Italiens Grand Prix 1950

Italiens Grand Prix 1950 var det sista av sju lopp ingående i formel 1-VM 1950. Detta var det första Grand Prix med världsmästarstatus som kördes i Italien. Nino Farina blev i och med sin seger den första världsmästaren någonsin i formel 1 .

Italiens Grand Prix 1950
Datum	3 september 1950
Bana	Autodromo Nazionale Monza
Sträcka	80 varv × 6,300 km = 504,000 km
Vinnare	Nino Farina (ITA), Alfa Romeo, 2:51.17,400[1]
Pole position	Juan Manuel Fangio (ARG), Alfa Romeo, 1:58,60[2]
Snabbaste varv	Juan Manuel Fangio (ARG), Alfa Romeo, 2.00,00 (varv 7)[3]
Väder	Varmt torrt och solsken[4]
Föregående Följande
Frankrike Schweiz 1951

Startfältet

Resultat

• 1 Nino Farina, Alfa Romeo, 8 poäng
• 2 Dorino Serafini, Ferrari^[5], 3
• = Alberto Ascari, Ferrari^[5], 3
• 3 Luigi Fagioli, Alfa Romeo, 4
• 4 Louis Rosier, Ecurie Rosier (Talbot-Lago-Talbot), 3
• 5 Philippe Étancelin, Philippe Étancelin (Talbot-Lago-Talbot), 2
• 6 Emmanuel de Graffenried, Enrico Platé (Maserati)
• 7 Peter Whitehead, Peter Whitehead (Ferrari)

Förare som bröt loppet

• David Murray, Scuderia Ambrosiana (Maserati) (varv 56, växellåda)
• Cuth Harrison, Cuth Harrison (ERA) (51, kylare)
• Raymond Sommer, Raymond Sommer (Talbot-Lago-Talbot) (48, växellåda)
• Guy Mairesse, Guy Mairesse (Talbot-Lago-Talbot) (42, oljerör)
• Franco Rol, Maserati (39, avbröt)
• Piero Taruffi, Alfa Romeo^[6]
• Juan Manuel Fangio, Alfa Romeo^[6] (34, motor)
• Pierre Levegh, Pierre Levegh (Talbot-Lago-Talbot) (29, växellåda)
• Juan Manuel Fangio, Alfa Romeo^[7] (23, växellåda)
• Johnny Claes, Ecurie Belge (Talbot-Lago-Talbot) (22, överhettning)
• Alberto Ascari, Ferrari^[8] (21, motor)
• Clemente Biondetti, Clemente Biondetti (Ferrari-Jaguar) (17, motor)
• Henri Louveau, Ecurie Rosier (Talbot-Lago-Talbot) (16, bromsar)
• Franco Comotti, Milano (Maserati-Milano) (15, avbröt)
• Maurice Trintignant, Gordini (Simca-Gordini) (13, vattenrör)
• Louis Chiron, Maserati (13, oljetryck)
• Consalvo Sanesi, Alfa Romeo (11 motor)
• Robert Manzon, Gordini (Simca-Gordini) (7, transmission)
• Prince Bira, Enrico Platé (Maserati) (1, motor)
• Paul Pietsch, Paul Pietsch (Maserati) (0, motor)

Förare som ej startade

• Felice Bonetto, Milano (Milano-Speluzzi)

Noteringar

• Biltillverkaren Milano^[9] gjorde F1-debut.
• Motortillverkarna Jaguar^[9] och Speluzzi gjorde F1-debut.
• Clemente Biondetti^[9], Franco Comotti, Henri Louveau, Guy Mairesse, Paul Pietsch, Consalvo Sanesi, Dorino Serafini^[9] och Piero Taruffi gjorde F1-debut.
• Delad körning
  • Bil nummer 48: Dorino Serafini körde 47 och Alberto Ascari 33 varv.
    • Dorino Serafini och Alberto Ascari fick dela de 6 poängen för andraplatsen.
  • Bil nummer 60: Piero Taruffi körde 25 och Juan Manuel Fangio 9 varv.
• Philippe Étancelin, som kom femma, är den genom tiderna äldste föraren att ta F1-poäng.

VM-slutställning

Förarmästerskapet

1. Nino Farina, Alfa Romeo, 30
2. Juan Manuel Fangio, Alfa Romeo, 27
3. Luigi Fagioli, Alfa Romeo, 24