Livgardesbrigaden (den yngre)

Livgardesbrigaden (IB 1) är en infanteribrigad inom svenska armén som verkade i olika former åren 1957–2000 och återigen från 2024. Förbandsledningen kommer vara förlagd i Kungsängens garnison i Kungsängen.^[2][3][4]

Livgardesbrigaden (IB 1)
Vapen för Livgardesbrigaden tolkat efter dess blasonering.
Information
Officiellt namn	Livgardesbrigaden
Datum	1957–2000, 2024–
Land	Sverige
Försvarsgren	Armén
Typ	Infanteriet
Roll	Krigsförband
Del av	Livgardet [a]
Storlek	Infanteribrigad
Högkvarter	Kungsängens garnison
Förläggningsort	Kungsängen
Smeknamn	Roslagsbrigaden [b]
Färger	Gult
Marsch	"Kungl. Svea livgardes marsch" (Körner) [c]
Dekorationer	SLMSM [d]
Segernamn	Befrielsekriget (1521) Rhen (1631) Lützen (1632) Warszawa (1656) Tåget över Bält (1658) Halmstad (1676) Lund (1676) Landskrona (1677) Narva (1700) Düna (1701) Kliszów (1702) Holowczyn (1708) Svensksund (1790)
Befälhavare
Brigadchef	Överste Martin Johansson
Ställföreträdande chef
Tjänstetecken
Sveriges örlogsflagga
Truppslagstecken
Förbandstecken m/1950-60
Brigadstandar

Historik

Livgardesbrigaden sattes upp åren 1949–1951 vid Upplands regemente (I 8) i Uppsala. Vid Upplands regemente fanns två brigader, Upplandsbrigaden (IB 28) och Västmanlandsbrigaden (IB 38). Genom försvarsbeslutet 1958 beslutades att Upplands regemente skulle upplösas och avvecklas den 31 mars 1957. Delar av dess produktion till krigsorganisationen kom därmed att överföras till Svea livgarde, det i form av en infanteribrigad. Vid Svea livgarde antog brigaden namnet Upplandsbrigaden (IB 38), det vill säga en kombination av de båda brigadernas kännetecken. Om det var Västmanlandsbrigaden som antog namnet Upplandsbrigaden och behöll beteckningen, eller om det var Upplandsbrigaden som antog beteckningen IB 38, är svårt att avgöra då det inte finns några konkreta källor. Vad som är mest troligt är att Västmanlandsbrigaden antog namnet Upplandsbrigaden med beteckning IB 38 då den hade mobiliseringsområde i Roslagen. IB 38 hade då det bildades organiserats med de bataljoner som ingick i fältregementet Roslagens regemente (I 38).^[2]

Inför försvarsbeslutet 1982 föreslog regeringen bland annat för riksdagen att en infanteribrigad 66M skulle utgå ur krigsorganisationen. Den brigad som utgick var Gula brigaden (IB 1) vid Svea livgarde vilken utgick den 30 september 1984. Lars Josefsson vid Svea livgarde var en av drivkrafterna med att Upplandsbrigaden (IB 38) av traditionella skäl skulle överta namnet Gula brigaden (IB 1) vilket även skedde samtidigt som Gula brigaden utgick.^[2]

Genom försvarsbeslutet 1992 beslutade riksdagen att krigsorganisationen skulle spegla fredsorganisationen. Därmed kom brigaden den 1 juli 1994 att avskiljas från Svea livgarde och antog namnet Livgardesbrigaden (MekIB 1). Med den nya organisationen övertog brigaden utbildningsansvaret för brigadförband från Svea livgarde. Brigaden blev med den nya organisationen ett kaderorganiserat krigsförband inom Mellersta militärområdet (Milo M).^[2]

Inför försvarsbeslutet 2000 föreslog regeringen i sin propositionen för riksdagen, att den taktiska nivån skulle reduceras genom att fördelnings- och försvarsområdesstaber samt marinkommandon och flygkommandon skulle avvecklas. Detta för att utforma ett armétaktiskt, marintaktiskt respektive flygtaktiskt kommando vilka skulle samlokaliseras med operationsledningen. Förslaget innebar att försvarsområdesstaben vid Svea livgarde skulle avvecklas. Regeringens förslag till riksdagen innebar en kraftig reducering av arméförbanden. Det innebar bland annat att av de tretton brigadförbanden inom armén, skulle endast sex arméförband kvarstå för utbildning av armébrigadledningar och mekaniserade bataljoner. Vidare ansågs att de skulle vara relativt jämnt geografiskt fördelade över landet. Regeringen föreslog att upplösa och avveckla de fem infanteribrigaderna Livgardesbrigaden (MekIB 1), Värmlandsbrigaden (IB 2), Smålandsbrigaden (IB 12), Hallandsbrigaden (IB 16) och Dalabrigaden (NB 13). Detta då regeringen ansåg att bibehålla dem skulle kräva omfattande investeringar för att kunna utgöra enheter för mekaniserad utbildning. Vidare ansågs att deras övnings- och skjutfält i vissa fall var för begränsande.^[5] Utbildningsbataljonerna vid Livgardesbrigaden samt vid Livgardets dragoner sammanfördes till den 1 juli 2000 till en utbildningsenhet som antog namnet Livgardet. De två utbildningsbataljonerna antog namnen Gardesbataljonen samt Dragonbataljonen.

