Jean de Bedoire
son till Frans, diplomat, Sveriges generalkonsul i Lissabon 1757-78, adlad 1777 med namnet de Bedoire Från Wikipedia, den fria encyklopedin
Jean de Bedoire, ursprungligen Bedoire, född 28 december 1728 i Fransk lutherska församlingen,[1] död 30 december 1800 i Stockholm,[2] var en svensk diplomat och hovfunktionär.[3]
| Jean Bedoire | |
| Född | Jean Bedoire 28 december 1728 Stockholm |
|---|---|
| Död | 30 december 1800 (72 år) Stockholm |
| Medborgare i | Sverige |
| Utbildad vid | Uppsala universitet |
| Sysselsättning | Diplomat |
| Befattning | |
| Konsul, Lissabon (1757–1787) Ceremonimästare (1782–1790) | |
| Föräldrar | Frans Bedoire |
| Utmärkelser | |
| Riddare av Vasaorden Riddare av Nordstjärneorden | |
| Heraldiskt vapen | |
 | |
| Redigera Wikidata | |
Biografi
Sammanfatta
Perspektiv
Tidiga år
Jean Bedoire föddes i Stockholm som son till handelsmannen Frans Bedoire av släkten Bedoire och den skotska adelsdamen Maria Elisabeth Ross.[4] Vidare var han sonson till perukmakaren Jean Bedoire den äldre och brorson till den förmögne affärsmannen Jean Bedoire den yngre. Han blev student 1746 vid Uppsala universitet[5] men började att arbeta som kontorist på sin släkting Jean Henrik Le Febures handelskontor i Stockholm redan ett år senare 1747.
Karriär
Därefter sadlade han om och blev auskultant i kommerskollegium 1752. Han utnämndes 1782 till ceremonimästare vid det svenska hovet.
de Bedoire var Sveriges generalkonsul[6] i den portugisiska huvudstaden Lissabon 1757–1787.[7] Under sin tid i Lissabon verkade han som agent vid det portugisiska hovet.[8] Därtill reste han till Brasilien, i vilket ärende han medtog sig ett djur främmande för den europeiska faunan. Djuret skickades till dennes bror, för att vidare lämnas vid Akademiska trädgården i Uppsala.[9] Varvid den förts till Uppsala emottog Carl von Linné detsamma med "besynnerlig glädje."[10]
de Bedoire erhöll landshövdingetitel 1793.
Adelskap
Jean Bedoire adlades i maj 1777 med namnet de Bedoire och introducerades på Riddarhuset under nummer 2133.[2] Eftersom han var ogift, slöt han själv sin ätt.[11] Vid hans begravning i Jakobs kyrka krossades den utslocknade ättens vapen av Gudmund Jöran Adlerbeth.[8]
Utmärkelser
Riddare av Vasaorden, 1775.
Riddare av Nordstjärneorden, 1788.
Referenser
Wikiwand - on
Seamless Wikipedia browsing. On steroids.