Loading AI tools
Från Wikipedia, den fria encyklopedin
Kolföreningar är kemiska föreningar där kol ingår.[1] De flesta kolföreningar räknas till den organiska kemin. Själva grundämnet kol, koloxider, karbider, karbonatsalter med mera räknas till oorganisk kemi. Några vanligt använda kolföreningar är etanol (vanlig sprit) (C2H5OH) och kolväten som metan (CH4). Allt material från växt- och djurlivet innehåller kol. I luften finns 0,03–0,04% koldioxid (CO2).
Kolkedjor innehållande endast kol- och väteatomer.
Kolkedjor som bygger på ett grundskelett med ringstruktur innehållande delokaliserade elektroner.
Namnges på samma sätt som kolväten, men ändelsen är -bensen. Exempel: Metylbensen.
Kolkedjor med minst en hydroxylgrupp (-OH) som funktionell grupp. Allmän formel: R-OH
Alkoholer har ändelsen -ol och kolatomen där hydroxylgruppen(erna) är bunden måste anges. Exempel: 2-butanol
Två kolkedjor som binds samman med hjälp av en syreatom, kallas etergrupp (-O-). Allmän formel: R-O-R'[8]
Etrar har ändelsen -eter och kolvätena anges i bokstavsordning och på vilket kol eterbindning är bunden. Exempel: Etyl-2-propyleter
Kolkedjor med minst en sulfhydrylgrupp (-SH) som funktionell grupp. Allmän formel: R-SH[9]
Tioler har ändelsen -tiol och kolatomen där sulfhydrylgruppen(erna) är bunden måste anges. Exempel: 2-butantiol
Kolkedjor med minst en disulfidbindning (-S-S-) som funktionell grupp. Allmän formel: R-S-S-R'[10]
Disulfider har ändelsen -disulfid och kolvätena anges i bokstavsordning och på vilket kol disulfidbindningen är bunden. Exempel: Etyl-3-pentyldisulfid
Kolkedjor med minst en amingrupp (-NH2) som funktionell grupp. Allmän formel: R-NH2[11]
Aminer har ändelsen -amin och kolatomen där amingruppen(erna) är bunden måste anges. Exempel: 2-butylamin
Kolkedjor med minst en nitrogrupp (-NO2) som funktionell grupp. Allmän formel: R-NO2[12]
Nitroföreningar innehåller "nitro" för att visa på nitrogrupperna. Exempel: 2,4,6-trinitrotoluen
Kolkedjor innehållande en karbonylgrupp (-C=O) som funktionell grupp, där karbonylgruppen och karbonylkolet binder till endast en kolkedja och en väteatom. Allmän formel: R-CH=O[13]
Aldehyder har ändelsen -al och kolatomen där aldehydgruppen(erna) är bunden måste anges. Exempel: 2-butanal
Kolkedjor innehållande en karbonylgrupp (-C=O), då kallad ketogrupp, som funktionell grupp, där ketogruppen och karbonylkolet binder samman två kolkedjor. Allmän formel: R-C(O)-R'[14]
Ketoner har ändelsen -on och kolatomen där ketogruppen(erna) är bunden måste anges. Exempel: 2-butanon
Kolkedjor innehållande en karboxylgrupp (-COOH) som funktionell grupp. Allmän formel: R-COOH[15]
Karboxylsyror har ändelsen -syra och kolatomen där karboxylgruppen(erna) är bunden måste anges. Exempel: 2-butansyra
Kolkedjor som innehåller både en karboxylgrupp (-COOH) och en etergrupp (-O-). Allmän formel: R-C(O)-O-R'[17]
Estrars systematiska namn bildas av en alkylgrupp sammansatt med karboxylsyrans anjon, och har ändelsen -oat. Exempel: Etylmetanoat
Substitutionsreaktioner sker när reaktanterna utbyter funktionella grupper. För att en substitution ska kunna ske måste en av reaktanterna innehålla en atom med ett någorlunda fritt elektronpar som kan doneras. Den donerande molekylen kallas nukleofil och den mottagande molekylen kallas elektrofil. Elektronparet doneras från ena reaktanten till den andra i ett så kallat övergångstillstånd, eller aktiverat komplex. När reaktanterna befinner sig i ett aktiverat komplex bryts bindningarna till den lämnande gruppen samtidigt som det skapas en bindning till nukelofilen.
SN2-reaktion, kort för bimolekylär nukleofil substitution, innebär att det är en substitutionsreaktion av andra ordningen, eftersom substitutionens reaktionshastighet är beroende av båda reaktanternas koncentrationer. Genom att kolla på reaktionsmekanismen kan vi se hur substitutionen går till.
SN1-reaktion, kort för monomolekylär nukleofil substitution, innebär att det är en substitutionsreaktion av första ordningen, eftersom substitutionens reaktionshastighet är beroende av endast den ena reaktantens koncentration. Genom att kolla på reaktionsmekanismen kan vi se hur substitutionen går till. SN1-reaktioner sker i två steg eftersom det finns ett steriskt hinder som hindrar nukleofilen från att utföra en nukelofil attack.
Beroende på vilken karbokatjon som bildas kommer antingen SN1 eller SN2 att dominera.
Stabilitet | Karbokatjon | Strukturformel | Steriskt hinder | Dominerande reaktion |
---|---|---|---|---|
Väldigt instabil | - | CH3+ | Inget | SN2 |
Instabil | Primär | C(H)2R+ | Litet | SN2 |
Ganska instabil | Sekundär | CH(R)2+ | Mellan | SN2 |
Mindre instabil | Tertiär | C(R)3+ | Stort | SN1 |
Reaktionsmekanismen i figuren bildar en tertiär karbokatjon, vilket innebär att SN1-reaktionen dominerar. Reaktionshastigheten är till störst del beroende av det första steget, eftersom det är långsammare än det andra. Därför dominerar SN1-reaktioner endast då karbokatjonen som bildas är stabil nog, det vill säga tertiär.[18]
Additionsreaktioner beskriver då två molekyler förenas för att bilda en produkt. Detta sker när en elektronparsbindning mellan två kolatomer i en alken eller alkyn bryts och ersätts av enkelbindningar till två små molekyler, vanligtvis väte.[19]
Eliminationsreaktioner är motsatsen till additionsreaktionerna. Två molekyler delar på sig för att bilda en produkt. Enkelbindningarna till två små atomer bildar en elektronparsbindning mellan två av kolatomerna för att bilda antingen en dubbel- eller trippelbindning.
Seamless Wikipedia browsing. On steroids.
Every time you click a link to Wikipedia, Wiktionary or Wikiquote in your browser's search results, it will show the modern Wikiwand interface.
Wikiwand extension is a five stars, simple, with minimum permission required to keep your browsing private, safe and transparent.