Kikärt (Cicer arietinum), kallas även för garbanzoböna eller garbanzoärt[1], liknar gul ärta, men har en skrynklig yta. Kikärter härstammar från sydvästra Asien[1] men importeras i dag huvudsakligen till Sverige från Turkiet. De är rika på proteiner, mineraler och kostfiber och har en nötliknande smak. De mosar sig inte vid kokning utan ska kokas väl. Kikärter används i grytor, sallader, soppor, pastejer, hummus och falafel.

Snabbfakta Systematik, Domän ...
Stäng
Thumb
Indisk gatuförsäljare som säljer gröna kikärter.

Till skillnad från andra ärtväxter bidrar kikärt inte till att liva upp jorden, utan uttömmer den i stället så att andra växter, även ogräs, får svårt att växa. Denna allelopatiska effekt observerades av Theofrastos redan 300 f.Kr.[2]

Tillagning

Torkade kikärter blötlägges i rikligt med vatten ca 8–12 timmar. Blötläggningsvattnet hälls sedan bort och kikärterna kokas i nytt vatten i ca en timme. Ett annat sätt är att koka upp kikärterna, låta stå i 3 timmar och sedan koka dem klart.

Kikärter säljs även konserverade och färdigkokta.

1 dl torkade kikärter = 80 g ger ca 3 dl kokta.

Näringsinnehåll per 100 g

Energi1394 kJ (333 kcal)
Protein21 g
Kolhydrater51 g
Kostfiber10 g
Fett5 g
Järn7 mg
Kalium800 mg

Galleri

Referenser

Externa länkar

Wikiwand in your browser!

Seamless Wikipedia browsing. On steroids.

Every time you click a link to Wikipedia, Wiktionary or Wikiquote in your browser's search results, it will show the modern Wikiwand interface.

Wikiwand extension is a five stars, simple, with minimum permission required to keep your browsing private, safe and transparent.