Hans-Dietrich Genscher
tysk politiker Från Wikipedia, den fria encyklopedin
Hans-Dietrich Genscher, född 21 mars 1927 i Halle i provinsen Sachsen, död 31 mars 2016 i Wachtberg-Pech i Nordrhein-Westfalen,[25][26] var en tysk politiker. Han är en närmast legendarisk politiker i Tyskland med sina 18 år som tysk utrikesminister (1974–1992), en period som även omfattade den tyska återföreningen.
| Hans-Dietrich Genscher | |
 Hans-Dietrich Genscher, 2014. | |
| Född | 21 mars 1927[1][2][3] Reideburg[2], Tyskland |
|---|---|
| Död | 31 mars 2016[4][5][2] (89 år) Pech[6], Tyskland |
| Begravd | Rheinhöhenfriedhof |
| Medborgare i | Tyskland[7][8] och Östtyskland |
| Utbildad vid | Martin-Luther-Universität Halle-Wittenberg Leipzigs universitet, Hamburgs universitet Hans-Dietrich-Genscher-Gymnasium |
| Sysselsättning | Politiker[9], fackboksförfattare, militär, inrikesminister[10], universitetslärare, advokat, assessor, utrikesminister[10] |
| Befattning | |
| Whip, Fraktion der Freien Demokraten (1965–1969) Ledamot av Förbundsdagen femte förbundsdagen (1965–1969)[11] Ledamot av Förbundsdagen sjätte förbundsdagen (1969–1972) Tysklands inrikesminister regeringen Brandt I och regeringen Brandt II (1969–1974) Ledamot av Förbundsdagen sjunde förbundsdagen (1972–1976) Tysklands vice förbundskansler (1974–1982) Tysklands utrikesminister regeringen Schmidt I, regeringen Schmidt II och regeringen Schmidt III (1974–1982)[12] Ledamot av Förbundsdagen åttonde förbundsdagen (1976–1980)[13] Ledamot av Förbundsdagen nionde Förbundsdagen (1980–1983)[13] Tysklands utrikesminister Helmut Kohls første regjering, regeringen Kohl III och regeringen Kohl IV (1982–1992) Tysklands vice förbundskansler (1982–1992) Ledamot av Förbundsdagen tionde Förbundsdagen (1983–1987)[13] Ledamot av Förbundsdagen elfte Förbundsdagen (1987–1990)[13] Ledamot av Förbundsdagen tolfte Förbundsdagen (1990–1994)[13] Ledamot av Förbundsdagen trettonde Förbundsdagen, Wuppertal II (1994–1998)[13] | |
| Arbetsgivare | Fraktion der Freien Demokraten (1956–1959) Freie Universität Berlin (1994–1995) Johannes Gutenberg-Universität Mainz |
| Politiskt parti | |
| FDP (–)[2] Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiet (–) Liberal-Demokratische Partei Deutschlands (–) | |
| Maka | Barbara Genscher (g. 1969–)[14] |
| Utmärkelser | |
| Förbundsrepubliken Tysklands förtjänstorden - stora kommendörskorset (1973) Förbundsrepubliken Tysklands förtjänstorden – stora kommendörskorset med stjärna och axelrem (1975) Storkorset av Isabella den katolskas orden (1977)[15] Orden wider den tierischen Ernst (1979)[16] Förbundsrepubliken Tysklands förtjänstorden - storkors (1979) Karl Valentin-orden (1982) Hedersdoktor vid Universitetet i Salamanca (1985)[17] Prinsessan av Asturiens pris för internationellt samarbete (1990) Theodor Heuss Preis (1990)[18] Goldenes Schlitzohr (1992)[19] Hedersdoktor vid Leipzigs universitet (1993) Reinhold Maier-medaljen (1993) Ehrenring der Stadt Wuppertal (1998) Courage-Preis (2000) Hedersdoktor vid Universitetet i Szczecin (2002) Erich Kästner-priset (2004) Freiheitspreis (2006) Nordrhein-Westfalens Förtjänstorden (2007) Urania-Medaille (2009) M100 Media Award (2009)[20] Johann Heinrich Voß' pris for litteratur (2009) Storofficer av Vita