Loading AI tools
kalender som används i de flesta av jordens länder Från Wikipedia, den fria encyklopedin
Gregorianska kalendern, i Sverige även kallad nya stilen, är den kalender som används i de flesta av världens länder. Den föreslogs av Aloysius Lilius och antogs av påven Gregorius XIII den 24 februari 1582 genom bullan Inter gravissimas,[1] som en mindre ändring av den julianska kalendern.[2]
En del länder införde den nya kalendern samma år som bullan utfärdades, men i synnerhet i protestantiska länder dröjde det länge. I den västliga världen förekom alltså parallellt under åtskilliga år två olika kalendrar, i Sverige kallade den gamla stilen och den nya stilen. Över hela Europa rådde stor oreda i tideräkningen. Finland hade som del av Sverige gått över till nya stilen, men i Ryssland användes den julianska kalendern fram till efter revolutionen 1917.
Genomsnittsåret i den julianska kalendern är 365,25 dygn långt men eftersom det genomsnittliga solåret är ungefär 365,2422 dygn kommer kalendern så småningom i otakt med årstiderna. I den julianska kalendern är ett år skottår om årtalet är jämnt delbart med fyra. I den gregorianska kalendern gäller samma sak, med undantag för årtal som är jämna århundraden, dessa är inte skottår annat än då också seklet är jämnt delbart med 400. Detta innebär att exempelvis åren 1800 och 1900 ej var skottår, medan 2000 var skottår. Dessa skottår, som i Sverige hittills bara inträffat en enda gång, år 2000, kallas storskottår.
Den gregorianska kalendern får i genomsnitt 365,2425 dygn på ett år, vilket idag ger ett fel på bara ett dygn per cirka 3000 år. Emellertid sker en fördröjning av jordrotationen och med en fortsättning av denna kan kalendern komma ur fas snabbare än så.
Åren i den gregorianska kalendern räknas efter Kristi presumtiva födelse, där kalenderns epok, det första året, Herrens år (Anno Domini) 1, börjar och slutar med den första veckodagen (Herrens dag, söndagen) enligt den kristna 7-dagarsveckan som övertagits från judendomen. År 2–7 e.Kr. börjar och slutar på veckodag 2–7 eftersom år 4 inte är ett skottår på grund av kalenderreformen som genomfördes i samband med den av kejsar Augustus beordrade skattskrivningen. Ny forskning tyder dock på att skottåren kunde ha tagits upp redan år 4 e.Kr.[3][4][5]
I vilket fall är historiker överens om att år 8 e.Kr. och vart fjärde år därefter varit skottår ända fram till år 1700, då påven Gregorius kalenderreform från år 1582 fick genomslag för första gången. Inte heller de länder som infört kalendern före 1600 fick någon effekt vid sekelskiftet 1599-1600, eftersom 1600 är delbart med 400 och därför blir ett storskottår i den gregorianska kalendern.
Förkortningarna "e.Kr." och "f.Kr." (eller vt och fvt) används för att ange att man avser det givna årtalet efter respektive före epoken; utan förkortning är det normalt underförstått att åren efter epoken avses. Kristi födelse inträffade sannolikt mellan år 7 f Kr och 4 f Kr, men benämningen "efter Kristus" är så inarbetad att den fortfarande används. Valet av startdatum för tideräkningen gjordes av abboten Dionysius Exiguus som år 525 fick uppdraget av påven att ytterligare precisera tiden för kristen påsk, denna gång utan att relatera årtalet till en specifik regents trontillträde så som det gjorts sedan urminnes tider. För att årsindelningen skulle sammanfalla med veckoindelningen på så sätt att det första året i den kristna tideräkningen började med en hel vecka fanns det två alternativa startdatum där årets första dag också var den första dagen i den judiska och kristna veckan, söndagen den 1 januari det år vi nu känner som år 7 f.Kr. samt söndagen den 1 januari det år som vi nu känner som år 1.
