Gunn Wållgren

Gunnel "Gunn" Margaret Haraldsdotter Wållgren, född 16 november 1913 i Göteborgs domkyrkoförsamling, Göteborg, död 4 juni 1983 i Oscars församling, Stockholm,^[1] var en svensk skådespelare.

Gunn Wållgren
Gunn Wållgren som Jeanne d'Arc i Johanna av Lottringen från 1948.
Född	Gunnel Margaret Haraldsdotter Wållgren 16 november 1913 Göteborgs domkyrkoförsamling, Göteborg, Sverige
Död	4 juni 1983 (69 år) Oscars församling, Stockholm, Sverige
Nationalitet	Svensk
Aktiva år	1934–1982
Make	Hampe Faustman (1941–1949; skild) Per-Axel Branner (1954–1975; hans död)
Betydande roller
Dramaten: Curleys hustru i Möss och människor Ofelia i Hamlet Jeanne d'Arc i Johanna av Lottringen Indras dotter i Strindbergs Ett drömspel Nora i Ibsens Ett dockhem Film: Klara Fina Gulleborg i Kejsarn av Portugallien Rut Köhler i Kvinna utan ansikte Hanna i Söderkåkar Sallys mor i Sally och friheten Helena Ekdahl i Fanny och Alexander Sofia i Bröderna Lejonhjärta
Guldbaggen Bästa kvinnliga huvudroll 1981 Sally och friheten
IMDb SFDb

Biografi

Wållgren var dotter till direktören Harald Wållgren (1880–1959) och Margareta Gimberg (1887–1976). Hon växte upp i Göteborg och tillbringade somrarna i moderns och mosterns sommarvilla Söndagskullen på Nyckelön i Kvicksund, Rytterne socken i Västmanlands län.

Gunn Wållgren, 1940-tal.

År 1934–1937 studerade Wållgren vid Dramatens elevskola, samtidigt som Sif Ruud, och hade där bland andra Hilda Borgström som dramalärare. Efter elevskoleåren erbjöds hon direkt fast anställning på Dramaten där hon kom att bli en av dess främsta scenskådespelare under 1900-talet. Till hennes legendariska rolltolkningar på Dramaten räknas Curleys hustru i John Steinbecks Möss och människor 1940, hennes Ofelia mot Lars Hansons Hamlet 1942, Jeanne d'Arc i Johanna av Lottringen 1944, Indras dotter i Strindbergs Ett drömspel 1955, Nora i Ibsens Ett dockhem 1962, Gerda i Strindbergs Oväder 1964 och rollen som Ethel Thayer i Sista sommaren 1981. Förutom på Dramaten spelade hon på flera privatteatrar i Stockholm, som Nya Teatern där hon kom att göra en hel del uppmärksammade Tjechov-tolkningar med Per-Axel Branner som regissör.

År 1972 specialskrev Kent Andersson pjäsen Agnes för Gunn Wållgren; hon gjorde stor succé i titelrollen på Scalateatern. Tillsammans med Birgitta Andersson hade hon även stor framgång i Hasse Ekmans uppsättning av Joseph Kesselrings Arsenik och gamla spetsar på samma teater 1970.

Även på film kom Gunn Wållgren att göra en hel del uppmärksammade starka kvinnoporträtt på 1940- och 50-talen: som ungdomsbrottsling i Kvinnor i fångenskap 1943, som Klara Fina Gulleborg i Gustaf Molanders filmatisering av Kejsarn av Portugallien 1944, som frånskild flygvärdinna i Hasse Ekmans Medan porten var stängd, som Rut Köhler i Kvinna utan ansikte (manus: Ingmar Bergman), Birgit i Hasse Ekmans Var sin väg 1948 och som kvinnlig politiker i Glasberget 1953. Bland senare roller märks tv-serien Söderkåkar 1970, Dantes faster i Hasse å Tages Mannen som slutade röka 1972, duvdrottningen Sofia i Astrid Lindgrens Bröderna Lejonhjärta 1977 och hennes Guldbagge-belönade biroll i Sally och friheten 1981. Hennes sista filmroll blev kanske den mest kritikerrosade; som matriarken fru Ekdahl i Ingmar Bergmans storfilm Fanny och Alexander 1982. Wållgren är begravd på Norra begravningsplatsen i Stockholm.^[2]

Gunn Wållgren var 1941–1949 gift med Hampe Faustman och från 1954 med Per-Axel Branner fram till dennes död 1975, då hon återtog namnet Wållgren. I boken Himmelska tanter (1987) tecknar Stefan Andhé ett speciellt porträtt av hennes person.

Till hennes minne delas årligen Gunn Wållgren-stipendiet ut, på hennes födelsedag den 16 november. Det går till två ”konstnärligt förtjänta dramatiska och lyriska artister”. År 2005 uppgick stipendiesumman till 20 000 kronor vardera.

