Kverulansparanoia

Kverulansparanoia (paranoia querulans) är en psykiatrisk diagnos som kom i bruk i slutet av 1800-talet. Det är en undergrupp till vanföreställningssyndrom, och kallas ibland processparanoia eller rättshaverism. Den kan definieras som benägenheten att ihållande framföra klagomål om förhållandevis triviala ämnen, på mer eller mindre god grund, och att fortsätta framföra dessa klagomål i sådan utsträckning att den skada som man därmed gör sig själv, i processen och av besvikelse över dess resultat, är värre än den som den ursprungliga frågan upplevts ha åstadkommit.

Historik

Inom psykiatrin var diagnosen kverulansparanoia ett accepterat begrepp från slutet av 1800-talet och då diskuterad av bland andra den kände tyske psykiatern Emil Kraepelin. Han attribuerade "över"-kverulerande beteende till psykologiska orsaker, vilket implicerade att det kunde behandlas och hanteras av psykologer och psykiatriker. Denna nya syn vann vida acceptans.

Begreppet har hundra år senare blivit blivit sällsynt i den medicinska litteraturen,^[1][2] framför allt därför att diagnosen utnyttjats för att stigmatisera beteenden av personer som vill ha upprättelse för giltiga oförrätter.^[3] I Sverige kom diagnosen kverulansparanoia att användas i samband med den svenska rättsröteskandalen som går under namnet Sellingaffären under 1950-talet och hamnade därefter i vanrykte.^[4]

Det har under 2000-talet också höjts röster om att återintroducera begreppet för att definiera en för individen och för samhället allvarlig beteendestörning,^{[5] [6]} samt för att ägna större uppmärksamhet åt ämnet och genomföra mer forskning inom området.^[7]

Världshälsoorganisationen

Begreppet "Paranoia querulans" finns med i Världshälsoorganisationens standard för att klassificera sjukdomar, ICD-10, under sektion F22.8.^[8] I den svenska upplagan av ICD-10 anges "kverulansparanoia" på samma sätt som ett exempel på "Andra specificerade kroniska vanföreställningssyndrom".^[9][10]

Källor

Noter

1. Paul Mullen och Grant Lester: Vexatious litigants and unusually persistent complainants and petitioners: from querulous paranoia to querulous behaviour i Behaviour Science Law 2006:24
2. ”Samma artikel i heltext”. Arkiverad från originalet den 15 december 2018. https://web.archive.org/web/20181215065906/http://emilehobo.nl/media/VexatiousLitigants.pdf. Läst 14 december 2018.
3. Olof Stålström: Querulous paranoia: diagnosis and dissent| i The Australian and New Zealand Journal of Psychiatry, volym 14, nummer 2, 1980
4. Sveriges Radio P1, Vetenskapsradions veckomagasin den 14 december 2018
5. Paul Mullen and Grant Lester: "...This article argues that querulousness is a disorder of behaviour to which there may be a contribution from varying mixtures of mental disorder, vulnerabilities arising from both personality traits and social situation, contemporary sources of distress and disturbance, and last, but not least, by the nature of the systems for resolving grievances. The disorder, we believe, and therefore the pathology, lies first and foremost in the behaviour and its consequences, and only secondarily in any abnormality of mental function postulated to drive the behaviour." i Vexatious litigants and unusually persistent complainants and petitioners: from querulous paranoia to querulous behaviour i Behaviour Science Law 2006:24
6. Mad, bad and paranoid - and persistent too i The Observer 13 november 2005
7. C. Adam Coffey, Stanley L. Brodsky och David M. Sams: I'll See You in Court…Again: Psychopathology and Hyperlitigious Litigants i Journal of the American Academy of Psychiatry and the Law Online, mars 2017, nummer4 45
8. ICD-10 F22.8
9. Socialstyrelsens webbplats
10. icd.internetmedicin.se/diagnos/F228

Bibliografi

• Annika Berg: De samhällsbesvärliga – Förhandlingar om psykopati och kverulans i 1930- och 40-talens Sverige, Makadam förlag 2018, ISBN 9789170612619

Externa länkar

• Querulous Paranoia, blogg den 26 februari 2014 (engelska)