Ett tidigare försök att bestämma tid för påsk gjordes vid kyrkomötet i Nicaea år 325, då enligt principen "första söndagen efter första fullmånen efter vårdagjämningen". Denna regel fungerar för det mesta, men det finns specialfall, där det inte kan bestämmas entydigt. I dessa, sällan förekommande fall, bestämmer påven vad som skall gälla.
Första århundradet efter Kristus omfattar åren 1 till 100, andra århundradet 101 till 200, tredje århundradet 201 till 300 och så vidare. Första århundradet före Kristus omfattar 1 f Kr till 100 f Kr, andra århundradet före Kristus 101 f Kr till 200 f Kr och så vidare. Man räknar alltså bakåt i tiden utifrån epoken på detta sätt. Observera att vi numera, av praktiska skäl, brukar räkna de 100 år som börjar på samma siffror för ett århundrade, vilket, om man interpolerar bakåt, skulle medföra att det första århundradet före Kristus, och det första efter Kristus, bara innehåller 99 år.
Hur man betecknar seklen varierar från språk till språk. I bland annat engelska, spanska och tyska räknar man antal sekel. År 1–100 är det första seklet, 1801–1900 det nittonde seklet ("the 19th century", "Siglo XIX" respektive "19. Jahrhundert"). På svenska namnges århundraden vanligen enligt årtalets första siffror, varvid 1800–1899 blir 1800-talet.
I andra kalendrar räknas åren utifrån andra händelser. Den judiska kalendern börjar 7 oktober 3761 f.Kr. (detta är dock inte tiden för Adams skapelse, som tänks ha inträffat nästan ett år senare, 26 september 3760 f.Kr., utan ett fixerat ögonblick 349 dagar innan Gud skapade världen enligt traditionell judisk historieskrivning); den romerska kalendern började 21 april 753 f.Kr. (Roms grundande); den bysantinska kalendern börjar med mars 5508 f.Kr. (Världens skapelse beräknad enligt Septuaginta) och den muslimska kalendern börjar 16 juli 622 e.Kr. (Muhammeds flykt till Medina).
En månad var ursprungligen en lunär cykel, det vill säga tiden från en viss månfas (till exempel fullmåne) till nästa förekomst av denna fas, vilket är en period på drygt 27 dygn. Se vidare månen.
Den gregorianska kalendern har 12 månader som fått sina namn från romerska gudar, kejsare och räkneord som namngav månaderna i den romerska kalendern:
Romarnas kalender började före kejsar Augustus med månaden mars och slutade med februari. Under skottår hade varannan månad (mars, maj, juli, september, november och januari) 31 dagar medan övriga månader inklusive februari hade 30 dagar. När det inte var skottår hade februari endast 28 dagar. I samband med kejsar Augustus införande av ett gemensamt taxeringsår förlängdes den 6:e, 8:e och 10:e månaden med en dag samtidigt som den 7:e, 9:e och 12:e månaden förkortades med en dag. Den 6:e månaden uppkallades efter Augustus och årsskiftet flyttades till den 1 januari. I samband med denna reform slopades temporärt skottåren år 5 f.Kr., år 1 f.Kr. samt år 4 e.Kr. på grund av att man i Rom efter Julius Caesars död haft skottår vart tredje år istället för vart fjärde år, något som korrigerades genom Augustus kalenderreform. Det första ordinarie skottåret efter detta uppehåll var alltså år 8 enligt vår tideräkning.[6]
En vecka är en tidsperiod som sträcker sig över sju dagar som räknas oberoende av månadernas och årens växlingar. Det som är särskilt anmärkningsvärt med veckan är att den saknar anknytning till någon naturlig cykel. Den hebreisk-kristna traditionen förklarar veckan som ett resultat av att världen skapades av Gud på 6 dagar och att Gud sedan vilade den sjunde dagen (på sabbaten/lördagen). De ortodoxa folken och judarna har därför för de flesta dagar endast ett nummer. I övriga polyteistiska traditioner föll detta i glömska. Välorganiserade folk såsom babylonierna sökte förklara veckan utifrån de sju himlakropparna ( solen, månen, Mars, Merkurius, Jupiter, Venus, Saturnus), som de uppfattade som gudar. De nordiska folken namngav dagarna enligt följande:
Dagarna i varje månad räknas med datum.
