Remove ads
Från Wikipedia, den fria encyklopedin
Laura Nyro, född Laura Nigro 18 oktober 1947 i Bronx i New York, död 8 april 1997 i Danbury i Connecticut,[3] var en amerikansk sångerska, poet, kompositör och pianist.[4] Hon var i slutet av 1960-talet en av de mest framträdande inom folkrocken i USA.[5] Nyro hade sina största framgångar som kompositör, med låtar ofta inspirerade av gospel, åt artister som The Fifth Dimension,[5] Blood, Sweat & Tears,[5] Peter, Paul and Mary och Barbra Streisand. Nyros egen bästsäljande låt var Carole Kings och Gerry Goffins "Up on the Roof".[6]
Laura Nyro | |
Laura Nyro, 1970. | |
Födelsenamn | Laura Nigro |
---|---|
Född | 18 oktober, 1947 Bronx, New York City, USA |
Död | 8 april 1997 (49 år) Danbury, Connecticut, USA |
Genrer | Pop, soul, singer-songwriter, progressiv pop, jazz, konstpop |
Roll | Musiker, låtskrivare |
Instrument | Sång, piano, gitarr |
År som aktiv | 1966–1971; 1976–1997 |
Skivbolag | Verve, Columbia |
Utmärkelser
|
Nyro föddes i New York som Laura Nigro, som dotter till yrkestrumpetaren Louis Nigro och Gilda Mirsky Nigro med ett antal bildkonstnärer i släkten.[7] I ett hem med musik och konst påverkades Nyro tidigt av Manhattans "Brill Building-sound", en sorts hybrid av R&B, gospel och jazz som även anammats av de lokala artisterna Ellie Greenwich och Carole King.[8] Hon var självlärd som pianist och lyssnade under uppväxten på Leontyne Price, Billie Holiday, Debussy och Ravel.[9]
Nyro ägnade sig mellan 1968 och 1970 mestadels åt att skriva sånger för artister som Blood, Sweat & Tears, Peter Paul & Mary, Barbara Streisand och The Fifth Dimension. Både "Wedding Bell Blues" och "Stoney End" blev listettor, för The Fifth Dimension respektive Barbra Streisand. Redan 1966 hade 19-åringen Nyro sålt sin första sång – "And When I Die".[9] Som egen artist nådde hon framgångar först 1970, med covern av The Drifters' "On on the Roof".[8]
Hon skivdebuterade 1967 med albumet More Than a New Discovery. Året efter kom Eli and the Thirteenth Confession och 1970 Christmas and the Beads of Sweat.[5] 1971 kom Gonna Take a Miracle, ett coveralbum av äldre soul- och R&B-låtar och inspelad tillsammans med Labelle.[10]
Bland de senare albumen kan nämnas Mother’s Spiritual (1984) och Walk the Dog & Light the Light från 1993.[5] Sistnämnda produktion, hennes sista studioalbum under hennes levnad, producerades av Gary Katz – känd som Steely Dans mångåriga producent.[11]
1996 fick hon diagnosen äggstockscancer och avled året därpå.[12] En musikalisk final var planerad, och hon fick vara med om utgivningen av sitt sista album, Stoned Soul Picnic: The Best of Laura Nyro.
Laura Nyro hade ett kortvarigt förhållande med musikern Jackson Browne 1970–1971 samt var 1971–1974 gift med snickaren David Bianchino.[13] Hon födde även en son. Från 1977 och fram till sin död hade hon en fast relation (inklusive byte av ringar) med bildkonstnären Maria Desiderio,[9] som hon blev bekant med redan 1967 då Desiderio var pianoelev till Alice Coltrane. Nyro och Desidero var även aktiva i driften av Majic Speller, en lesbiskfokuserad bokhandel.[8]
I slutet av 1960-talet var Nyro en av de ledande inom USA:s folkrockrörelse, och Joni Mitchell har nämnt Nyro som en av hennes största inspirationskällor. Andra artister som nämnt Nyros påverkan på deras karriärer är Tori Amos, Lush, Elton John, Steely Dan och Cyndi Lauper.[8]
År 2012 valdes hon in i Rock and Roll Hall of Fame.[14]
Seamless Wikipedia browsing. On steroids.
Every time you click a link to Wikipedia, Wiktionary or Wikiquote in your browser's search results, it will show the modern Wikiwand interface.
Wikiwand extension is a five stars, simple, with minimum permission required to keep your browsing private, safe and transparent.