Lars Helge Werner, född 25 juli 1935 i Sofia församling i Stockholm, död 11 januari 2013 i Tyresö församling[2], var en svensk politiker som var partiledare för dåvarande Vänsterpartiet kommunisterna 1975–1993, som bytte namn till Vänsterpartiet mot slutet av hans partiledartid. Han var riksdagsledamot 1965–1994.
| Lars Werner | |
 Lars Werner under ett besök i Östberlin i juli 1974. | |
| Mandatperiod 1965–1994 | |
| Valkrets | Stockholms kommun |
Partiordförande för Vänsterpartiet Kommunisterna | |
| Tid i befattningen 13 mars 1975–7 januari 1993 | |
| Företrädare | C.-H. Hermansson |
| Efterträdare | Gudrun Schyman |
| Född | 25 juli 1935 Sofia församling, Stockholm, Sverige |
| Död | 11 januari 2013 (77 år) Tyresö församling, Stockholms län, Sverige |
| Gravplats | Skogskyrkogården[1] |
| Politiskt parti | Vänsterpartiet Kommunisterna |
| Yrke | Byggnadsarbetare |
Biografi
Bakgrund
Lars Werner avlade realexamen 1951, gick på yrkesskola 1951–1953 för att bli murare och därefter på teknisk aftonskola (husbyggnadsteknisk linje) 1954–1956. Han fullgjorde värnplikten 1956–1957 som sjukvårdskorpral vid Vaxholms kustartilleriregemente (KA1) och arbetade därefter som byggnadsarbetare och mätningsman till 1968. Därefter blev han ombudsman för Svenska Byggnadsarbetareförbundets första avdelning.
Politisk karriär
Från 1951 till 1968 var Werner styrelseledamot för Unga Örnar i Stockholm. Han var ordförande för Murarnas kommunistiska klubb i Stockholm 1957–1965, styrelseledamot i Stockholms kommunistiska arbetarekommun 1958–1964 och ordförande i VPK, Stockholm 1971–73.
Han satt i kommunfullmäktige i Tyresö 1962–1973 och blev riksdagsledamot i första kammaren för Stockholms stad 26 maj 1965 och fram till 1970. Werner var suppleant i civilutskottet 1971–1976, i finansutskottet 1974–1976 och i utrikesutskottet från 1982. Han var ledamot av riksdagens valberedning 1971–1975, av talmanskonferensen 1974–1975 och av riksdagens krigsdelegation från 1982 samt ordförande i riksdagsgruppen från 1975.
Werner blev partiordförande för dåvarande Vänsterpartiet kommunisterna (VPK) 1975, men hade från 1967 varit bland annat vice ordförande i partiet. Han var en drivande kraft bakom reformerna i Vänsterpartiet (eurokommunismen) och även namnbytet (från Sveriges kommunistiska parti). Werner framstod som folklig och var relativt populär, vilket var en tillgång för partiet.[3] År 1983 besökte Lars Werner och Bo Hammar Nordkorea, ett land som VPK hade vänskapliga förbindelser med. År 1987 skickade Werner och VPK gratulationer till Kim Il-sung på dennes 75-årsdag.[4]
Werner efterträddes av Gudrun Schyman, som ställde upp som motkandidat mot Werner i valet av partiordförande på partikongressen i januari 1993. Werner hade alkoholproblem vilket skapade stridigheter om partiledarskapet i slutet av hans tid som partiledare. Han framträdde vid några tillfällen berusad. Han bad dock tydligt om ursäkt för detta.[källa behövs]
Familj
Lars Werner var son till ombudsmannen Hjalmar Werner och kokerskan Signe, född Olsson, och var gift från 1960 med Berit Margareth Werner (född 1936).
Lars Werner är gravsatt i minneslunden på Skogskyrkogården i Stockholm.[5]
Referenser
Externa länkar
Wikiwand in your browser!
Seamless Wikipedia browsing. On steroids.
Every time you click a link to Wikipedia, Wiktionary or Wikiquote in your browser's search results, it will show the modern Wikiwand interface.
Wikiwand extension is a five stars, simple, with minimum permission required to keep your browsing private, safe and transparent.
