Johan den blinde

Johan den blinde, Johan I av Luxemburg, född 10 januari 1296, död 26 augusti 1346, var greve av Luxemburg 1309-1346, och kung av Böhmen 1311-1346.

Johan den blinde
Född	10 augusti 1296[1][2] Luxemburg, Luxemburg
Död	26 augusti 1346[1][2] (50 år) Crécy-en-Ponthieu, Frankrike
Begravd	Notre Dame-katedralen i Luxemburg[3], Mettlach[3][4] och Klause Kastel[3]
Sysselsättning	Suverän härskare
Befattning
Kurfurste Kung av Polen (1310–1333) Kung av Böhmen (1310–1346) Greve av Luxembourg (1313–1346)
Maka	Elisabet I av Böhmen (g. 1310–)[5][6] Beatrice av Bourbon (g. 1334–)[6]
Barn	Margarete av Böhmen (f. 1313) Bonne av Luxemburg (f. 1315)[5] Karl IV (f. 1316 och 1316)[5] Nikolaus von Luxemburg (f. 1322) Johan Henrik (f. 1322 och 1322) Anna av Böhmen (f. 1323)[7] Wenzel I av Luxemburg (f. 1337)
Föräldrar	Henrik VII[5] Margarete von Brabant[5]
Släktingar	Beatrice av Luxemburg (syskon) Maria av Luxemburg (syskon) Karl IV av Frankrike
Heraldiskt vapen
Redigera Wikidata

Johan var son till kejsar Henrik VII. Johan följde sin faders politik, och stödde Ludvig Bayraren mot Fredrik den sköne som kandidat till kejsartronen.

Efter att Ludvig besegrat och tillfångatagit Fredrik den sköne 1322 blev dock deras relations sämre. Flera militärexpeditioner till Italien för att konkurrera med kejsaren, men alla misslyckades.

Han deltog i hundraårskriget på fransk sida, och stupade i slaget vid Crécy 1346. Då var han sedan flera år blind till följd av en ärftlig sjukdom.

Gift med Elisabet I av Böhmen. Sonen Karl IV blev sedermera kung av Böhmen och tysk-romersk kejsare. Sonen Wenceslaus I blev hertig av Luxemburg och Brabant.