Kon-Tiki

Kon-Tiki är en segelflotte, som byggdes i Peru och seglades från Callao 1947 till Polynesien under ledning av Thor Heyerdahl. Seglingen genomfördes för att bekräfta Thor Heyerdahls teorier om folkvandringarna i Stilla havet.

För andra betydelser, se Kon-Tiki (olika betydelser).

Kon-tiki
Kon-Tiki i Kon-Tikimuseet i Oslo.
Allmänt
Typklass/Konstruktion	flotte
Ägare	Kon-Tikimuseet, Norge
Historik
Byggnadsvarv	Peruanska marinens varvsområde, Callao
Sjösatt	28 april 1947
I tjänst	1947
Utrangerad	7 augusti 1947
Öde	museiskepp efter sin jungfruresa
Tekniska data
Byggnadsmaterial	balsaträ
Längd	14 m
Bredd	7 m
Framdrivning	segel
Besättning	6 (Thor Heyerdahl, Bengt Danielsson, Erik Hesselberg, Knut Haugland, Thorstein Raaby, Herman Watzinger

Namnet

Flotten döptes till Kon-Tiki efter ett äldre, alternativt namn på Viracocha, Inkafolkets sol- och skapargud. Denne vithyllte gestalt levde enligt legenden som översteprästen och solkungen Kon-Tiki ett fredligt liv tillsammans med sitt folk, invid Titicacasjön i Peru.

En dag blev de dock anfallna och nästan utrotade av en grannstam. Endast Kon-Tiki och hans närmaste män överlevde. De tog sig ned till havet, där de flydde på en balsaflotte till Polynesien.^[1]

Historik

Besättning

• Thor Heyerdahl, (1914–2002) ledare för expeditionen.
• Erik Hesselberg (1914–1972) navigatör och konstnär. Han målade den stora Kon-Tiki-figuren på seglet.
• Bengt Danielsson, (1921–1997) sociolog och kock ombord. Fick vara tolk då han var den ende som talade spanska.
• Knut Haugland (1917–2009) radioexpert.
• Torstein Raaby, (1918–1964) var också ansvarig för radiokommunikationen.
• Herman Watzinger, (1910–1986) ingenjör med ansvar för de meteorologiska och hydrografiska mätningarna under färden.

Bygge och färd

Kon-Tiki byggdes av nio stockar i balsaträ, utifrån tolv utvalda, ett ton tunga trädstammar som huggits ner i angränsande Ecuador.^[2] Ingen spik eller ståltråd användes, endast rep av hampa. Bamburör, vass, bananblad och några furuplankor utgjorde övrigt byggnadsmaterial. Besättningen bestod av sex personer: fem norrmän, bland andra Erik Hesselberg och Knut Haugland, samt svensken Bengt Danielsson.

Seglatsen utgick från Callao i Peru den 28 april 1947.^[3] Peruanska myndigheter avsvor sig ansvar för Heyerdahls våghalsiga projekt, och landets marinminister tvingade Heyerdahl att skriva på ett papper i detta syfte. Andra ansåg att flottens hamprep snabbt skulle skava sönder och att provianten inte skulle räcka; man lassade dock ombord både vatten och proviant nog för fyra månader.^[2]

Under seglatsen blev besättning återkommande översköljd av kraftiga regn, vilket gav färskvatten. Flygfiskar landade många gånger på däck, vilket drygade ut den medhavda provianten.^[2]

Färden tog slut på ett korallrev mellan ön Raroia och dess grannö Takuma i Polynesien den 7 augusti samma år, efter en seglats på nära 7 000 km under 101 dagar.^[2]

Heyerdahl visade därmed att det varit möjligt för forntida människor att ta sig från Sydamerikas kust västerut till Polynesiens övärld i Stilla havet; enligt honom var sägnens Kon-Tiki stamfader till Polynesiens befolkning. Resultat från 2005 av en genetisk analys av mitokondrie-DNA i öbefolkningen bevisade dock att befolkningen i Polynesien kommit västerifrån, troligtvis från dagens Taiwan.^[2]

Efter färden

Thor Heyerdahls bok om färden, Expedition Kon-Tiki, gavs ut på svenska år 1949. Boken har i olika upplagor och på olika språk sålts i totalt cirka 50 miljoner exemplar.^[2] Erik Hesselberg gav samma år ut den tecknade boken Kon-Tiki og jeg.

Flotten finns numera på Kon-Tikimuseet på Bygdøy i Oslo.

Se även

• Vassbåtarna Ra, 1969, och Ra II, 1970.
• Papyrusbåten Tigris, 1977.
• Filmerna Kon-Tiki (1950) respektive Kon-Tiki (2012).