Knalle
föräljare Från Wikipedia, den fria encyklopedin
Knallen var ursprungligen en gårdfarihandlare från Sjuhäradsbygden i Västergötland. I nutidens språkbruk avses med knalle en försäljare, oavsett härkomst, som säljer sina varor på årligen återkommande marknader som inte hålls vid hemorten.[1]
Historik
Allmogen i Sjuhäradsbygden började vid 1500-talets mitt gå runt i bygderna för att sälja hemslöjd, trots att sådan mellanhand mellan produktion och kund enligt lag var förbehållen städernas köpmän, innan näringsfrihet infördes 1864. Dock hade befolkningen i Sjuhäradsbygden fått en särlagstiftning införd från 1680-talet, vilken tillät dem att bedriva handel på landsbygden. Från 1776 fick en person från varje hemman i Sjuhäradsbygden rätt att bedriva resehandel.
Flest knallar fanns runt år 1800, då årligen 1 000–1 500 bönder tog ut handelspass från Länsstyrelsen i Älvsborgs län. Siffran sjönk 1820 till 800 och på 1840-talet till omkring 400. Handelsfärder gjordes som regel vid två tillfällen varje år, inom Sverige och även till Norge.
Denna knallehandel upphörde omkring år 1900.[2]
Västgötaknallarna utvecklade ett eget språk, kallat månsing, från vilket vissa ord tagits till svensk slang såsom exempelvis fjälla (flicka) och tjacka (köpa).[2]
Ordet "knalle" är belagt i svenska språket sedan 1842.[1] Ordets ursprung är oklart men kan komma från "knalle" i betydelsen "ohyfsad person" eller vara en avledning av verbet "knalla" som i "gå sakta".[2]
Bildgalleri
Västgötadräng. Kopparstick utfört av Nils Hufwedsson Dal i verket Boerosia (1719).
Knallen Vild-Hasse på en marknad i Strängnäs 2004.
Plansch ur Svenska folkets seder, bruk och klädedrägter (1863) av Anders Dahlström.
Arvid Knöppels staty i Borås föreställande Knallen
_pl017_Västergötland.jpg)
Källor
Se även
Litteratur
Wikiwand - on
Seamless Wikipedia browsing. On steroids.