dubbelkorsets orden (2013)[21] Internationaler Mendelssohn-Preis zu Leipzig (2014)[22] Terra Mariana-korsets orden Marion Dönhoff Preis Förbundsrepubliken Tysklands förtjänstorden Vita dubbelkorsets orden Isabella den katolskas orden Ungerska förtjänstorden Tre Stjärnors orden Storfurst Gediminas orden Portugals förtjänstorden Sankt Jakobs Svärdsorden Republiken Polens förtjänstorden Kristusorden Henrik Sjöfararens orden Hedersmedborgare i Berlin Hedersdoktor vid Moskvas statliga institut för internationella relationer[23] Storkors av Kristi militärorden[24] Storkorset av Sankt Jakobs Svärdsorden[24] Storkorset av Henrik Sjöfararens orden[24] Terra Mariana-korsets orden, första klass Sloveniens frihetsorden Steiger Award Tre Stjärnors orden, andra klass Sachsen-Anhalts fortjenesteorden Storkorset av Portugals förtjänstorden[24] Andra klass av Jaroslav den vises orden Storkors av Republiken Polens förtjänstorden Storkorset av Karl III:s orden Hedersdoktor vid Universitetet i Ottawa Storkorset av Ungerska förtjänstorden Andra graden av Kazakstans Vänskapsorden Hertig Trpimirs orden Storkorsriddare av Republiken Italiens förtjänstorden Storkors av Hederslegionen Prinsessan av Asturiens pris | |
| Namnteckning | |
 | |
| Webbplats | genscher.de/ |
| Redigera Wikidata | |
Biografi
Sammanfatta
Perspektiv
Hans-Dietrich Genscher, vars far var jurist, föddes i stadsdelen Reideburg i Halle an der Saale samt deltog i andra världskriget under de sista månaderna av kriget. Efter kriget satt han en period i de allierades fångenskap. Därefter studerade han rättsvetenskap i Halle och Leipzig i vad som då var östzonen. 1952 lämnade han DDR och flyttade till Västtyskland, där han arbetade som jurist.
I Västtyskland gick Genscher med i FDP (Tysklands liberala parti) och invaldes 1965 i förbundsdagen. Han blev 1969 västtysk inrikesminister och vicekansler i den dåvarande koalitionsregeringen mellan SPD och FDP. Under sin tid som inrikesminister hade han det högsta ansvaret för terroristbekämpningen, som då var i ett aktivt skede (se även Röda armé-fraktionen). Han hade ett nära samarbete med BKA:s chef Horst Herold. År 1974 valdes han till ordförande för FDP på riksplanet samt blev utrikesminister i Helmut Schmidts regering.
FDP kom dock att göra en politisk kursändring och hösten 1982 lämnade partiet regeringssamarbetet med SPD för att istället samarbeta med CDU/CSU. Efter en misstroendeförklaring mot Schmidts kvarvarande minoritetsregering blev Helmut Kohl den 1 oktober 1982 ny förbundskansler, i spetsen för en CDU/CSU-FDP-koalition, där Genscher åter blev utrikesminister. Denna omvändning av FDP kom att kallas die Wende och initialt även Bonner Wende.
Genscher lade under sin tid som utrikesminister stor vikt vid avspänningspolitiken mellan öst och väst samt kom att påverka utvecklingen av Östtysklands Wende, den politiska kursändringen i västtysk riktning, vilket ledde till Tysklands återförening. Han var Västtysklands representant vid Två plus fyra-fördragets förhandlingar. År 1985 lämnade han posten som partiordförande på riksplanet. På egen begäran lämnade han 1992 ämbetet som utrikesminister. Han var en av Tysklands mest populära politiker.
Källor
Externa länkar
Wikiwand - on
Seamless Wikipedia browsing. On steroids.