Med en dag menas antingen
Den första betydelsen syftar på dygnets ljusa del, som skiftar med årstiderna. De övriga syftar på dygnet, såsom ett mått för tideräkning. Av dessa är den första betydelsen den ursprungliga,[källa behövs] bevarad i den hebreisk-kristna traditionen. Den sista är den moderna metoden (se nedan). Dygnet indelas i 24 timmar som i sin tur indelas i 60 minuter indelade i 60 sekunder.
Dygnets timmar räknas i de flesta språk och länder antingen i två grupper om tolv timmar eller som tjugofyra timmar. De två systemen kan också användas parallellt, såsom i Sverige och Finland där 24-timmarssystemet används i tidtabeller, men 12-timmarssystemet i dagligt tal.
I 12-timmarssystemet kan "klockan 4" avse en tidpunkt antingen på morgonnatten eller på eftermiddagen. Ofta framgår det av omständigheterna vilket som menas, men ibland behövs en precisering. I engelsktalande länder använder man AM (ante meridiem, före middagstiden) och PM (post meridiem, efter middagstiden) för att ange vilkendera som menas.
AM/PM-klockan runt 12:00 (middag) och 24:00/00:00 (midnatt) går så här jämfört med 24-timmarsklockan:[källa behövs]
Genom en precis definition undviker man praktiska problem vid verkställighet av något skeende just vid 12-slaget, antingen på dagen eller vid midnatt. Tvetydigheter har då undvikits genom att man säger att verksamhet A upphör kl 11:59 AM (det vill säga 11:59 enl 24-timmarsklockan) och verksamhet B börjar kl 12:01 PM (det vill säga 12:01 enl 24-timmarsklockan). Eller också bestämmes att verksamhet A slutar 11:59 PM (23:59 enl 24-timmarsklockan), medan verksamhet B börjar kl 12:01 AM (00:01 enl 24-timmarsklockan). Noga räknat uppstår då ett interregnum på en minut, eller en allmän tveksamhet om vad som gäller under hela 2 minuter.
För den enskilde kan det bli problem med inställning av elektroniska väckarklockor, som många gånger har AM/PM-funktionen som bas. Om klockan ska ringa vid exakt midnatt eller exakt middag, är det i praktiken lätt hänt att ringningen kommer 12 timmar fel, beroende på hur man tolkat AM respektive PM vid inställning av väckningstiden.
I engelsktalande länder har man ofta kallat 24-timmarsräkning för "militärt klockslag" eftersom militären tidigt anammade 24-timmarsräkningen.
I Sverige gör man en distinktion på kl 2400 och kl 0000. Dygnet slutar kl 2400 och nästa dygn börjar kl 0000. Väl att märka är att kl 2400 och kl 0000 inträffar vid exakt samma ögonblick. Däremot gör man i UTC-tid skillnad mellan 23.59.60 och 00.00.00, där den förra tidpunkten är en skottsekund efter 23.59.59.
Följande år infördes den gregorianska kalendern i några olika länder: [7]
I det protestantiska Sverige var det i början starkt motstånd mot att införa ett bruk som påbjudits av påven, katolicismens högste företrädare. Som en religionsneutral kompromiss föreslog Anders Spole, professor i astronomi vid Uppsala universitet, att man från och med år 1700 skulle införa samma ändring som påven fastställt, men i stället utgå från midvintersolståndet, 10 dagar före nyår. Den gregorianska kalendern infördes i Danmark och Norge, men i Sverige föll Spoles förslag. Det dröjde ända till 1753 innan den gregorianska kalendern infördes i Sverige.[2]
I november 1699 beslöt den svenska regeringen att gregorianska kalendern skulle införas i Sverige. Men det skulle inte ske direkt, utan man skulle utesluta skottdagen under 11 skottår (1700–1740) för att få en anpassning i lagom takt.
