Loading AI tools
amerikansk pedagog och utvecklingspsykolog Från Wikipedia, den fria encyklopedin
Howard Gardner, född 11 juli 1943 i Scranton, Pennsylvania, är en amerikansk pedagog och utvecklingspsykolog. Han är känd för att ha lanserat teorin om multipel intelligens.
| Howard Gardner | |
 | |
| Född | 11 juli 1943[1][2][3] (81 år) Scranton, Pennsylvania, USA |
|---|---|
| Medborgare i | USA |
| Utbildad vid | Harvard College, licentiatexamen, Harvard University, doktorsexamen, Wyoming Seminary  |
| Sysselsättning | Psykolog, universitetslärare |
| Arbetsgivare | Harvard University New York University Boston University |
| Maka | Ellen Winner |
| Utmärkelser | |
| Grawemeyer Award (1990) Guggenheimstipendiet (2000)[4] Prinsessan av Asturiens pris i socialvetenskap (2011) MacArthur Fellows Program | |
| Webbplats | howardgardner.com |
| Redigera Wikidata | |
Howard Gardners föräldrar Ralph och Hilde Gardner var judar som flydde från Tyskland till USA före andra världskriget. Howard Gardner hade först planer på att bli musiker och var en lovande pianist, men valde i stället att studera historia, sociologi och psykologi vid Harvard College. Därefter studerade han filosofi och sociologi vid London School of Economics, och blev professor i Kognition och pedagogik vid Harvard Graduate School of Education 1986. Vid Harvard startade han Project Zero som är en akademisk plattform för studiet av högre kognitiva processer särskilt med avseende på kreativitet och konstnärligt utövande.
Howard Gardner är professor i kognition och pedagogik vid Harvard Graduate School of Education, professor i psykologi vid Harvard universitet, professor i neurologi vid Boston University School of Medicine och hedersmedlem av Harvard Project Zero. Därtill har han erhållit tjugo hederstitlar från universitet över hela världen. Gartner var en av huvudtalarna på The International Conference on Thinking i Norrköping.[5] när Sverige var värdland 2007.
Han är gift med psykologiprofessorn Ellen Winner, och de har fyra barn.
1983 publicerade Howard Gardner Frames of Mind - The Theory of Multiple Intelligences (De sju intelligenserna), vilken har fått ett oerhört genomslag i synen på intelligens, pedagogik, och karriärstrategi. 1999 publicerade Gardner Intelligence Reframed (Intelligenserna i nya perspektiv) där han utökar antalet intelligenser med två, natur- och existentiell intelligens. Enligt Gardner finns det således nio olika slags intelligenstyper:
Dessa intelligenstyper ska inte ses som klart distinkta, och människor har i regel förmåga till alla nio typerna mer eller mindre, men vanligen är en eller fler typer mer framträdande hos en människa. Gardner poängterar att under spädbarnets utveckling är typerna avhängiga och samspelar med varandra.
Gardner diskuterar dessa intelligenstyper som bestående av bland annat medfödd, biologiskt betingad talang, upplärd och inövad färdighet, samt sociokulturella och antropologiska ideal. Det västerländska samhället har värderat de matematisk-logiska och lingvistiska typerna på bekostnad av de andra, menar Gardner, och förespråkar en undervisningsmiljö där alla typer stimuleras och integreras med varandra. Utbildningsprocessen ser Gardner som en stegvis kognitiv utveckling, som handlar om att skaffa sig kunskap om den kulturella symbolvärlden.
Vid sidan av intelligens ser Gardner andra viktiga parametrar för vad som gör en människa framgångsrik, till exempel motivation, originalitet, sunt förnuft, vishet och metaforisk förmåga.
Med denna bok kom Gardner att reformera det amerikanska skolsystemet. De sju intelligenserna har även nått utanför skolans värld, bland annat inom psykologin används Gardners teori i utformandet av karriärprofiler.
Intelligenstest och psykometri har i allmänhet funnit höga korrelationer mellan olika aspekter av intelligens, i stället för de låga korrelationer som Gardners teori förutspår, vilket stöder den rådande teorin om generell intelligens snarare än multipla intelligenser (MI).[6] Teorin om multipla intelligenser har kritiserats av den traditionella psykologins företrädare för sin brist på empiriska bevis och sitt beroende av subjektiva bedömningar.[7]
Seamless Wikipedia browsing. On steroids.
Every time you click a link to Wikipedia, Wiktionary or Wikiquote in your browser's search results, it will show the modern Wikiwand interface.
Wikiwand extension is a five stars, simple, with minimum permission required to keep your browsing private, safe and transparent.