Inför försvarsbeslutet 2020 föreslog regeringen i sin propositionen bland annat att under åren 2021–2025 utöka armén med två brigader, det genom att påbörja organiseringen av en tredje mekaniserad brigad respektive en reducerad motoriserad brigad i Stockholmsregionen. Brigaden i Stockholmsregionen namngavs av regeringen som Livgardesbrigaden och skulle sättas upp av Livgardet (LG) avsett för försvaret av huvudstadsregionen.^[6] Den 26 februari 2021 presenterade Försvarsmakten sitt budgetunderlag för 2022, där Försvarsmakten redovisade sin planering, förberedelser och verksamhet i syfte att verkställa det av riksdagen antagna försvarsbeslutet. Bland annat skulle krigsorganisationen utvecklas successivt mot tre brigader, en reducerad brigad samt en stridsgrupp. Den föreslagna reducerade brigaden utgjordes av Livgardesbrigaden, vilken successivt utökas med förbandsenheter inom ramen för brigadstrukturen.^[4]

Den 26 augusti 2024 återinvigdes brigaden, där divisionschef brigadgeneral Rickard Johansson lämnade över befälet för brigaden till översten Martin Johansson. Brigaden kommer initialt utgöras av en brigadstab, ett brigadlednings- och sambandskompani och två motoriserade skyttebataljoner. Med huvuduppgift av försvara av huvudstadsregionen. Vid återinvigningen i Kungsängen närvarade den senaste brigadchefen, även tidigare överbefälhavare, Sverker Göranson.^[7]

Verksamhet

Brigaden genomgick förbandstyperna IB 49, IB 59, IB 66 och IB 66R. Genom försvarsbeslutet 1972 kom brigaden att bli Svea livgardes anfallsbrigad, då den som ensam brigad vid regementet antogs till brigadorganisationen IB 77. I samband med att värnpliktsutbildningen upphörde 1992 vid Livregementets grenadjärer (I 3), kom en brigadskyttebataljon vid Närkebrigaden att överföras till brigaden. Brigaden gick därmed in i brigadorganisationen IB 77R. Brigaden var den enda infanteribrigaden inom armén som helt gick in i den nya brigadorganisationen IB 2000, innan den upplöstes och avvecklades den 30 juni 2000. Med brigadorganisationen IB 2000 tillfördes brigaden vapensystem som Stridsfordon 90 och Pansarbandvagn 302.

I samband med att Livgardesbrigaden återaktiveras genom försvarsbeslutet 2020, så kom den att utgöra en reducerad motoriserade brigad. Skyttebataljonerna i brigaden tillfördes pansarvärnsrobotsystem för att öka verkansförmågan, vidare förstärktes brigaden med ett lednings- och sambandskompani, ett artillerikompani och ett luftvärnskompani robotsystem 70 (RB70).^[4] Brigadens huvudbeväpning utgörs av Pansarterrängbil 360 och Bandvagn 410. Från sommaren 2024 tillförs brigaden den tidigare fristående 12. motoriserade skyttebataljonen, som blev 1:a motoriserade skyttebataljonen.

1977–1994 3x brigadskyttebataljon 1x brigadunderhållsbataljon 1x brigadhaubitsbataljon 1x brigadingenjörsbataljon

1994–2000 4x brigadskyttebataljon 1x brigadluftvärnsbataljon 1x brigadhaubitsbataljon 1x brigadpionjärsbataljon

2024–[8] Brigadstab Brigadlednings- och sambandskompani Luftvärnskompani Livbataljon 1. motoriserade skyttebataljonen [e] 2. motoriserade skyttebataljonen [f] Artillerikompani

Heraldik och traditioner

Livgardesbrigaden delade heraldik och traditioner med Svea livgarde. Även om fanan delades med Svea livgarde, förde brigaden även Livkompaniets standar åren 1994–2000.^[2] År 1921 instiftades Kungl. Svea Livgardes 400-åriga jubileumsmedalj i silver (SLMSM) vilken genom att regementet och brigaden avvecklades den 30 juni 2000 instiftades som minnesmedalj.^[9] År 1999 instiftades Svea livgardes och Livgardesbrigadens förtjänstmedalj i guld och silver (SvealivgLivbrigGM/SM).^[10][11]

Förbandschefer

Brigadchefer åren 1949–2000. Åren 1949–1994 var brigadchefen tillika ställföreträdande chef vid Svea livgarde.^[3]