År 1700 slopade man därmed skottdagen, men 1704 och 1708 gjorde krig att man glömde bort planerna och skottdagarna inföll som tidigare. Sverige hade därmed fått en egen kalender, som inte fanns i något annat land. Den svenska kalendern var tio dagar efter den gregorianska och en dag före den julianska. Detta uppfattades naturligtvis som opraktiskt, så 1711 beslöt Karl XII att man skulle återgå till den gamla kalendern. Det gjordes på så sätt att man satte in en extra skottdag, fredagen den 30 februari, 1712, den så kallade tillökningsdagen.
Det fanns en viktig orsak till att makthavarna skyndade långsamt med kalenderbytet. Den stora majoriteten av Sveriges befolkning var bönder. Deras liv styrdes i hög grad av Bondepraktikan som föreskrev när sysslor skulle utföras och hur vädret skulle tolkas vid särskilda datum. Att från ett år till ett annat ta bort elva dagar från almanackan kunde ställa till med stor oreda för bönderna.
1753 togs till sist det stora steget över till den nya kalendern.[8] Det gick till så, att man tog bort de 11 sista dagarna i februari. Onsdagen den 17 februari följdes därför av torsdagen den 1 mars (som annars skulle ha varit en måndag). Sverige ville undvika hänvisningar till påvar, så den gregorianska kalendern kallades för nya stilen. Tiden före 1 mars 1753 kallades för gamla stilen. Genomförandet var dock inte populärt bland bönderna, utan det blev som man befarat – många ansåg att man tagit bort 11 dagar från deras liv och rubbat förutsättningarna för att följa Bondepraktikan.[9] I jämförelse med det meteorologiska/astronomiska året innebar detta att vintersolståndet med årets längsta natt flyttades fram i kalendern till den 22 december. Tidigare hade den legat i anslutning till Lucia-dagen den 13 december och bidragit till dess firande som ljusfest.
Dessa förändringar i tideräkningen har en liten effekt än i dag i släktforskningssammanhang. Människor som föddes på ena och dog på andra sidan om 1753 års skifte levde alltså elva dagar kortare än vad som står på papperet. Om kyrkböckernas datum för födelse, giftermål, begravning eller dylikt inträffade före skiftet är det alltså elva dagar färre än det antal dagar som står på papperet.[10]
Från 1582, när de första länderna gick över till den gregorianska kalendern och fram till 1923, när den sista europeiska nationen anslöt, var det ofta nödvändigt att ange datum enligt både juliansk och gregoriansk kalender. Det kunde till exempel skrivas "10/21 februari 1750/51". Vissa länder numrerade åren från 1 januari medan andra utgick från andra datum. Skillnaden i årtal fanns redan före införandet av den gregorianska kalendern, men nu tillkom alltså även en skillnad i datum.[11]
Sedan den gregorianska kalendern infördes har skillnaden mellan gregorianska och julianska kalenderdatum ökat med tre dagar för vart fyrahundrade år:
| Gregorianska datum | Julianska datum | Skillnad |
|---|---|---|
| Från 15 oktober 1582 till 28 februari 1700 |
Från 5 oktober 1582 till 18 februari 1700 |
10 dagar |
| Från 1 mars 1700 till 28 februari 1800 |
Från 19 februari 1700 till 17 februari 1800 |
11 dagar |
| Från 1 mars 1800 till 28 februari 1900 |
Från 18 februari 1800 till 16 februari 1900 |
12 dagar |
| Från 1 mars 1900 till 28 februari 2100 |
Från 17 februari 1900 till 15 februari 2100 |
13 dagar |
| Från 1 mars 2100 till 28 februari 2200 |
Från 16 februari 2100 till 14 februari 2200 |
14 dagar |
Seamless Wikipedia browsing. On steroids.
Every time you click a link to Wikipedia, Wiktionary or Wikiquote in your browser's search results, it will show the modern Wikiwand interface.
Wikiwand extension is a five stars, simple, with minimum permission required to keep your browsing private, safe and transparent.
