Loading AI tools
under tidig medeltid ett ämbete och en adelstitel i Norden och på Orkneyöarna Från Wikipedia, den fria encyklopedin
Jarl var i Norden under tidig medeltid ett ämbete, vars oftast högättade innehavare styrde över ett större område, eller var kungens närmaste man.[1][2] I de fall där jarlen var kungens högra hand och därmed rikets högste tjänsteman, samt när jarlen var förmyndare för en minderårig kung, används ibland titeln riksjarl för att särskilja honom från de eventuella andra jarlar som fanns i landet.
Den tidigaste användningen av termen är bäst belagd i norska områden, till exempel i Orkneyöarnas historia. I Sverige var ”svearnas jarl” befälhavaren för ledungsflottan.[1][2]
Ordet har samma ursprung som det engelska earl. Den ljudlagsenliga svenska formen av ordet är ”järl”, i gutniskan "jerl". Denna form med progressivt i‑omljud var genomförd i yngre fornsvenska[3] när ordet fortfarande var levande, och återfinns i svenska medeltida handskrifter och 1500‐talshandskrifter (”jerl”, ”jærl”),[4][5] och i nysvenska tryckta skrifter.[6] Den språkhistoriskt felaktiga formen ”jarl” är ett sentida lån från västnordiska språkliga varieteter,[7] som saknar i‑omljud,[8] och från de fåtaliga beläggen på icke omljutt jarl i fornsvenskan.[9]
Birger jarls dödsort Jälbolung kan i namnets förled Jäl- enligt en teori som Hjalmar Lindroth för fram syfta på jarl, där formen antas ha gått igenom en liknande omvandling som järl.[3]
Titeln och ämbetet jarl har burits av en rad svenska stormän under vikingatiden och medeltiden, många ur Bjälboätten.
Ämbetet avskaffades i Sverige först 1308,[2] men dess siste och mest betydande innehavare i landet var Birger jarl (Magnusson; död 1266), som fungerade som förmyndare för sin son kung Valdemar Birgersson och som också var gift med kung Erik den läspe och haltes syster Ingeborg; det var genom hennes kungliga härstamning som sonen hade fått tillträde till tronen.
Under vikingatiden var jarl en titel som betecknade en sorts högsta förtroendemän och som likställdes med bryte eller fogde. De kunde variera i tyngd beroende på vad de var satta att förvalta. Mellan titlarna jarl av Roden, jarl av Västergötland, och jarl av Svitjod var det stor skillnad. Det verkar alltså ha funnits flera jarlar samtidigt, men bara en riksjarl åt gången. Det är inte känt vem som var Sveriges förste riksjarl. ”Riksjarl” översattes till latin som: ”dux regni” (”rikets hertig” eller ”konungarikets hertig”).
En viktig uppgift för jarlen vid sidan om ledningen för ledungen var att styra, ansvara för och förvalta, åt kungen i förtroende, ett område där kungen inte var för tillfället och kunde regera direkt.[1][2]
I flera årtionden före den siste jarlen Birger Magnusson tycks det uteslutande ha varit medlemmar ur Bjälboätten, tidigare kallad Folkungaätten, som bar titeln och som alltmer blev besläktade med kungahuset den Erikska ätten. Det är också svårt att bevisa titelns användning eftersom de bevarade breven har skrivits på latin och jarlen kallas oftast i dessa för dux vilket betyder hertig. Hertig i sin tur är ett inlån av den tyska titeln herzog (som betyder ”den som drar hären”, ”härdragaren” her-zog) och jarlen ansågs tydligen som en motsvarighet till den titeln. Jarltiteln bars dock ännu vid 1300-talets mitt av en svensk, Erengisle Sunesson, som genom ett av sina äktenskap blev titulärjarl av Orkneyöarna. Kung Albrekt av Mecklenburg kallade drotsen Bo Jonsson (Grip) sin ”officialis generalis” (ungefär ”högste ämbetsman”). Denna funktion synes, vad gäller faktiska maktbefogenheter, i stort sett ha motsvarat det gamla jarlämbetet.[källa behövs]
Birger Magnusson kallade sig Dux sweciae, vilket enligt den titelns betydelse blir riksjarl. Birger, som formellt var jarl under kung Erik den läspe och halte och därefter under sin son kung Valdemar, utvidgade i praktiken jarlens maktbefogenheter och var i realiteten regent. Birger ville möjligen inte att någon jarl i framtiden skulle ha samma makt som han haft, och kunna hota hans ättlingar på tronen. I vilket fall som helst utnämndes inga fler jarlar i Sverige efter honom.
I den östskandinaviska ”Gutasagan” (kap. 2) nämns ett avtal mellan gutarna och svearnas konung i hednisk tid: ”Sextio marker silver vart år, det är gutarnas skatt, så att Sveriges konung skall hava Sirtio marker av de sextio och jarlen skall hava tjugo marker silver.”[10]
Enligt de skriftliga källornas meddelanden och enligt forskningens resultat kan man konstatera att:
| Namn | Bild | Födelse | Tillträde | Frånträde | Död | Noter |
|---|---|---|---|---|---|---|
| Birger Brosa | |
Okänt | 1174 | 9 januari 1202 | [28] | |
| Johan Sverkersson |  |
1201 | 1202 | Före 1206 | 10 mars 1222 | [not 1][28] |
| Jon | Okänt | Före 1206 | 1206 | [28] | ||
| Knut Birgersson |  |
Okänt | 1206 | 31 januari 1208 | [not 2][28] | |
| Folke | |
Okänt | 1208 | 17 eller 18 juli 1210 | [not 3][28] | |
| Karl Döve | |
Okänt | 1210 | 8 augusti 1220[29] | [not 4][28] | |
| Ulf Fase | |
Okänt | 1231 | 1248 | [not 5][28] | |
| Birger Magnusson | _bust_2009_Varnhem_Axvall_brighter.jpg) |
Omkring 1210 | Mars 1248 | 21 oktober 1266 | [not 6][28] | |
Norska kungar utsåg under en tid jarlar från Island, vilka skulle upprätthålla skatteuppbörd, och befästa Norges makt på Island. Snorre Sturlasson, utnämndes av hertig Skule Bårdsson 1238. Snorre dödades 1241. Tord kakali (Snorre Sturlassons brorson) var jarl av Island 1247-1250 Gissur Thorvaldsson jarl av Island 1258-1268.
Skottland övertog styret av ögruppen 1472.
Seamless Wikipedia browsing. On steroids.
Every time you click a link to Wikipedia, Wiktionary or Wikiquote in your browser's search results, it will show the modern Wikiwand interface.
Wikiwand extension is a five stars, simple, with minimum permission required to keep your browsing private, safe and transparent.