• 1957–1988: ???
• 1988–1993: Överste Johan Hederstedt
• 1993–1997: Överste Kim Åkerman
• 1997–2000: Överste Sverker Göranson
• 2000–2024: Ej aktiv
• 2024–20xx: Överste Martin Johansson

Namn, beteckning och förläggningsort

Namn Upplandsbrigaden 1957-04-01 – 1984-09-30 Gula brigaden 1984-10-01 – 1994-06-30 Livgardesbrigaden 1994-07-01 – 2000-06-30 Livgardesbrigaden 2024-08-26 – Beteckningar IB 38 1957-04-01 – 1984-09-30 IB 1 1984-10-01 – 1994-06-30 MekIB 1 1994-07-01 – 2000-06-30 IB 1 2024-08-26 –

Förläggningsort Sörentorp (F) 1957-04-01 – 1970-06-30 Kungsängens garnison (F) 1970-07-01 – 2000-06-30 Kungsängens garnison (F) 2024-08-26 –

Se även

• Gula brigaden (1613–1635)
• Gula brigaden (1949–1984)
• Livgardesbrigaden (1847–1888)
• Livgardet
• Lista över svenska brigader
• Svea livgarde

Referenser

Anmärkningar

1. Åren 1957–1994 var brigaden underställd chefen för Svea livgarde, åren 1994–2000 chefen för Mellersta militärområdet och från 2024 chefen för Livgardet.
2. Namnet kommer ifrån att brigaden åren 1957–2000 hade sitt mobiliseringsområde i Roslagen.
3. Förbandsmarschen antogs 1994, användes tillsammans med Svea livgarde. ^[1]
4. Instiftad som 1921 som jubileumsmedalj i silver, och 2000 som minnesmedalj.
5. Organiseras ur 12. motoriserade skyttebataljonen
6. Materiel överförs från 71. motoriserade skyttebataljonen

Noter

1. Sandberg (2007), s. 53
2. Braunstein (2003), s. 315
3. Kjellander (2003), s. 281
4. ”Försvarsmaktens budgetunderlag för 2022”. forsvarsmakten.se. https://www.forsvarsmakten.se/siteassets/4-om-myndigheten/dokumentfiler/budgetunderlag/budgetunderlag-22-bilaga-1.pdf. Läst 15 juni 2021.
5. ”Regeringens proposition 1999/2000:30”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/det-nya-forsvaret_GN0330. Läst 15 juni 2021.
6. ”Regeringens proposition 2020/21:30”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/totalforsvaret-2021-2025_H80330. Läst 15 oktober 2020.
7. ”Första brigaden återinvigd”. forsvarsmakten.se. https://www.forsvarsmakten.se/sv/aktuellt/2024/08/forsta-brigaden-aterinvigd/. Läst 27 augusti 2024.
8. ”Planerad utveckling av krigsorganisationen 2021-2030”. forsvarsmakten.se. https://www.forsvarsmakten.se/siteassets/4-om-myndigheten/dokumentfiler/budgetunderlag/budgetunderlag-2021/fm2019-9956.17-fm-bu21-underbilaga-1.1.pdf. Läst 18 maj 2023.
9. ”LGISM”. medalj.nu. http://www.medalj.nu/ribbon_info.asp?build=&showgroups=A-LMM&visitor={E91461BB-9FB8-4E04-822B-66BBB0402A61}&listmode=0&medal={AD92D9A7-22E4-469D-B02B-58166C34FC35}. Läst 12 mars 2017.
10. ”LGIGM”. medalj.nu. http://www.medalj.nu/ribbon_info.asp?build=&showgroups=A-LMM&visitor={E91461BB-9FB8-4E04-822B-66BBB0402A61}&listmode=0&medal={874845CA-A40F-4B1B-89AE-9BC05B1772D1}. Läst 12 mars 2017.
11. ”LGISM”. medalj.nu. http://www.medalj.nu/ribbon_info.asp?build=&showgroups=A-LMM&visitor={E91461BB-9FB8-4E04-822B-66BBB0402A61}&listmode=0&medal={EFC62CD9-5CD7-42A1-AEE3-B6752DF6E32A}. Läst 12 mars 2017.

Tryckta källor

• Braunstein, Christian (2003). Sveriges arméförband under 1900-talet. Skrift / Statens försvarshistoriska museer, 1101-7023 ; 5. Stockholm: Statens försvarshistoriska museer. Libris 8902928. ISBN 91-971584-4-5
• Kjellander, Rune (2003). Sveriges regementschefer 1700-2000: chefsbiografier och förbandsöversikter. Stockholm: Probus. Libris 8981272. ISBN 91-87184-74-5
• Sandberg, Bo (2007). Försvarets marscher och signaler förr och nu. Gävle: Militärmusiksamfundet med Svenskt Marscharkiv. ISBN 978-91-631-8699-8