraster, ljuset kommer ovanifrån och liksom kapslar in artisten i en sorts gloria. Posen är gärna avslappnad och lekfull men aldrig riktigt så glamorös och voyeuristiskt utlämnande som i de berömda filmstjärneporträtten av Hollywoods fotografer – Clarence Sinclair Bull och George Hurrell.[6]
Louis Huchs fotografier av stjärnor som Edvin Adolphson, Marianne Aminoff, Bibi Andersson, Harriet Andersson, Gunnar Björnstrand, Eva Dahlbeck, Lars Ekborg, Annalisa Ericson, Åke Fridell, Sigge Fürst, Sven-Eric Gamble, Alf Kjellin, Sture Lagerwall, Zara Leander, Holger Löwenadler, Thor Modéen, Olof Molander, Maj-Britt Nilsson, Ulf Palme, Hjördis Petterson, Nils Poppe, Tutta Rolf, Max von Sydow, Dora Söderberg, Åke Söderblom, Ingrid Thulin, Inga Tidblad, Sigurd Wallén, Lill-Tollie Zellman och Mai Zetterling med flera bidrog till stjärnornas berömmelse. Särskilt Huchs bilder av Ingrid Bergman till filmer som Munkbrogreven (1935) med Edvin Adolphson, Valborgsgmässoafton (1935) av Gustaf Edgren och Intermezzo (1936) av Gustaf Molander bidrog till att hon bjöds in till Hollywood.[6]
Louis Huch avslutade sitt långvariga engagemang som porträttfotograf vid Svensk Filmindustri år 1959 med Erik Strandmarks Sköna Susanna och gubbarna.[6]
Louis Huch var under en kortare period från 1930 gift med banktjänstemannen Regina Palmér (1906–1998), dotter till arkitekten Agnar August Palmér och Vilma Skillt, och fick dottern Aina Palmér (1931–2021),[8] som blev kammarskrivare. Från 1938 till sin död var han sedan gift med kontoristen Andrea Elisabet Andersson (1904–1964).[9][2] Han är begravd i en släktgrav för familjerna Huch och Pettersson på Norra begravningsplatsen utanför Stockholm.[10]
.jpg)
Seamless Wikipedia browsing. On steroids.
Every time you click a link to Wikipedia, Wiktionary or Wikiquote in your browser's search results, it will show the modern Wikiwand interface.
Wikiwand extension is a five stars, simple, with minimum permission required to keep your browsing private, safe and transparent.
