Giftödlor

Giftödlor (Heloderma), även vårtödlor, är ett släkte bland kräldjuren.

Giftödlor
Gilaödla (Heloderma suspectum)
Systematik
Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Djur Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur Chordata
Understam	Ryggradsdjur Vertebrata
Klass	Kräldjur Reptilia
Underklass	Diapsider Diapsida
Ordning	Fjällbärande kräldjur Squamata
Underordning	Ödlor Lacertilia
Familj	Helodermatidae Gray, 1837
Släkte	Giftödlor Heloderma
Vetenskapligt namn
§ Heloderma
Auktor	Wiegmann, 1829
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Heloderma är det enda släktet i familjen Helodermatidae. Arternas utbredningsområde sträcker sig från Sonoraöknen i sydvästra USA och nordvästra Mexiko över västra Mexiko till Guatemala.^[1] Tidigare antogs att giftödlor är de enda ödlorna som har giftkörtlar men nyare forskning har visat att även komodovaranen och kanske några andra varaner producerar gift.^[2]

Med en kroppslängd av 30 till 50 cm (utan svans) räknas arterna till de stora ödlorna. Deras huvud är brett och något avplattat. Giftödlor har en robust bål och en kraftig svans samt korta extremiteter. Hela kroppen är täckt av tjock hud och flera fjäll.^[1]

Individernas aktivitetstider är beroende av årstiden. Under våren är de främst aktiva sent på morgonen och under kvällen. På sommaren är de aktiva tidigare på morgonen samt senare på kvällen. Ibland kan de vara nattaktiva. Även under aktiva tider vistas giftödlor ofta i gömställen. De kommer vanligen fram till öppnare ställen för att leta efter föda eller efter en partner. Vid regn kan de även vara ute av andra anledningar.^[1]

Arter och underarter

Arter enligt The Reptile Database.^[3]

• Skorpiongiftödla - Heloderma horridum
  • Heloderma horridum horridum (Wiegmann, 1829)
  • Heloderma horridum alvarezi (Bogert & Martên del Campo, 1956)
  • Heloderma horridum exasperatum (Bogert & Martên Del Campo, 1956)
  • Heloderma horridum charlesbogerti (Campbell & Vannini, 1988)
• Gilaödla - Heloderma suspectum
  • Heloderma suspectum cinctum (Bogert & Martên Del Campo, 1956)
  • Heloderma suspectum suspectum (Cope, 1869)

Referenser

1. Vitt & Caldwell, red (2013). ”Helodermatidae” (på engelska). Herpetology: An Introductory Biology of Amphibians and Reptiles. Academic Press. sid. 579. ISBN 978-0-12-386919-7
2. Didrik Vanhoenacker (2013) Giftiga djur - Grod- och kräldjur Arkiverad 17 maj 2016 hämtat från the Wayback Machine., Naturhistoriska riksmuseum, läst 11 juni 2016.
3. Helodermatidae, The Reptile Database, läst 11 juni 2016.

Se även

• Ödlegift