Loading AI tools
amerikansk sångare, gitarrist och låtskrivare Från Wikipedia, den fria encyklopedin
John Prine, född 10 oktober 1946 i Maywood i Illinois, död 7 april 2020 i Nashville i Tennessee,[3][4] var en amerikansk country- och folksångare, gitarrist och låtskrivare.
John Prine | |
John Prine under ett framträdande 2006. | |
Född | 10 oktober 1946 Maywood, Illinois, USA |
---|---|
Död | 7 april 2020 (73 år) Nashville, Tennessee, USA |
Bakgrund | USA |
Genrer | Country, folk, folkrock |
Roll | Sångare, låtskrivare, musiker, musikproducent |
Instrument | Sång, gitarr, banjo, dobro, fiol |
År som aktiv | 1971–2020 |
Skivbolag | Atlantic, Asylum, Oh Boy |
Artistsamarbeten | Steve Goodman, Mac Wiseman, John Mellencamp, Sharon Shannon, Nanci Griffith, The Crickets, The Chieftains, The Nitty Gritty Dirt Band, Delbert McClinton, Cowboy Junkies m.fl. |
Webbplats | johnprine.net |
Utmärkelser
Grammy Award för bästa samtida folkmusikalbum (1991) Americana Lifetime Achievement Award for Songwriting (2003)[1] Americana Award för årets artist (2005)[2] Grammy Award för bästa samtida folkmusikalbum (2005) Americana Award för årets artist (2017)[2] Americana Award för årets artist (2018)[2] Grammy Lifetime Achievement Award |
Prine gav 1971 ut sitt debutalbum John Prine. Albumet, liksom många av dess efterföljare, vann större framgångar bland kritiker än bland skivköpare. Det innehåller flera av Prines mest kända kompositioner, bland dem "Sam Stone", om en opioidberoende krigsveteran som belönats med Purpurhjärtat.[5] Skivan innehåller också "Paradise", som handlar om följderna av kolgruvedrift för en liten stad i Kentucky, samt den av andra artister ofta inspelade "Angel from Montgomery". Många av Prines låtar kännetecknas av en underfundig humor, och är betraktelser av livet, kärlek och samhällsfenomen. Han spelade dock även in allvarligare låtar, exempelvis 1972 års "The Great Compromise" på hans andra album Diamonds in the Rough, vilken var hans kommentar till Vietnamkriget.
John Prine spelade in skivor för bolagen Atlantic Records och Asylum Records under 1970-talet innan han 1984 var med och grundade Oh Boy Records där alla efterföljande skivor släpptes. Ett av hans senare album i karriären In Spite of Ourselves från 1999 var ett duettalbum där han bjöd in kvinnliga sångare som Iris DeMent, Lucinda Williams, Emmylou Harris och Trisha Yearwood att sjunga covers med honom.
Prine mottog två Grammys i kategorin samtida folkmusikalbum, 1991 för The Missing Years och 2005 för Fair & Square. 2020 tilldelades han en Grammy Lifetime Achievement Award[6] och 2021 vann I Remember Everything två Grammys.[7]
2018 gavs hans allra sista studioalbum The Tree of Forgiveness ut. Albumet avslutas med låten "When I Get to Heaven" där Prine med sin egensinniga humor beskriver allt han vill göra då han inträder i himmelriket. Prine avled 73 år gammal i sviterna av covid-19.[4]
Seamless Wikipedia browsing. On steroids.
Every time you click a link to Wikipedia, Wiktionary or Wikiquote in your browser's search results, it will show the modern Wikiwand interface.
Wikiwand extension is a five stars, simple, with minimum permission required to keep your browsing private, safe and transparent.