Irving Langmuir

Irving Langmuir, född 31 januari 1881 i Brooklyn, New York, död 16 augusti 1957 i Woods Hole, Barnstable County, Massachusetts, var en amerikansk kemist och fysiker.

Irving Langmuir
Född	31 januari 1881[1][2][3] Brooklyn[4], USA
Död	16 augusti 1957[5][1][2] (76 år) Woods Hole, USA
Medborgare i	USA
Utbildad vid	Göttingens universitet Fu Foundation School of Engineering and Applied Science Springside Chestnut Hill Academy
Sysselsättning	Fysiker, akademiker, kemist, meteorolog
Arbetsgivare	General Electric
Utmärkelser
William H. Nichols Medal Award (1915)[6] Hughesmedaljen (1918) William H. Nichols Medal Award (1920)[6] Rumford-priset (1920)[7] Perkinmedaljen (1928)[8] Willard Gibbs-priset (1930)[9] Nobelpriset i kemi (1932)[10][11] Franklinmedaljen (1934) Holley-medaljen (1934)[12] Utländsk ledamot av Royal Society (1935)[13] John Scott-medaljen (1937)[14] Faraday Lectureship Prize (1939) Faraday-medaljen (1944) John J. Carty-priset för framsteg inom vetenskapen (1950) National Inventors Hall of Fame (1989)[15] Fellow of the American Academy of Arts and Sciences
Redigera Wikidata

Irving Langmuir och Willis Rodney Whitney

Biografi

Langmuir blev 1906 filosofie doktor i Göttingen.^[16] Han var anställd hos General Electric mellan 1909 och 1950 och gjorde där flera framsteg inom fysik och kemi. Han uppfann den gasfyllda glödlampan, vätesvetsningstekniken och tilldelades Nobelpriset i kemi 1932 för sitt arbete inom ytkemin.

Langmuir invaldes 1937 som utländsk ledamot nummer 780 av Kungliga Vetenskapsakademien. Han tilldelades Willard Gibbs-priset 1930.

Vetenskapligt arbete

Langmuirs första bidrag till vetenskapen kom genom hans studier av glödlampor (som var en fortsättning på hans doktorsavhandling). Hans förbättring av vakuumtekniken ledde till uppfinningen av radioröret. Ett år senare upptäckte han och hans kollega Lewi Tonks att livslängden hos volfram-glödtråden ökade stort då lampan fylldes med en ädelgas, såsom argon. Denna upptäckt är mycket viktig för den moderna glödlampan.

Se även

• Langmuirs adsorptionsisoterm
• Langmuirsond
• Patologisk vetenskap

Källor

1. Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online-ID: biography/Irving-Langmuirtopic/Britannica-Online, läst: 9 oktober 2017.^{[källa från Wikidata]}
2. SNAC, SNAC Ark-ID: w6gt5qp0, läs online, läst: 9 oktober 2017.^{[källa från Wikidata]}
3. Brockhaus Enzyklopädie, Brockhaus Enzyklopädie-ID: langmuir-irving.^{[källa från Wikidata]}
4. Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Ленгмюр Ирвинг”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 25 februari 2017.^{[källa från Wikidata]}
5. Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Ленгмюр Ирвинг”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 27 september 2015.^{[källa från Wikidata]}
6. läs online, www.newyorkacs.org .^{[källa från Wikidata]}
7. läs online, www.amacad.org .^{[källa från Wikidata]}
8. läs online, sci-america.org .^{[källa från Wikidata]}
9. läs online, chicagoacs.org .^{[källa från Wikidata]}
10. The Nobel Prize in Chemistry 1932, Nobelprize.org (på engelska), Nobelstiftelsen, läs online, läst: 29 januari 2021.^{[källa från Wikidata]}
11. Table showing prize amounts (på engelska), Nobelstiftelsen, april 2019, läs online, läst: 29 januari 2021.^{[källa från Wikidata]}
12. läs online, www.asme.org .^{[källa från Wikidata]}
13. List of Royal Society Fellows 1660-2007, Royal Society, s. 211, läs online.^{[källa från Wikidata]}
14. läs online, thejohnscottaward.github.io .^{[källa från Wikidata]}
15. National Inventors Hall of Fame, National Inventors Hall of Fame-ID: irving-langmuir.^{[källa från Wikidata]}
16. Carlquist, Gunnar, red (1933). Svensk uppslagsbok. Bd 16. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 866

Externa länkar

• Nobelprize.org, Nobelpriset i kemi 1932
• Nobelprize.org, Irving Langmuir - biografi