Jon jarl

Jon jarl var en svensk jarl, enligt Erikskrönikan ihjälslagen, sannolikt i början av 1200-talet (enligt Ericus Olais krönika 1206), av karelska eller ryska sjörövare i Asknäs, Ekerö socken, vid Mälaren. Har i äldre berättande källor och litteratur ofta förväxlats med kung Johan Sverkersson.

För sonen till Sverker den äldre, se Johan Sverkersson den äldre. För brodern till Ragvald jarl, se dennes artikel.

Jon jarl
Titlar
Jarl av Sverige
Tidsperiod	?-1206
Utnämnd av	Kung Sverker den yngre
Företrädare	Johan Sverkersson
Efterträdare	Knut Birgersson
Andra titlar	Latin: "dux" och "pacatorum terror" eller "paganorum terror" ("hedningarnas skräck")
Personfakta
Död	i början av 1200-talet (1206?) Asknäs, Ekerö socken
Begravd	Möjligen Linköpings domkyrka?
Släkt
Frälse- eller adelsätt	Möjligen sverkerska ätten
Familj
Make/maka	Nämnd utan namn i Eriksrönikan, möjligen dotter till den Ingeborg som nämns på Ingeborgsstenen

"Ästbrötet" 1861.

Estbröte sedd från Vårberg.

Jarl

Enligt Erikskrönikan var Jon Jarl en svensk jarl i österled med uppgift att värna riket mot ryssar och ingrer. Vissa källor (Sven Tunberg) håller för troligt att jarlen tillhört den sverkerska ätten och att han varit en konung Sverker den yngres "finlandsjarl" under nio år.^[1]

De blodiga händelserna vid Asknäs enligt Erikskrönikan

Jon jarl blev enligt Erikskrönikan ihjälslagen på sin gård Askanäs på Ekerö av karelska eller ryska sjörövare samma natt som han återkommit från ett korståg bland ingrer och ryssar, efter att ha varit borta i nio år.

Krönikan meddelar att:

Thz er swa sant som jak her læss

Jon jerl ward dræpin i askaness

Jons hustru flydde över fjärden till Hundhamra (idag Norsborg), samlade ihop folk och tog upp jakten på förövarna.

Man hann upp och nedkämpade dem vid "Eesta skär" (idag Estbröte, en hög holme i farleden mellan Ekerö och Johannesdal, Stockholms sydvästra hörn).

Hur exakt krönikan återger det faktiska händelseförloppet är oklart:

Thz er swa sant som jak her läss	Det är så sant som jag här läser
Jon Jerl ward dräpin i askaness	Jon Jarl blev dräpt i Askanäs
Ther vte haffde warit nyo aar	Som ute hade varit nio år
swa at han aldrigh mällom hema war	så att han aldrig mellan hemma var
ok striit mz rytza ok ingerboo	och stridit med ryssar och ingermanlänningar
fore gudz skuld ok the helga troo	för guds skull och den helga tro
Försto nat ther han kom heem	Första natten då han kom hem
tha ward han slaghen i häll aff them	då blev han slagen ihjäl av dem
Hans hustrw rymde til hundhamar	Hans hustru rymde till Hundhamra
hon haffde sorgh ok mykin jammer	hon hade sorg och mycket jämmer
j sith hierta ok i sin hugha	i sitt hjärta och i sin håg
tha took the ädela rena frwa	Då tog den ädla rena fruga
ok sampnade folk ok mykin makt	och samlade folk och mycket makt
ok drap them alla swa er mik sakt	och dräpte dem alla så är mig sagt
vpa eth berg som heyter eesta skär	uppå ett berg som heter Esta Skär
Alle loto the liffuit ther	Alla förlorade de livet där
Ok loot dragha thera skip a land ok brenna	och lät draga deras skepp i land och bränna
fore thy at sorghin var tha komen til henna	för ty att sorgen var då kommen till henne

Gravsten

Det är troligen Jon jarl som på en odaterad gravsten i Linköpings domkyrka kallas "Johannes dux" och "hedningarnas skräck".

Källor

Jon jarl i Svenskt biografiskt lexikon

Noter

1. Sigtunas förhärjning 1187, av Adolf Schück, Fornvännen 215-219

Företrädare: Johan Sverkersson

Sveriges jarl före 1206–1206

Efterträdare: Knut Birgersson