Filmografi i urval

• 1943 – Sonja
• 1943 – Ordet
• 1943 – Sjätte skottet
• 1943 – Kvinnor i fångenskap
• 1944 – Flickan och Djävulen
• 1944 – Kejsarn av Portugallien
• 1945 – Skådetennis
• 1945 – Brott och straff
• 1945 – Resan bort
• 1946 – Begär
• 1946 – Medan porten var stängd
• 1946 – Harald Handfaste
• 1947 – Kvinna utan ansikte
• 1948 – Var sin väg
• 1951 – Dårskapens hus
• 1953 – Glasberget
• 1964 – Klänningen
• 1966 – Kvinnas man (TV)
• 1966 – Tartuffe (TV-pjäs)
• 1967 – Fadren (TV-pjäs)
• 1967 – Gengångare (TV-pjäs)
• 1970 – Frida och hennes vän (TV-serie)
• 1970 – Söderkåkar (TV-serie)
• 1972 – Mannen som slutade röka
• 1973 – Kvartetten som sprängdes (TV-serie)
• 1974 – Sanna kvinnor
• 1974 – Rulle på Rullseröd (TV-serie)
• 1976 – Förvandlingen
• 1977 – Bröderna Lejonhjärta
• 1978 – Strandfyndet (TV-serie)
• 1981 – Sally och friheten
• 1982 – Fanny och Alexander

Teater

Roller (ej komplett)

År	Roll	Produktion	Regi	Teater
1936	Mildred	Ljuva ungdomstid Eugene O'Neill	Rune Carlsten	Dramaten
	Betty	Fridas visor Birger Sjöberg	Rune Carlsten	Dramaten
1937	Hans väninna En sjöjungfru	Eva gör sin barnplikt Kjeld Abell	Rune Carlsten	Dramaten
	Husan	Vår ära och vår makt Nordahl Grieg	Alf Sjöberg	Dramaten
	Sorel Bliss	Höfeber Noël Coward	Alf Sjöberg	Dramaten
	Ann	En sån dag! Dodie Smith	Rune Carlsten	Dramaten[3]
1938	Dora	Spel på havet Sigfrid Siwertz	Alf Sjöberg	Dramaten
	Peggy Day	Kvinnorna Clare Boothe Luce	Rune Carlsten	Dramaten[4]
	Edwige	Sex trappor upp Alfred Gehri	Pauline Brunius	Dramaten
1939	Shirley	Mitt i Europa Robert E. Sherwood	Rune Carlsten	Dramaten
	Pauline	Nederlaget Nordahl Grieg	Svend Gade	Dramaten
1940	Curleys hustru	Möss och människor John Steinbeck	Alf Sjöberg	Dramaten
1941		Mötas och skiljas Helge Krog	Stig Torsslow	Vasateatern[5]
1942	Madge Fuller	Ut till fåglarna George S. Kaufman och Moss Hart	Alf Sjöberg	Dramaten
	Puppan	I vår Herres hage Josef Čapek och Karel Capek	Gösta Folke	Vasateatern[6]
1943	Den engelska grevinnan	Raid i natt Terrence Rattigan	Per-Axel Branner	Nya teatern[7]
1944	Myrtle Brown	Det ljusnar vid 7-tiden Paul Osborn	Harry Roeck-Hansen	Blancheteatern[8]
	Varja	Körsbärsträdgården Anton Tjechov	Harry Roeck-Hansen	Blancheteatern[9]
	Hope Talcott Nathan	Med clippern västerut Elmer Rice	Helge Hagerman	Blancheteatern[10]
1947	Billie Dawn	Född igår Garson Kanin	Per-Axel Branner	Nya teatern[11]
1948		En vildfågel Jean Anouilh	Stig Torsslow	Malmö stadsteater
1951	Léonie Vincent	Clérambard Marcel Aymé	Per-Axel Branner	Nya teatern[12]
1953		Man till salu Ernest Vajda och Clement Scott Gilbert	Per-Axel Branner	Lisebergsteatern
1954	Irene Elliot	Hustruleken Louis Verneuil	Gösta Cederlund	Lisebergsteatern
1955	Laura Foster	Simon och Laura Alan Melville	Per-Axel Branner	Lisebergsteatern
	Indras dotter	Ett drömspel August Strindberg	Olof Molander	Dramaten
1956	Nora	Ett dockhem Henrik Ibsen	Per-Axel Branner	Riksteatern[13]
	Gillian Holroyd	Häxlek John Van Druten	Per-Axel Branner	Lisebergsteatern[14]
1957	Penelope	Luftombyte W. Somerset Maugham	Per-Axel Branner	Lisebergsteatern
1958	Jennifer Wren	Kärande i piffig hatt Hugh och Margaret Williams	Per-Axel Branner	Lisebergsteatern
1960	Meg Dillon	Gisslan Brendan Behan	Per-Axel Branner	Dramaten
1966	Kristina	Kristina August Strindberg	Per-Axel Branner	Folkteatern, Göteborg
1967	Ranjevskaja	Körsbärsträdgården Anton Tjechov	Per-Axel Branner	Dramaten
1968	Esther Franz	Priset Arthur Miller	Per Gerhard	Vasateatern[15]
1969	Sheila	Garden Party Alan Ayckbourn	Stig Olin	Vasateatern[16]
1970	Abby Brewster	Arsenik och gamla spetsar Joseph Kesselring	Hasse Ekman	Scalateatern[17]
	Lina Maud Caragnani	Vi är alla lika Noël Coward	Per-Axel Branner	Maximteatern[18]
1971		Upp i smöret Terence Frisby	Isa Quensel	Intiman[19]
1971	Mrs Bryant	Rötter Arnold Wesker	Bertil Lundén	Riksteatern
1974	Tokan i Chaillot	Tokiga grevinnan Jean Gireaudoux	Palle Granditsky	Upsala-Gävle stadsteater
1978	Fru Vigneron	Korparna Henry Becque	Alf Sjöberg	Dramaten
1979	Grevinnan Latour du Nord	Herrn går på jakt (Monsieur Chasse) Georges Feydeau	Palle Granditsky	Dramaten
1981	Ethel Mayer	Sista sommaren (On Golden Pond) Ernest Thompson	Bo Widerberg	Dramaten

Radioteater

Roller

År	Roll	Produktion	Regi
1943	Fröken Roberts, guvernant	Mollusken Hubert Henry Davies	Gunnar Skoglund[20]

Priser och utmärkelser

• 1947 – Gösta Ekman-stipendiet
• 1953 – Teaterförbundets guldmedalj
• 1959 – O'Neill-stipendiet
• 1962 – Svenska teaterkritikers förenings teaterpris
• 1975 – Svenska Akademiens teaterpris
• 1979 – Litteris et Artibus
• 1981 – Guldbaggen för bästa kvinnliga huvudroll (i Sally och friheten)

Referenser

Noter

1. Sveriges dödbok 1830-2020, Sveriges släktforskarförbund
2. Gunn Wållgren, Norra begravningsplatsen, Hitta graven.
3. Bo Bergman (2 september 1937). ”'En så'n dag' på Dramaten”. Dagens Nyheter: s. 1. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1937-09-02/237/1. Läst 8 januari 2016.
4. Bo Bergman (2 september 1938). ”'Kvinnorna' Premiär på Dramatiska teatern”. Dagens Nyheter: s. 1. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1938-09-02/237/1. Läst 13 januari 2016.
5. Svenska Dagbladets årsbok 1941 s. 203
6. ”I vår herres hage”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14232&pos=427. Läst 1 maj 2016.
7. Oscar Rydqvist (29 oktober 1943). ”'Raid i natt' på Nya teatern”. Dagens Nyheter: s. 11. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1943-10-29/294/11. Läst 25 augusti 2015.
8. ”Det ljusnar vid 7-tiden”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF22222&pos=127. Läst 22 april 2016.
9. ”Körsbärsträdgården”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF18889&pos=128. Läst 22 april 2016.
10. ”Med clippern västerut”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF22223&pos=129. Läst 24 april 2016.
11. ”Teater Musik Film: Nya Teatern: 'Född i går'”. Dagens Nyheter: s. 11. 5 september 1947. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1947-09-05/239/11. Läst 19 januari 2016.
12. Dagens Nyheter 1 februari 1951 sid.10
13. ”Riksteatern repeterar”. Dagens Nyheter: s. 10. 5 januari 1956. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1956-01-05/4/10. Läst 22 augusti 2015.
14. G. S-m (7 juli 1956). ”'Häxlek' på Lisebergsteatern”. Dagens Nyheter: s. 5. https://arkivet.dn.se/tidning/1956-07-07/181/5. Läst 19 juli 2019.
15. ”Priset”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14079&pos=490. Läst 6 maj 2016.
16. ”Garden Party”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14071&pos=491. Läst 6 maj 2016.
17. Barbro Hähnel (14 februari 1970). ”'Arsenik och gamla spetsar': Söta giftblanderskor och borttappade poänger”. Dagens Nyheter: s. 15. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1970-02-14/43/15. Läst 22 januari 2016.
18. Bengt Jahnsson (23 oktober 1970). ”Trion på Maxim är skicklig men Coward var bättre förr”. Dagens Nyheter: s. 21. http://arkivet.dn.se/tidning/1970-10-23/288/21. Läst 30 oktober 2016.
19. Barbro Hähnel (14 mars 1971). ”En fräckis - inte mer”. Dagens Nyheter: s. 13. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1971-03-14/71/13. Läst 22 januari 2016.
20. ”Radioprogrammet”. Dagens Nyheter: s. 20. 17 juli 1943. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1943-07-17/190/20. Läst 30 januari 2016.

Webbkällor

• Gunn Wållgren, Norra begravningsplatsen, Hitta graven.

Tryckta källor

• Crick Holm: ”På tu man hand med filmidoler”. Medéns Förlags AB, Stockholm 1947 (kapitel: Gunn Wållgren)

Vidare läsning

• Loman, Rikard: Gunnel (Gunn) Margaret Haraldsdotter Wållgren i Svenskt kvinnobiografiskt lexikon

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Gunn Wållgren.
  Bilder & media
• Gunn Wållgren på Internet Movie Database (engelska)
• Gunn Wållgren på Svensk Filmdatabas
• Gunn Wållgren i Dramatens rollbok
• Gunn Wållgren på Malmö stadsteater